Hela stan på fötter

Dottern där borta, hon lever ju mitt i den lilla stans sociala liv. Dessutom känner jag själv en del människor där sedan länge och  känner till väldigt många fler. Ett besök där blir ett kliv rakt in i stadens puls, den som för tillfället gäller.

Så vid julaftonsfikat med gamle vännen Bernie på John Benny´s pub fick jag reda på julens stora nyhet; doktorn, som halva stan haft som husläkare i decennier, hade dött på förmiddagen, bara  56 år gammal. Hade nu detta varit i Sverige så hade väl dödsbudet spridits till de närmaste, någon släkting på annan ort kanske hade satt sig i bilen för att vara vid änkans sida, men för övrigt hade inte julen påverkats annat än för just de närmaste. Den avlidne skulle ligga i kylförvar och begravningsförberedelserna ta fart först efter helgen.

Så icke där! Vid juldagsmässan kunde prästen meddela både hur dags wake och begravning skulle äga rum. Wake på juldagens eftermiddag och begravning på annandagen. Äldsta blev hämtad till båda av vännen Johnny som hade bråda dagar, även hans bästa väns mamma dog på julaftons förmiddag så det blev dubbla wakes och dubbla begravningar!

Wake innebär att man kommer antingen till den avlidnes hem eller till begravningsbyrå, tar farväl vid öppen kista och skakar hand med de närmast sörjande. Det är i allmänhet fler som går till waken än till själva begravningen.

Men så var det inte den här gången.

Doktorns begravning blev den största i mannaminne i stan. Kyrkan tar 800 sittande, nästan lika många trängdes stående och sen var det uppemot 500 utanför! Det bor 2 000 personer i själva stan. Äldsta och J var lite sena så de tillhörde dem som stod utanför. Hon avstod från möjligheten att defiliera runt kistan som erbjöds även dem utanför. Eftersom hon som sagt redan tagit ett farväl.

Jordbegravningar är fortfarande vanligast så mitt i den något avtagande gaelen fördes kistan till kyrkogården. Några  mottagningar med förtäring efter begravningar håller man inte annat än för de närmaste, däremot kunde man se många tillresta begravningsgäster på barerna under kvällen.

Jo just det, vi var på juldagsmässan, allihop. Mycket folk. Som inte fick vara med och sjunga ens de mest kända julhymnerna. Sången stod enbart den lite skraltiga kören för. Pojken gillade inte hela tillställningen. Tyckte inte om korstecknen, mässandet, rabblandet (trosbekännelsen), kravlandet i bänkarna (knästående). Han ska inte gå på några mässor mer i någon kyrka. Vi utbölingar avstod inom parentes från kravlandet. Det fanns andra som gjorde också. Inte tog vi nattvard heller. Äldsta kunde dock meddela att oblaten smakade som vanligt samt att nattvardsvinet numera icke utskänkes, det välsignas bara. Det är väl recessionen. Eller kanske svininfluensan.

Annonser

10 svar to “Hela stan på fötter”

  1. Ullah Says:

    Jag tror inte de brukar ha vin i Italien heller vid nattvarden, sedan länge, så det är kanske inte svininfluensans fel.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; Kanske helt enkelt är så att det är borta ur den katolska nattvarden? Kanske ur den protestantiska också när allt kommer omkring? Har inte tagit nattvard sen jag var 21 eller så.

  3. Ullah Says:

    Det kanske det är, jag har letat lite på Wiki men orkar inte fortsätta. På midnattsmässan i Peterskyrkan (som tidigarelagts till kl. 22) gavs bara oblat i alla fall. Jag har aldrig tagit nattvard för jag är varken döpt eller konfirmerad.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det är inte Äldsta heller, undrar om jag ska anmäla henne för de katolska myndigheterna i Kerry? Springa där och snylta på välsignelser! En kompis till mig deltog i en sån där pilgrimsmarch över ett irländskt berg för många år sedan. När de kom ned med sina såriga fötter fick de mottaga välsignelse av en präst. Kompisen var dum nog att erkänna att han inte var katolik men utövande protestant och blev förstås nekad välsignelse. Men Äldsta är ju mer hedning så det kanske är lättare att acceptera. Man ägnar sig ju fortfarande en hel del åt missionsarbete där borta.

  5. Ullah Says:

    Ja, papisterna kanske hoppas på att rädda hennes själ.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag tror de anser den som räddad redan. Så rappa korstecken som hon gör.

  7. Ullah Says:

    Måste bara tillägga: jag har nu konsulterat en italiensk katolik som säger att det ”alltid” har varit så, alltså bara oblat. Åtminstone väldigt länge. Vin skulle, enligt samma källa, möjligen kunna förekomma endast i vissa exceptionella fall. Hoppas du noterar flitigt! Och jag förväntar mig att du frågar någon präst på Irland nästa gång du åker dit!

  8. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag noterar! Och förutsätter att dotter tar reda på fakta om Irland.

  9. Sara Says:

    I katolska kyrkan ger man inte vin till allmänheten vid nattvarden. Det lärde jag mig i SO:n i högstadiet. Om jag inte minns fel får prästen pimpla, dock.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Sara; ha ha, det är sånt som min äldsta skulle kunna säga, ”det lärde jag mig på högstadiet!” Du menar att prästen tar sig en liten slurk sedan han välsignat vinet framför församlingen? Jag tänkte inte på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: