Tiden som bara svindlar iväg

Puh, där meddelade Pojken att han fått nyårsafton fixad. Nu känns livet lite lättare.

Förra året var det vi två. Jag tackade nej till en inbjudan för att han inte skulle bli sittande hemma ensam. Det blev inte så gräsligt, men vi, framförallt han, ville nog inte göra om det. Så nu hade han t o m funderingar på att åka tillbaka till Uppsala utan att ha något att göra där heller. Men ensam ensam är bättre än ensam med mamma.

Nu verkar det bli jag som blir ensam ensam. Jag har bläddrat bakåt i bloggen och ser att det har hänt förr. Men bara en gång. Och den gången efter ett våldsamt utdraget gallstensanfall. Jag ser också bakåt att Stockholmsnyåren inte varit så lysande. En enda fest har jag varit på.  Första åren här åkte vi till Bohuslän, men sen var det ingen som ville. Så vi blev kvar. Det är bra med bloggen, att man kan se tillbaka på sina nyår. Se hur åren har svindlat iväg. Från 2005 som nog var första nyårsafton båda flickorna drog iväg hemifrån, den ena redan innan nyårsmiddagen. Vidare till nyårsaftnar med uppbrottsstämning, flickor som redan givit sig iväg eller som blandade nyårsfirande med packbestyr. Till den här alldeles flicktomma, första i nya lägenheten, första utan julgran också.

Kanske åker jag till Bohuslän själv igen, nästa år?

Känner mig inte riktigt road av att göra någon årsresumé. Men det kanske kommer. När jag tittade igenom de senaste fem årens såg jag till min fasa att sånt som jag tyckte hände rätt nyss i själva verket ligger flera år tillbaka. Till och med en del av den musik som jag uppfattar som nästan ny var det länge sedan jag skaffade hem. Jag har fattat att det är så att bli gammal. Att tiden svindlar iväg. Jag tycker inte om det.

Nu ska jag plocka fram julklapps-cdn från Mellan, ännu ett samlingsalbum med irländska favoriter. Äldstas house mate tog den allt som en bekräftelse på min töntiga musiksmak. Men jag önskade mig den eftersom den innhåller inspelningar som jag saknar i mer än någon enstaka version. Galway bay och Curragh of Kildare t ex.

Angående det irländska så har irländarna bara en enda egen juldänga. Inte vilken som helst utan Shane McGowans Fairy tale of New York. Den första kvällen, när vi tvingades sova över i Tralee, hörde vi den första gången. Ett gäng musiker på en bar som fick den att låta som en trevlig liten vals. Det är för resten en fördel med Tralee, musiklivet är inte lika snobbigt som i Dingle. Det var en liten pärla från resan, minus 12 ute, en enda fullproppad bar som doftade hot whiskey och så riktig irländsk dängmusik.

Morgonen i Tralee var fin också. När man tog sig upp ur de dubbla bolstren (kan inte ha varit mer än några plusgrader i rummet) till frusna ledningar, obrukbara toaletter och en enda fungerande kallvattenkran i hela det gamla pampiga huset, men en sprakande brasa att dricka kaffet vid. Vi gick ut och köpte en flanellpyjamas till mig och andra förnödenheter innan vi blev hämtade och körda den sista biten på vintervägar över bergen.

Annonser

8 svar to “Tiden som bara svindlar iväg”

  1. Noemi Says:

    Du kan ju alltid komma hem en sväng till oss helt opretentiöst och apropå!

  2. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; tack, jag funderar lite på det!

  3. Bloggblad Says:

    Jag läste en fin recension över en cd, Celtic Christmas, kan den ha hetat. Annorlunda och njutbar, eller nåt sånt stod det. Själv har jag njutit av The Priests cd, med några typiska keltiska tongångar och gamla klassiska godingar.

    I media verkar alla människor antingen ha fest eller vara bjudna på fest på nyårsafton. Vi trivs bäst hemma i soffan då… har bara haft bjudning själva en enda nyårsafton, och bara två har vi firat hos andra. Vi är nog lite udda… vi sitter ofta vid varsin tv också… Nyårsafton är väl minst lika upphaussad som julafton, va?

  4. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; för unga är det nog väldigt viktigt att ha något att göra på nyårsafton. Lustigt är att fast väldigt många faktiskt tillbringar nyårskvällen hemma i soffan, kanske efter en god middag, så är ändå en standardfråga ”och vad ska du/ni göra på nyår?” Även nära vänner som vet ungefär hurdan ens umgänge ser ut verkar förvänta sig att det plötsligt just till nyår ska dyka upp andra goda vänner som bjuder till fest.

    West of Edens album är det nog du syftar på. Undrar lite vad det är för låtar på den eftersom det inte finns så där förfärligt mycket irländsk julmusik. Om man undantar de typiska Wrens-låtarna från Kerry förstås, men det kanske är såna de plockat upp.

    Såg också att någon skrivit en kommentar om den i en blogg ”Det känns som att vara på Irland och fira jul där, någonstans på en mindre ort och långt bort från kommersiella köphysterin” och jag slår mig lite på knäna i skrattkonvulsioner. Varifrån kommer den föreställningen, att irländarna som förköpt sig värre än några andra skulle fira en jul bortom köphysterin?

  5. Lotten Says:

    Vi firar nyår hemma, bara familjen, som vi gjort ända sedan vi flyttade hit -99. Än så länge finns ingen annan önskan hos barnen, men det blir intressant sedan när de vill ut. Vad ska vi göra då…
    Irländsk musik tar mig tillbaka till min barndom. Min ”plastpappa” älskade irländsk musik, och min mamma gillade den också. Jag brukade botanisera i udda musikaffärer innan jul för att hitta något ”nytt” (som ofta var gammalt…) till julklapp. Och sedan spelades den om och om igen i bilen. För det var mest där vi spelade musik då. I bilen…
    Gott Nytt År i alla fall!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; ja man har svårt att föreställa sig att det ska ta slut när det är som mest intensivt med barnen. När man är ensamförälder blir ju också barnens delaktighet i alla beslut och arrangemang mycket större, man har ju liksom ingen annan att diskutera med!

    Irländsk musik är säkert alldeles utmärkt bilmusik!

    Gott nytt på dig också!

  7. Tricky Says:

    Kom just överens med en kompis att vi ska vara varandras alibin gentemot barmen, dvs säga att vi umgicks, inte bara pratade i telefon. Allt för att inte ge barnen minsta skuldkänsla över att mamma är ensam på nyår.
    Minns alltför väl min oro för pappa och hur han tillbringade nyår. Han blev alltid bjuden till nån granne, nu tror jag det var hans sätt att lugna mig.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Tricky; ha ha, det var det säkert! Eftersom det är så viktigt för unga att ha något att göra så tror de att det är lika viktigt för de gamla mammorna och papporna… Här drog Pojken äntligen iväg. Till en sån där osäker fest som flyttade sig till olika ställen i stan. Men riktigt skönt att bli ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: