Sista juldisken det är

Borde ta itu med disken efter vår julmiddag igår. Skrev först alternativa, men det var den ju inte riktigt, alternativ är väl något man väljer i stället och vi valde ju båda två. Den här innehöll skaldjurs- och laxpatéer, skagenröra, sill, rökt kalkonklubba, gräddfilssås med dill, ägg, bröd. Det borde varit potatis till, det visste jag ju, men vi ville spara tid. Gott var det ändå och mycket disk blev det. Men inget mot den irländska disken som pågick hela julhelgen. 4 – 6 som åt och drack, för lite porslin och bestick, inget varmvatten i kranen.

Men vi tog alltså inte fram julporslinet. Det hade känts lite väl. Bara uppläggningsbesticken, gafflar, skedar och smörknivar med tomtar på skaften. Småtöntiga och inte särskilt praktiska alls.

Alla har vi väl några småtöntiga jultillbehör. Men när jag tittar på bilder eller är hemma hos andra tycker jag nästa alltid att andra har töntigare och fulare julpynt än vi. Med några få undantag.

Det har förstås sina orsaker. Mycket pynt är sånt som man har för att det hängt med länge, kanske rent av är ärvt, det har en historia eller får så småningom en (som våra hemska julbarn). En del är sånt som glittrat i ögonen på små barn men som med åren framträder mer och mer i sin simpla plastighet. Äldsta här har kämpat hårt för att få bort sånt ur granen. Medan Mellan kämpat emot. Jag har strikt hållit undan allt dagispyssel, alltid. Dagispyssel borde bli kvar och pryda dagis, tycker jag. Men fröknarna är väl glada att bli av med det.

Tomtar är ett kapitel för sig. Tomtar är nästan alltid fula. Modern hade som bekant en jättesamling. Men hon ägde visst snille för stil och smak. Något av de sista åren såg hon ett programinslag i TV om ett par med en ännu större tomtesamling. ”Men dom hade ju inga fina tomtar!” sa hon uppbragt. Nå, nu gillade jag inte alla moderns tomtar heller, men hon valde dem med omsorg. Hon gav barnen en del tomtar också, när de var små, tror hon tyckte vi behövde fler så där var hon inte lika nogräknad. Vi har en särskild avdelning fådda fultomtar. Samt en bärkasse hemgjorda som bor bra där de bor på hyllan i klädkammaren. Någon ska ju vakta kläderna också.

Sen är det ju själva helheten som gör det. Och som sagt historien. Som gör att man tycker om sitt hem insvept  i just det pynt som kommer fram varje år ur lådorna. Och man pyntar ju inte för att någon annan ska tycka det är fint. Utom utifrån förstås. Jag tycker det ska vara fint utifrån. Är lite sur på den nya ledbelysningen som lyser för kallt. Det ser inte riktigt välkomnande ut. Jag tyckte det var roligt att se alla de irländska innegranarna som stod och blinkade i burspråken. För att synas utåt. Äldstas gran stod förstås i ett hörn och blinkade inte och hon bad om ursäkt för plastkulorna innan syskonen hann häckla henne för dem. Ja, de har alla gått i en hård stilskola.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: