Svårt att kliva ur

Undrar varför jag är så himla kass på bilder? Jag kan ju. Jag har i själva verket tagit massor med riktigt hyfsade reportagebilder på den tiden då reportrar inte ens behövde ta bilder men vi på fackförbundstidningen jag jobbade tyckte att det ibland var behändigare att jobba utan fotograf. Ber inte om ursäkt i efterhand för det, just den tidningen ägnade sig så länge den fick leva verkligen åt att lyfta fram den goda bilden, hade flera av Sveriges bästa reportagefotografer som medarbetare under åren.

Men jag tyckte förstås det var bökigt ändå, att lyssna, prata och se på samma gång. Det kanske är det som är problemet i vardagen också. Att när jag är mitt uppe i den så har jag svårt att stanna upp och kliva ur. Det som behövs för att kunna ta bra bilder. Då är det lättare att gå omkring i lägenheten och knäppa lite jularrangemang eller ensam på smågatorna i en portugisisk stad och försöka fånga katter utan att så att säga fånga deras uppmärksamhet.

Så jag har inte en enda bild från den irländska julen. Den var jag helt enkelt för mitt uppe i.

Utom dessa enda. Två mörka mobilbilder från Flaherty´s bar. Tagna strax efter Äldstas trumspelning. Hon hade ingen utklädning, det har aldrig varit hennes grej. Bara den polska sjalen knuten en bit över ansiktet. Håll till godo.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: