Sluta prata om kvinnokroppen?

Jag vet att en del av mina läsare inte gillar länkar.

Men jag tar mig ändå friheten att länka till en artikel som flera andra uppmärksammat genom facebook-länkar idag;

http://svtdebatt.se/2011/01/snalla-veckorevyn-vaga-strunta-i-kvinnokroppen/

Det är återigen svt debatt som sticker ut med en bra debattartikel, skriven av Isabelle Ståhl. Det handlar om kvinnor, kroppar och skönhetsideal, och framförallt om VeckoRevyn som även när man ska hävda att skönhetsidealen inte måste följas stannar kvar i fixeringen vid kroppen.

Så här skriver Isabelle bland annat;

Jag vill inte ha självförtroende för andras skull, jag vill inte ha kvinnliga kurvor och utstråla självförtroende för att killar gillar naturliga HÄRLIGA tjejer som älskar sina kroppar på det där roskindade sättet. Då har jag hellre socialt missklädsamma ätstörningar, tjatar om nojor och gråter högt i provrummet på HM.

Det är som att man måste ta ett ansvar: det ingår i kvinnligheten att vara medveten på detaljnivå om hur kroppen ser ut och vad som uppfattas som fördelar och nackdelar av andra.  Dåligt självförtroende bara är dåligt eftersom det gör killar obekväma. Kan vi inte bara sluta prata om kvinnokroppen!?

Jag gillar det hon skriver för att jag känner mig så befryndad. Jag blev så paff när jag vaknade till och insåg att jag ansågs knäpp och konstig, av andra kvinnor, för att jag i vuxen ålder inte visste den exakta formen på min rumpa, och om proportionerna mellan höfter midja och stuss var något positivt eller negativt, jag hade bara sett dem som viktiga att kunna när man skulle sy sina kläder. Jag visste att jag hade en krokig rygg men jag hade en bestämd känsla av att det inte var den pojkarna störde sig på när de störde sig på mig, pojkvännen försökte visserligen få mig att gå rak, men det var först när han retat sig på att jag inte var nog anpasslig.

Sen har jag, precis som Isabelle, retat mig galen på tjafset om att det alltid är tjejerna med ett högt BMI som anses härliga och älskar sina kroppar. Läste en debattartikel av en ung aktiv feminist för några år sedan som handlade om hur hon äntligen bejakade sin kropp och lät den svälla ut i sin naturliga storlek, dvs 25 kilo övervikt. Trams!

Jag är faktiskt inte uppfostrad till att varken älska eller hata min kropp, det var något av det bästa i min uppfostran, att modern missade den biten. (Fadern deltog vad jag minns inte särskilt i såna detaljer som barnuppfostran.) 

Äsch, läs artikeln.

Annonser

8 svar to “Sluta prata om kvinnokroppen?”

  1. Evis Says:

    Jag hade faktiskt ingen aning om hur mycket som var konstigt med min kropp förrän jag började sy och senare konstruera mönster. Innan det såg jag inga större fel på den, utom ibland när jag var för tjock. Nu däremot är jag oerhört medveten om allt som är konstigt med den, men det är inget som jag har problem med utan jag känner det som kunskap som berikar mig.
    Hade jag vetat vad jag vet nu när jag var yngre hade jag varit mindre frustrerad över kläders passform, men å andra sidan så var det inte ett så stort problem för mig då eftersom den typ av kläder som jag hade var mindre beroende av passform – det gör inte så mycket att man har fruktansvärt långt grenmått och väldigt högt satta höftben om man alltid har vida kjolar på sig.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; jo, det är ju egentligen samma sak som jag säger, det var när jag började sy, tidigt iofs, har ju t o m gått på syskola och fått hjälp att göra mina egna basmönster, som jag lärde mig mått och sånt. Men det handlade ju inte om hur kroppen skulle se ut för att behaga andra och ge en själv god självkänsla (för att den då behagade andra ännu mer) utan för hur kläderna skulle sitta.

    Jag retar mig ju som du vet på att så många klädråd handlar om att dölja eller framhäva, inte om passform, det verkar som om även de modeskribenter som ger klädråd totalt saknar kunskap om tillskärnng och passform. Du minns väl tjejen som hade en rådgivningsblogg där hon bestämt hävdade att för att få en bystavskärning att sitta på rätt ställe så var det bara att välja en större storlek på plagget! Hon hade aldrig öht reflekterat över att plagg kunde sitta olika på olika typer av kroppar.

    Lustigt nog ska för resten bröst alltid framhävas och kallas behag medan rumpa helst ska döljas. Pojkar gillar väl stora rumpor lika mycket som stora bröst? Finns det kanske mest konsensus mellan könen kring bröst?

  3. Evis Says:

    Jag har också alltid undrat över det här fanatiska döljandet av breda rumpor. Pojkar gillar det som sagt och dessutom gör det ju att midjan ser smalare ut om rumpan är bredare.
    Om bröst så ska de ju vara _lagom_ stora, är de för stora så ger stilfolken en råd om att ha minimizer och inte markera midjan så att brösten inte ser så stora ut.

  4. Ullah Says:

    Orka säger jag bara.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; tyvärr så tvingas ju tjejer fortsätta orka, Isabelle skriver inte den här debattartikeln utan orsak, kroppsfixeringen verkar bara bli värre och värre. Tidningar som VeckorRevyn har tyvärr stor påverkan. Jag är ju som jag sagt uppväxt under en tid då den var lyckligt satt på undantag, jag tror det hade hunnit bli värre på de år som är mellan oss och nu så enormt mycket värre.

  6. Ullah Says:

    Jag vet, det är förskräcklligt. Det var inte så när jag växte upp heller. Det var bra skrivet av Isabelle. Sitter just och tittar på tv och en massa deformerade kvinnor som försöker se unga ut med svullna ansikten, konstiga näsor och munnar. Det är så sorgligt alltihop. Alla dessa unga flickor som tror att de måste behaga och som är beredda att förstöra sina kroppar och dessutom betala för det.

  7. ullisar Says:

    Var det inte VR som sådär tjusigt lät hela sin redaktion ”vika ut” sig. Jodåsåatteh… en kakbit för stadiga lite klädsamt runda kvinnor över trettio med säkerheten i skallen och tonårens rädslor lååångt bakom sig.

    Nu ska jag läsa artikeln. Eftersom den inte är till min favorit A-bladet 😉

    Tjo!

    ps. hujedamej vad du har legat i!? jag ligger lite efter i läsningen och har inte en chans att hänga med? lugna ner dig nu pliis… annars blir jag åksjuk!

  8. Annaa Mattsson Says:

    Ullisar; ja det blev lite mycket där. Har helt och hållet att göra med svår kramp att få gjort en arbetsuppgift. Nu vet jag äntligen hur jag ska gripa mig an den och räknar med att bli klar under förmiddagen. Kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: