Männen först och barnen sen

Tänker ibland att jag ska försöka få kontakt ändå med alla de där snällbloggarna. Det kryllar ju av kvinnor där ute i bloggeriet som ständigt knyter nya kontakter med varandra. En del av dem är vänner med mina vänner.

Men så hamnar jag mitt i diskussioner om olika sallads- och kålsorter. Vilket som strimlas bäst med vad. Till och med en liten diskussion om vilket som är fetast, grädde eller creme fraiche. Men för helvete  människa, läs på förpackningen först och håll käften sen.

Och då saknar jag faktiskt Mannen. Efter alla dessa år. Som alltid var redo för en intellektuell diskussion om precis vad som helst. Som stod över dumheten och idiotin och alltihop där ute. Nä, han var sannerligen inte den bästa av människor, jag har aldrig påstått det, man han var en suverän ohyggligt intelligent samtalspartner.

Det finns bara en som kommer i närheten och det är inte mig hon ska samtala med resten av livet. Kan bara hoppas hon hittar någon som är lika suverän, som ger lika mycket stimulans ända in i de värsta meningslösheterna. Och som läser på paketen först, pratar sen.

Annars får hon väl skaffa sig barn med någon av de riktigt smarta männen hon känner och prata med dem så länge de har lust. Männen först och barnen sen. Och sen hoppas på att männen finns kvar när barnen har dragit. Det är den ordningen som är den normala.

Annonser

16 svar to “Männen först och barnen sen”

  1. Rutan Says:

    En snällbloggare diskuterar inte. En snällbloggare meddelar sina egna göranden i ämnet och hyllar bloggarens.

    Vad jag också längtar efter en diskussionspartner. Jag hade en en gång, men som med tiden blev en monologpratare där det tog hemska vändningar efter ett tag.

    Det är nog det jag saknar mest i livet, att ha någon som följer mina vindlingar i stort och smått och att få höra nya vinklingar i olika frågeställningar.

  2. Rutan Says:

    En snällbloggarkommentator menar jag.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; just precis så. Om allt.

  4. cruella Says:

    Det är lustigt det där, att vanliga diskussioner – men si, å andra sidan så, nä, det tycker inte jag – uppfattas som rent fientligt hos snällbloggarna. Jag är inte heller någon sån, duger knappt till snällbloggarkommentator.

  5. Ullah Says:

    Jag kommenterar bara på bloggar där jag känner mig hemma.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; ja det är ett fenomen, ständigt lika obegripligt.

    Ullah; jag skulle känna mig mer hemma på några fler bloggar om jag visste att jag kunde föra en diskussion med bloggaren utan att det uppfattas som avundsjuka påhopp.

  7. Lotten Says:

    Jag blir så nyfiken på var man hittar dessa ”snällbloggare”. Vad definierar en sådan? Några tips? Eller, hemska tanke, kanske jag själv är en sådan:-)

  8. Tricky Says:

    Ni får gärna vara avundsjuka eller diskutera hos mig…:-) men inte dissa, det fixar jag inte, nu har ingen gjort det och varför skulle nån, jag är inte särskilt provokativ. Jag är nog en snällbloggare, eller hur är man då ?

  9. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; i en snällbloggares värld är allt vackert och trevligt, alla barn är snälla, kärleken flödar och det yppas sällan en enda åsikt om någonting, därför är det väldigt lätt att hålla med varandra.

    Tricky; du är då sannerligen ingen snällbloggare! En riktig snällbloggare råkar aldrig ut för några hummerincidenter och om hon gör det skulle hon aldrig tala om det i bloggen, aldrig! (Nu förstår du vad jag menar men kanske inte andra men alla kan ju inte förstå allt.)

  10. Lotten Says:

    Hm, det låter som om jag ligger farligt nära med mina mesiga inlägg om familjen. Får helt enkelt se till att publicera något rejält misslyckande eller en åsikt. Om något… Fast mitt jobbinlägg innan jul fick jag ju en del riktiga åsikter om. Och inte flödade det av kärlek heller. Jag letar vidare efter riktiga snällbloggar.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; förskönandet är en viktig del i snällbloggandet, det ägnar du dig väl inte så särskilt åt.

  12. molly Says:

    vem ar hon?? ar det jag kanske?! jag tror att det kanske ar jag!

  13. Evis Says:

    Det tror jag också.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Molly och Evis; he he… en bidragande orsak kan vara att personen i fråga fick samtalsstimulans redan i spädbarnsåldern. Hennes mor förde långa diskussioner med henne under barnvagnspromenader och sånt. Replikerna kom så sakteliga.

  15. molly Says:

    asch tror bara att jag ar fodd med ett stimulerande intellekt haha

  16. Annaa Mattsson Says:

    Molly; generna är förstås en förutsättning för den vidare utvecklingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: