”Långt borta från köphysterin…”

Jag fnissade, hm, ju i en kommentar lite åt det som skrivits om albumet Celtic Christmas i en annan blogg;  ”Det känns som att vara på Irland och fira jul där, någonstans på en mindre ort och långt bort från kommersiella köphysterin.”

Lustigt att det finns så mycket föreställningar om hur det är där borta. Även om jag förstår hur skribenten tänker och hoppas att det ska vara.

Men som sagt så är nog den som hoppas på att köphysterin inte ska finnas där borta väldigt lite insatt i den moderna irländska kulturen. Julen känns faktiskt i mångt och mycket mer kommersiell än den svenska, inte bara för att pyntet är grällare och blinkar mer i många färger.  Ett enda litet exempel; Vi var dagen innan julafton inne i den stora chemist-butiken mitt i provinshuvudstaden med strax under 30 000 invånare. Och fascinerades av alla varianter på arrangemang av diverse parfym-/skönhetsartiklar det fanns att köpa. Från kartonger för ett par hundralappar till korgar för flera tusen  med hela sortiment arrangerat under cellofan och rosetter. Skrytklappar som ingen skulle drömma om att ge bort här och som ger ett bestämt intryck att det är mer summan än tanken som räknas.

Trevligt var det förstås när en av Äldstas vänner knackade på med en jultårta på julafton. Men attans vad den måste ha kostat!

Och maten. Oj oj. Vad de dignade, kundvagnarna, dagen innan julafton i stora butiken i just den där mindre orten vi firade jul, den med bara ett par tusen invånare längs pittoreska gator mellan bergen och havet.

Och sen det där stillsamma firandet till flöjter och fioler. 23 december visade sig vara stora utekvällen innan jul. Med sedvanlig ungdomlig drängfylla på sentöppna baren. Men det skulle bli värre. När barerna äntligen slog upp dörrarna igen på annandagen efter tidiga stängningen på julaftons kväll. Irländska barer är oerhört fylletoleranta, men när man drattar på ändan för tredje gången inom loppet av någon minut i ett försök att dansa något som liknar en irländsk dans, då är måttet rågat, då kommer dörrvakterna som står vid varenda välbesökt bardörr i den lilla pittoreska staden och leder ut med fasta händer. Fast klockan bara är halv elva och natten alltså ung. Kvällen till ära fanns en särskild kvinnlig bouncer inkallad för flickfyllan. T ex 18-åringen som raglande på sina skyhöga klackar och med sminket rinnande insisterade på att tränga sig ned bland musikerna. Hon blev något mildare avyttrad. Värsta fyllan samlas på stadens disko öppet ett par intensiva timmar, vi mötte horden på väg hem vid två. Inte ett rakt steg, glaskross och spyor och smockan i luften. Värre än svensk midsommarafton. För att fyllan är mer total och stämningen aggressivare. Nä, jag överdriver inte, jag gör tyvärr inte det.

Men däremellan hade de förstås firat en trevlig jul i familjens hägn. Kanske t o m gått i mässan på juldagen. Och eftersom det varit så kallt hade det förstås suttits framför brasor eftersom få har råd att hålla oljeeldningen igång. Enligt en svensk byggare skulle Irland kunna spara 80 procent av energin för bostadsuppvärmning om man byggde hus efter lägsta svenska byggstandard och använde modern uppvärmningsteknik. Det är mycket.

Men missförstå mig nu inte,  förstås finns det massor av trevliga saker med den irländska julen. Som den trevliga stämningen dagarna innan. Och som att man tittar in till varandra efter familjemiddagarna är avätna på juldagen, säger god jul, tar ett glas eller en kopp te, äter en smörgås eller en bit kaka. (Fast för oss som blev kvar när Äldsta givit sig iväg på god jul-tur var det förstås inte så kul.)

Och att man fortsätter säga god jul hela helgen. Ingen kommer på tanken att börja röja ut julen redan på annandagen. Man har ju tagit in den rätt så sent, någon adventstradition finns inte.

Juldagsbadet i den iskalla Atlanten var också en trevlig sak, även om det väl främst är en yttring av hur den amerikanska kulturen tagit allt starkare fäste. Vi kom lite sent iväg från mässan och såg bara några få kasta sig i vågorna. Äldsta och hennes kompis som varit så målmedvetna kvällen innan gick aldrig ens ner till stranden. Det var kallt, riktigt kallt.

Och sen var det ju Wrens day förstås.  Det är en dag för de riktigt uthålliga för då gäller det att hålla igång alkoholkonsumtionen i tolv timmar eller mer och kunna hålla i flöjter och trummor tills sista baren på rundan. Det ska jag skriva mer om i annat inlägg.

 

Annonser

16 svar to “”Långt borta från köphysterin…””

  1. -loa Says:

    Gott Nytt, Annaa

  2. Annaa Mattsson Says:

    -loa; det samma!

  3. Malou Says:

    Gott Nytt År, och välkommen hem! Och vad är Wren för något, jag har frågat tillresande skotsk ”svärson” och han vet inte…Jag vet att en wren är en liten fågel men vad har den med julen att göra??

  4. Annaa Mattsson Says:

    Malou; gott nytt på dig också. Jag ska förklara allt om Wren´s day i ett eget inlägg. Liten fågel ja, gärdsmyg närmare bestämt.

  5. Ullah Says:

    GNÅ från mig med. Det är så lärorikt att läsa bloggar, särskilt vissa!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det samma! Kanske skulle jag vara lite myspysigare så här på sista dagen.

  7. Ullah Says:

    Du är lagom myspysig för min smak.

  8. Evis Says:

    Jag trodde att man skulle vara full på nyårsafton, inte myspysig?
    Säger hon som ska (som vanligt) ha en nykter nyårsafton med mat, sällskapsspel och kanske lite sömnad.

  9. frktjatlund Says:

    Var finns ansvarskänslan? Och har de inga indignerade artiklar om vikten av att vita jular på Irland? Hur ska det gå för alla stackars irländska barn? Folk blir ju så konstiga bara efter ett glas. Eller två. Har jag i alla fall läst.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; lugn bara lugn, landsomfattande affischkampanjer med stora sorgsna barnaögon. Men jag undrar hur det ska gå med nästa generation, om de kommera att få några barn gjorda alls i fyllan och drogerna.

    Evis; fylla på nyårsafton tillhör väl en ganska snäv kultur, finns inga traditioner av folkligt supande alls. Mina föräldrar firade t ex inte alls nyår.

    Myspyset har kommit med bloggkulturen.

    Ullah; bra.

  11. Evis Says:

    Fylla på nyår var när jag växte upp en ungdomsgrej – man hade det som ursäkt för en fest. Föräldrarna vare sig hade eller gick på fest.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ska erkänna att fyllan inte var en stor grej i min ungdom, det viktiga var att det skulle vara något ordentligt ordnat, en riktig tillställning med mat.

  13. Lillan i Cornwall Says:

    Gott Nytt År Annaa!

  14. Annaa Mattsson Says:

    Lillan; det samma! Jag undrar ibland var du blivit av!

  15. cruella Says:

    Wrens Day känns lika obskyr som vårt Luciafirande. Någon sorts dunkel historisk referens, ett och annat helgon, mörk årstid et voilá – folkfest.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; jäpp. Har just gjort en muntlig föredragning om hela företeelsen, återkommer med den skriftliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: