Bara för njutningens skull

Nu ska jag berätta om vad jag njuter av, precis nu. Jag njuter av att en enda dag eller två ha barmark under fötterna när  jag går till soptunnan med skräp. Samma väg är också första delen av min väg till tuben, så jag njuter även av att ha fast mark under fötterna åtminstone denna första del av vägen som är en nedförsbacke. Ibland är den hal åt båda hållen. Trots att fastighetsskötaren jobbar hårt med ytbehandlingen.

Jag är förstås inte så korkad att jag tror att det inte ska komma mer snö. Och mer tö och mer frost igen. Och så vidare. Även om jag som sann våroptimist naturligtvis alltid hoppas. Men jag tar mig friheten att fånga tillfället och som sagt njuta av det.

Ser ni, nu har jag använt ett av mina avsky-ord tre gånger. Det är starkt!

När Irland var täckt av snö och is i julas hade jag en ett litet riktmärke på vägen till/från Äldstas boning. En liten fläck barmark. Från början precis så stor att min fot fick fäste. På vägen till stan visste jag att det snart skulle börja lätta, barmarksfläckarna skulle bli fler och större, på vägen hem att det var sista säkra fotfästet. Nu gällde det att se upp noga resten av vägen, inte halka och i värsta fall bli liggande på den särskilt nattetid stillsamma vägen, som inte hade någon belysning ungefär från det där märket. När plösligt all snön försvann under ett enda dygn försvann också mitt riktmärke. Och hemvägen blev rätt mycket mörkare utan det vita. Men nu behövde jag ju inte se vägen jag gick på lika bra, eftersom den inte var hal längre. Risken att ramla omkull annat än på mina egna fötter var rätt minimal.

Konklusion: hellre mörkt och fotfäste än något ljusare och osäkert underlag.

Så jag njuter av min barmarkade backe. Funderar nästan på att gå ut med en omgång sopor till, bara för just njutningens skull.

För resten såg det som stack upp idag under den smälta snön invid husgaveln i söderläge alldeles friskt och grönt ut, inte som något som var kvar sedan innan frost och snö. Undrar, kan det verkligen vara så?

Annonser

6 svar to “Bara för njutningens skull”

  1. Evis Says:

    Här är det tyvärr som man kan vänta sig en kombination av mörkt OCH både knögglig is och glashala osynliga fläckar, med barmark däremellan. Jag hade nog kunnat ta mörkret bättre om det inte hade varit så halkigt – mycket halkigare än när det var tio minus och snö som underlag. Det är faktiskt lite otäckt att ge sig ut nu, i synnerhet i nerförsbackar och trots idogt flisande från fastighetsskötare och gatukontor.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; det är just därför jag är så förtjust i min barmarkade backe, att den saknar alla såna där knöligheter som finns på så många andra ställen, t ex i backen från tuben. Den är bara lite grusig, och det kan jag ta. Även om det bara är för några dagar, så inger det hopp om en ljusare och jämnare framtid.

  3. Evis Says:

    Och högklackade skor i mitt fall.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; där ser du!

  5. Noemi Says:

    Jag halkar i allt….dåligt balanssinne:-)?

  6. Annaa Mattsson Says:

    Noemi; jo, jag har den tendensen också. Faktiskt klarade man sig väldigt bra på gångvägarna här ute när det var så där jämnkallt innan jul. Men inne i stan var det rent förfärligt när det föll ny snö på hårdfrusna trottoarer, tror värsta dagen var 21 december när det var som allra kallast. Siri halkade och slog sig svårt på väg till flyget den natten, trodde en stund att det skulle stoppa resan, inte snön på Irland. Som tur var hade hon ryggsäck som fångade upp en del av tyngden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: