Många kan inte alls

Så där ja, där kom helgernas enda riktiga klämdag. Såg i mailen att många kom igång ordentligt på jobbet i måndags, men idag verkar det rätt dött. 

Det är lite olika med julen i EU. Än så länge. I Spanien delade man ut julklapparna i förrgår. I England, påstår flera bloggar, plockades julen bort ur det offentliga rummet redan den 26 och allt var som vanligt igen den 27 december. Fint föredöme för arbetsmoralen. Och här klämdagar alltså, så många som möjligt, för alla som kan. Många kan inte alls.

Konsekvensen av en enda klämdag efter trettonhelgen är förstås att jullovet i skolorna blir ovanligt långt draget in i januari i år. Minns allt hur det var när barnen var betydligt yngre men jag hade hunnit bli ensamförälder. Hur skönt det var när de började skolan igen efter lovet. Så att jag äntligen kunde få lite tid igen för bara mig själv. Slippa tänka på dygnets alla måltider och sånt. Det var värt att stiga upp på morgnarna och följa/få iväg bara för det. Vid halv nio brukade jag vara på plats igen. I en tyst lägenhet med morgonteet, katten och vårens postorderkataloger framför mig på köksbordet.

Nu är det tid nästan jämt. Igår blev jag rastlös när jag kom hem lite för tidigt på kvällen till tomt hem, inte hade jobbork och ingen riktig skrivlust. Åt för många tryfflar och kolor och drack för mycket kaffe.

Isolerar mig rätt mycket här på min nya sida om stan. Skröt för något skeptiska barn i förrgår att jag klarat mig på tre remsor, en sms-biljett och en plankning sen sista november. Visserligen bara sparat ett par hundra på just SL-kort, men betydligt mer om man räknar in alla nej till öl och fika på stan. ”Just det,” sa dom i munnen på varandra, ”och hur bra är det, att du inte träffar folk?”

Så igår övertygade jag vännen M att komma hit ut i stället. Vi skulle promenera till Mälaren och en bit till innan snön kom, men jag vaknade av att vinden tjöt i ventilerna och sen kom snön, från sidan, så vi tog en liten promenad till tuben och mellan de lokala näringsställena i stället. De som har rättigheter. Dvs pizzerian och diskot. På diskot stod samma kille i baren som stod bakom disken på pizzerian förra gången. Surprise. Diskot är bara disko på helgkvällar. Då är det vakter och poliser ända ner på perrongen, om det är en särskilt stor helgkväll. Det har en av Stockholms längsta bardiskar. Jag kan då inte komma på vad som skulle vara längre. Det kunde inte killen i baren heller. Ölen är blaskigare på pizzerian än på diskot.

Jag klämmer nog till med lite jobb några timmar nu. Det där gamla obetalda som ligger och gnager. På måndag slår den verkliga paniken till igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: