Tajts och kolt åt alla!

Måste skriva något snabbt om barnkläder för det är risk att jag får en del besökare angående just det.

Japp, det är dumt att inte alla tillverkare följer standardmått så att man kan lita på deras storlekar. Det är framförallt dumt när man ska beställa på postorder. I butiken ser man ju. Men man lärde sig ju så småningom ungefär hur storlekarna varierade. Ofta var ju problemet också att man köpte för stort. Hur många tajts hade inte mina flickor (födda 89 och 90) som de gick med uppvikta tills de var urtvättade, tajtsen alltså.

Och hur svårt var det inte när man var Pojke och en bra bit över medellängd men för den skull inte vuxen eller ens tonåring. Vi tackar ägaren till Debenhams att han landade en butik i Sverige under just de svåra åren. Motsvarande problem fast tvärtom hade vännernas son som var under medellängd och bredd men inte ville ha barnkläder. Där var trösten en dambutik med basmodeller som råkade finnas i huset.

Och jag tycker problemen är mycket större med vuxenkläder. Jag har skrivit spaltmil om avsaknaden av plats för kvinnobröst i plagg avsedda för kvinnor. Det tänker jag inte göra mer just nu.

Men jag förstår inte tjafset om skillnaden på pojk- och flickkläder som just nu många debattörer ägnar sig åt.

Jag undrar om alla dessa mödrar som kräver av de stora kedjorna att de ska ta bort gränserna mellan pojk- och flickklädsavdelningar förbjuder sina små flickor att ingå i prinsessåldern? Eller isolerar de dem från all yttre påverkan av t ex sagor och television?

Och sen undrar jag, varför är det alltid pojkkläder som anses vara idealet? Varför inte tajts och koltar åt alla upp till låt oss säga 12 år? Det måste vara mycket lättare att röra sig i än vida byxor i styvt material.

Sen undrar jag varför alla dessa mammor som ropar efter dessa samkönade kläder har för sig att alla barn hänger i knävecken i trän. Min pojke har aldrig hängt i ett enda träd i ett enda knäveck. Om inte hans storasyster hängde upp honom någon gång utan att jag märkte det.

Sen funderar jag lite över hur det var i Maos Kina med sin likriktade klädstil. Om inte mammorna satte lite flärd på sina vida pyjamasuniformer och om inte deras döttrar försökte efterlikna dem bara lite. De är ju som sagt så många gånger modern som är de små flickornas första kvinnliga förebild. Inte Lindex provdockor.

Och varför är det för övrigt alltid Lindex som avkrävs något slags samhällsansvar? De är väl för fan inget public service-företag!

Annonser

24 svar to “Tajts och kolt åt alla!”

  1. Sonja Carlberg Says:

    Just! Varför hakar så många småbarnsföräldrar upp sig på kläderna? Och, om man nu tvunget måste det, varför är pojkkläder normen – det har jag frågat mig många gånger. Ska små och stora flickor lära sig att det kvinnliga är mindre värt och något att skämmas för?

    Själv var jag en liten flicka för länge sen som hängde i knävecken i trädgrenar halva dagarna, men just den halvan av tiden hade jag praktiska byxor och inte klänning. Förstås. Konstigare än så behöver det väl inte vara.

    Har för övrigt stort utbyte av att följa det du skriver om dig och dina stora barn på väg ut i livet. Känner igen mig i väldigt mycket! Min minsta pojke är 21, syskonen har redan klarat av den perioden, i stort sett, men mamma är man ju alltid.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Sonja; välkommen till kommentarsfältet! Alltid roligt med kommentarer. Kul att du har glädje av det jag skriver.

    Ligger mycket i vad du säger om att det kvinnliga nedvärderas. För det här handlar inte bara om något så enkelt som storlekar.

    Jag tror att en del av den här diskussionen handlar om önskan att ha kvar sina barn som små så länge som möjligt. Det är nästan alltd mödrar med äldsta barn i 5-6 årsåldern som är mest aktiva i debatten. Dvs den ålder då barnen på allvar börjar ta steget ”ut i världen”.

  3. ab Says:

    Oj, nu skäller du på mödrar igen. Göt aldrig män och pappor några fel? 😉

  4. Annaa Mattsson Says:

    Annika; grundinlägget är skrivet av en kvinna, debatten förs framförallt av kvinnor, det är framförallt kvinnor som köper kläder till sina barn. Men just nu för jag debatten med en man på facebook.

  5. ab Says:

    Okidok – jag tycker det är bra med unisexkläder, vilket inte betyder att de flickor och även pojkar som vill inte ska kunna få ha pärlor och paljetter! (Men det finns inga rosa fluffkläder på killavdelningen, eller hur?) Och vilka ska man pressa att ge ett bättre utbud än just klädbutikerna? Public service tillhandahåller inte barnkläder. Och det är ju just genom att kunderna talar om vad de vill som klädbutikerna kan ta in enligt efterfrågan!

    (PS – jag läste inte inlägget du länkar till.)

  6. Lotten Says:

    Hm, lite avvikande åsikt har nog jag. Och lite inte. Jag skrev det här inlägget på min blogg 2007:
    http://blottenblogg.blogsome.com/2007/09/08/barnklader-fortsattning/
    Det som stört mig framförallt är två saker. Det ena är storlekarna och figurskärningen. Dottern hade en mörkröd tröja i stl 86. Den var figursydd! Sonens röda killtröjor i samma stl var det inte. Som jag visar ett exempel på (har många fler i garderoben!) i inlägget är att tröjor köpta på tjejavdelningen är kortare och tajtare än tröjor köpta på killavdelningen. Nu, när dottern är 11, drar stl 146/152 och börjar få former kan jag förstå det. Men inte stl 116/122!
    Sen är det färgerna. Dottern gillar inte rosa och lila. Jag har fått leta i rätt många affärer för att hitta saker med färg som inte är rosa och lila! Hon har mycket svart i sin garderob… En viss skillnad har skymtats det senaste året, eller så vet jag var jag ska leta. Inte på HM i alla fall… Och i sonens fall ville jag ha ngn färgstark tröja, inte svart, brun eller mörkblå. Viss ändring där det senaste året.

    Sen vill inte jag bara se ngn likformning där alla ska klä sig i någon uniformsstil. Jag vill se båda alternativen.

  7. Lotten Says:

    Jo, bilden på de två tröjorna där tjejtröjan är en stl större än killtröjan som jag hänvisar till i inlägget i länken ovan finns i det här inlägget:
    http://blottenblogg.blogsome.com/2007/09/06/barnklader/

  8. ab Says:

    Lotten – samma problem för vuxna. Damtröjor är alltid figursydda, urringade, korta, tunna och i sämre kvalité än herrtröjorna. Urled på fenomenet. Varför ska vi alltid frysa och ha det obekvämt? Jag köper killtröjor.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Annika och Lotten; har försökt fundera och rannsaka hur det var.

    Som riktigt små ärvde mina barn varandras kläder till en viss gräns. Det förekom en del blommor på både koftor och sparkbyxor. Pojken hade en hel dräkt med puffbyxor och puffärmar när han var ett år, babarmotiv. Synd jag inte skaffat en scanner så jag kan visa, han var helt ursöt. En av mina närmsta väninnor spände ögonen i honom och sa hånfullt; ”Men Egil, har du på dig klänning!” Han var som sagt bara ett år och förstod inte. Tur.

    Det var den äldre generationen som klagade på att Äldsta inte hade nog mycket klänningar som bäbis. Men de var ju väldigt opraktiska plagg. Precis som de ”riktiga jeans” som Pojken fick som nyfödd. Gled av när man lyfte upp honom. Velourbyxorna var betydligt mer praktiska fram till ett år eller så. Mörka av praktiska skäl.

    Men när de blev bara lite äldre slog det mig inte att jag skulle klä alla barnen i likadana kläder. Mina flickor tillhörde den sorten som tidigt älskade klänningar och kjolar och hade stort inflytande över klädvalen så länge det var någorlunda funktionellt. De framlevde sina förskoleår i första skolår i tajts/cykelbyxor med varierande saker över. Äldsta blev sedan JC-mainstream från ca 10 då brunt var modefärgen, matchat med svart och ljusblått, bläh.

    Mellans prinsessålder sträckte sig från 2 – 12, typ, egentligen längre. Som 10-åringar avgav hon och kompisen heliga löften till varandra: de skulle aldrig bära jeans och aldrig behå! Det höll inte särskilt länge, knappt två år. Sen blev hon goth-drottning i svart tyll och sammet vid 14. Skriver detta för att markera hur befängt det är när föräldrar till 6-åringar med stor övertygelse skriver om att barn bör ha unisexkläder tills de är 12 och beskyller Lindex för stort svek när de inte tillhandahåller sådana. OBS, jag syftar inte på dig nu Lotten utan refererar till pågående debatt!

    Pojken? Levde som han blivit lärd och valde gärna färgglatt tills han var 10. Röda, gula, orange byxor, det gick att få tag på då. Strumpor handlade vi på Lindex damavdelning eftersom pojkavdelningen bara erbjöd bilar och fotbollar som mönster och flickavdelningens var för små och pastelliga. Från han var 14 har han inte tålt en liten röd rand på en strumpa, än mindre lila eller rosa. Nu tål han endast en färgskala som kan beskrivas som gråbrunsvart och jeansblå.

    Det slog mig aldrig att jämföra storlekar. En anledning var att när Pojken drog 116-120 på tröjor så var han mycket yngre än flickorna vid samma storlek. En 3-4 årig fortfarande babyrund pojke har helt annan kropp en spenslig 5-7-årig flicka. Är det något som slår mig från gamla foton så är det att framförallt Äldsta ofta hade för stora T-shirts, även när de var köpta i flickstorlek. Insvängda tröjor i storlek 86 låter överdrivet, jag håller med, men det är inte som det tjatas om så mycket lättare att röra sig i en t-shirt som är för vid. Inte är det särskilt snyggt till en kort vid kjol heller. Jag suckade ofta över för stort och brett och för långa ärmar, trots att man köpt i ”rätt” storlek. Linus&Lotta var värst, Mellan har tursamt nog ännu inte vuxit i sin sista käcka sommarklänning därifrån.

    Enda problemet med för snäva trikåplagg var en kofta från H&M som inte gick igen runt Äldstas ytterst spensliga överkropp när hon var kanske 8. Den åkte tillbaka och jag fick ett svarsbrev där man höll med om att den var snäv i modellen.

    Kanske har det där blivit värre. Fast de blev trosproblem i tonåren när de flesta stora kedjor bytte storlekssystem och inte ens xs funkade längre.

    Men precis som jag sagt i facebook-debatten tycker jag det är synd att man blandar ihop diskussioner om skärningar och storlekar med den om pojk- och flickkläder i allmänhet. Vi lever i en kultur där vuxna klär sig olika för att markera kön. Att inbilla sig att de stora butikskedjorna ska ta sitt jämställdhetsansvar och bortse från marknadskrafterna är tämligen löjligt. Naturligtvis ska kunderna säga till om det i butikerna säljs kläder som de inte vill ha. Det lär för övrigt märkas.

    Själv är jag som jag sagt tidigare här i bloggen tämligen irriterad på den debatt som uppstod härom året och som rensade ut behåar i de minsta storlekarna från Lindex hyllor, då ett antal rabiata föräldrar ansåg att behå enbart är ett sexattribut och att deras flickor inte ska ha sexattribut. De bortsåg i den hetsiga debatten helt från behån som ett plagg för att markera övergången från barn till flicka. Jag var så glad att Lindex fanns när min spensliga pubertetsdotter ville ha sin första behå och själv gick omkring och valde mellan de ytterst oskyldiga modellerna med Disney-motiv. Själv fick jag leta i systerns låda för avlagda vid exakt samma ålder och sy in bäst jag kunde för att det var för pinsamt att be sin självupptagna mor om att få en. (Nej Annika, det var inte aktuellt att be sin far!) . Å vad dottern skulle ha älskat mig om jag förklarat för henne att hon var alldeles för liten (11½ -12) och i stället borde välja någon av broderns avlagda tröjor eftersom de som såldes på flickavdelningen var alldeles för snäva och pastelliga för henne.

  10. ab Says:

    Men bråket handlade ju om behåar för fyraåringar! Inte om behåar för knoppande flickor mellan barn och tonåring.

    På tal om behå för småflickor är den ju obligatorisk i den totalpryda USA. Så gissa om det blev uppståndelse när det kom ut papparazzibilder på Brad Pitts och Angelina Jolies fyraåriga dotter Shiloh, som badade med bar överkropp – och klädd i killbadbrallor med halvlånga ben! Ingen skulle ha en susning om ifall det var en flicka eller en pojke om inte bildtexten fanns, men nog fasen förfasade sig en del ändå. Tack och fanns det dock en hel del förnuftiga människor som tyckte det var helt OK.

    Till saken hör att Shiloh vill vara pojke, antingen det nu är en övergående fas eller beständigt.

  11. ab Says:

    Kan man länka i dina kommentarer? Länk.

    Jolie med grabbig resp tjejig dotter.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Annika; nej faktiskt inte, debatten om de riktigt små barnen handlade om bikinisar. Den som handlade om riktiga behåar drevs av mammor till betydligt äldre flickor. Jag var inne i den några varv.

    Jag tror som sagt att många föräldrar har svårt att acceptera att deras små barn håller på att bli äldre, när flickorna är 9-10 kan de fortfarande hoppas på att dra ut på barnaåren några år till och då blir klädbutikerna och deras utbud en fiende. ”Om bara de små behåarna försvinner så får jag behålla henne som liten längre!” Jag tror faktiskt inte samma föräldrar är lika aktiva i kampen mot åren ett par år senare när de upptäcker att världen inte går under för att deras barn håller på att bli stora.

    Tror det funkar med länken. Trots allt är det ju ändå lättare för flickor i pojkkläder. Skulle gärna visa en bild på goda vänners son i förtjusande Askungen-mundering men kan inte göra det utan tillstånd.

  13. ab Says:

    Men hur kommer någon på tanken att tillverka platta behåar? Små behåar finns ju alltid. Elvaåringen kan väl få lattja med en sådan. Själv kan jag inte minnas någon fascination för behåar – de var mest ett jäkla tvång. Usch.

  14. Ullah Says:

    Jag hade en bikini med platt överdel i början av sjuttiotalet när jag var 6-7-8 år (minns ej exakt år) så det är inget nytt det heller. Det var roligt och spännande med överdelenl, så minns jag det.

  15. cruella Says:

    Som sagt, diskussionen spretar lite hit och dit. Rådande modetrend bland småbarnskläder överlag är att det görs väldigt stor skillnad på tjej- och killkläder inom det som är mainstream (kedjorna) och där är det definitivt värre än för femton år sedan, om man ser det så. Då gick det till exempel att få tag i enkla bastrikåplagg i basfärger, som exempel. Bra plagg för ett-tvååringar var tajts/pantalonger och en långärmad t-shirt, utmärkta att leka i inne och lätta att få plats med under en overall när de skulle gå ut. Behovet av att starkta markera kille/tjej även på rätt oryschiga plagg (insvängd midja på tjejernas, gärna en liten spetskant eller volangkant, ”farligt” tryck på killarnas och så mörka färger) uppstod på bredare front senare och härskar fortfarande.

    Jag tycker också att behå på småttingar är urfånigt, liksom hårbandana på kala flickbebisar. Behå när det börjar närma sig pubertet är en annan sak, för övrigt finns mjuka dra-på-behåar i övergångsfasen om man tycker att den lila och chockrosa spetsen och vadderingen är för mycket… Men någon sådan strid har jag inte tagit.

  16. ullisar Says:

    Här sätter jag ner min fot eftersom jag är en av dem som kritiserat just Lindex. Inte i min blogg (vad jag minns) och inte i den här debatten men i verkligheten.

    Jag är inte riktigt säker på vad du menar med ”norm” och pojkstorlekar. Menar du att den är norm bland tillverkarna eller bland köparna? I mitt fall var det så att jag köpte tre dragkedjströjor, en rosa, en lila och en grå. Alla i stl 92. Tydligen var det så att den grå tröjan var av killmodell, och den enda som passade. De andra var för små. Och det på en LITEN tjej, inte ens 90 cm lång och vägde en bra bit under 10kg.

    Så det jag nu är nyfiken på är: Menar du att det är rätt att de stackars små flickorna ska gå i för små kläder (jämfört med storlekarna) eller menar du att det är fel att kritisera företaget som gör så stor skillnad i storlekarna? I mitt fall gick jag tillbaka med de för små tröjorna och frågade om min grå kanske felmärkt. Tjejen i kassan visste inte men tyckte att det lät märkligt. Tillsammans jämförde vi andra tröjor och upptäckte att killtröjorna var större.

    Jag kan förstå att ett par jeans är mer baggy än ett par tajts. Jag kan också förstå att en kill-tshirt är mer loose än en flicktopp. Men jag kan INTE förstå att en myströja av sweatshirt-typ gör skillnad på pojk och flickmodell. I storlek 1,5-2 år.

    ps. jag är inte så arg som jag kanske låter. det här inlägget provocerade mig, kanske för att jag känner mig utpekad 😉

  17. ab Says:

    Jag blir i alla fall arg när jag läser vad ni skriver. Unga kvinnor tror gärna att allt går framåt på jämlikhetsfrontens olika avsnitt, men i själva verket är det en stark tillbakagång sedan sjuttiotalet. Vad är det för skit med olika storleker och utseende på kläder för små flickor och för små pojkar – och även för vuxna? Klaga på!

  18. Karin Says:

    Hej,
    såg ditt inlägg om Lindex små BH-storlekar i en annan blogg (barnstorlekarna du vet). Du skriver att de har försvunnit ur sortimentet. Men det stämmer inte, jag köper små söta BH:ar till min dotter, nu har hon stl 65 A men det finns ännu mindre. Bra tycker jag också, klart tjejerna skall få använda BH även om de inte har hängbröst.

  19. Annaa Mattsson Says:

    Annika; det var absolut inga platta behåar som Äldsta ”lattjade” med, utan riktiga men i små storlekar och lite barnsligare än det som brukade finnas på damavdelningar. Åtminstone då, det är ju inte så många år sedan, var det svårt att hitta motsvarande någon annanstans.

    Det är väldigt olika hur tjejer upplever det där med första behån. För somliga är det noga att vara tidig för andra är det nästan ett trauma. Mellan här hade ju sitt löfte, sen ärvde hon en av systern och sen var hon den som modigt gick till lilla underklädsaffären och fick hjälp av en rekorderlig tant att mäta och prova. Skulle storasystern aldrig gjort!

    Ullah; så sant, jag tror inte det är så stor skillnad, mer medvetna röster i kundkretsen bara. Det nya det är faktiskt mödrarna som ropar att behå är sex-attribut och därför inte ska bäras av småflickor.

    Cruella; ja, skillnaderna har blivit större, även om jag inte känner igen mig i tajts för pojkar, aldrig att min pojke hade det, han blir 19 i år. Alla de fåniga trycken på pojktröjor var ett elände. Tackar H&M för att de fanns med randigt och enfärgat i flerpack.

    De där bandåerna runt huvudena på kala flickhuvudena är fåniga. Men jag minns hur vi tejpade fast en rosett på kusinbarnets huvud när hon skulle till fotograf i sin vita brodyrklänning och ankstjärtsbyxor. Det var 1960, hon var ett år gammal.

    Ullisar; jag refererar ju delvis till en debatt som förs både på facebook och i en annan blogg där kommentarerna nu väl är långt över hundra. Och som sagt där det förs två debatter i varandra. Där återkommer kravet på unisexkläder. Jag har hört det förr även i debatter irl. Det är det ”pojkiga” som idealiseras, den ”norm” för barnkläder som träder fram är de rymliga byxorna och de stora tröjorna. I dessa kläder härjar ett till synes könlöst barn men med rätt fördomsfullt klassiska pojkdrag. Här finns inga rosa paljetter, inga prins eller prinsessdrömmar.

    Pojkkläderna som norm framgår också rätt tydligt i storleksdebatten. ALLA förutsätter tvärsäkert att det är pojkläderna som har rätt mått medan flickkläderna är förminskade. Det skulle jag vilja se bevis för innan jag tror på det. Det har ju varit ett mode under de senaste kanske 15 åren att pojkkläderna har blivit allt större och vidare. Minns hur kompisens pojkar en sommar kom i byxor som precis nådde till strumpkanten. Vi lantisar tyckte det såg väldigt konstigt ut med de där lite för korta vida byxorna och upplystes om att det var shorts. Pojkarna var korta till växten och i deras storlek blev shortsen korta långbyxor.

    Men jag tror dig naturligtvis när du beskriver det du råkat ut för, storlek 90 som är mindre är standardmåtten för den storleken.

    Jag menar visst att man ska kritisera företagen som gör oanvändbara kläder. Men att det är fånigt att Lindex gång på gång hängs ut som om de hade något särskilt samhällsansvar. Alla de riktigt konstiga varianterna både på modeller och storlekar stötte man ju på på helt andra ställen, där tror jag inte skillnaden är så stor nu och för 15 år sedan. Det handlade både om finbutikerna där jag gick på rea och om billighetsbutikerna där min mamma fyndade plagg som blev väldigt dyra eftersom de inte gick att använda pga passformen. Overaller med för korta grensömmar och sånt.

    Annika; absolut att det är en tillbakagång på jämlikhetsfronten sedan 70-talet och att den syns även i barnkläderna. Å andra sidan var nog den där unisexperioden rätt så kort och nog inte så helhjärtad som man kanske gärna vill minnas.

  20. Annaa Mattsson Says:

    Karin; men så bra! Ibland gläder det mig att ha fel. Det kanske bara var ett tillfälligt ryck efter debatten för några år sedan då det lovades att de minsta storlekarna skulle bort. Det fanns uppenbarligen en efterfrågan.

  21. ab Says:

    Annaa: ”Det är det ”pojkiga” som idealiseras, den ”norm” för barnkläder som träder fram är de rymliga byxorna och de stora tröjorna.”

    Vem har sagt att rymliga bekväma kläder är just ”pojkiga”? Är de inte helt enkelt rymliga?

    Jag förgyller ingenting. jag kunde köpa knallrosa och röda tröjor till mina grabbar i helt ordinära butiker, och det var väldigt vanligt. Glada färger, glada mönster för både tjejer och killar. Tajts för killar (att leka i inomhus) var också vanligt.

    Varför ska knoppande flickor ha en behå? Det ÄR larvigt! Om tjejen vill, visst, men det känns fånigt att de ska skolas in så där.

    För vuxna: Nu råkar jag gilla mode, men störs gravt av allt tjafset omkring. Det är värre än på femtiotalet, då ändå fyrtiotalets schvungiga kvinnoideal ännu delvis fanns kvar. Vuxna kvinnor som kanske t ex driver ett företag trippar runt i förvuxna baby doll-klänningar och kappor som når till låren. Löjligt!

    Fyrtiotalet är rätt oöverträffat när det gäller dammode – no nonsense-kläder, och så någon liten piffig totalt onödig och flärdfull detalj. Och sextio- och sjuttiotalen var himlen när det gällde barnkläder.

  22. Karin Says:

    @ab: Du skriver ”Varför skall knoppande flickor ha en behå? Det ÄR larvigt!”

    Då måste jag få tycka att din kommentar ÄR larvig. Om det är larvigt att knoppande flickor skall ha bh så borde det vara larvigt att överhuvud taget använda bh innan man verkligen är tvungen för att slippa släpa brösten i marken? Vem avgör när det blir ”olarvigt” att börja med bh? Hur långt ner skall tuttarna hänga för att bh skall vara befogat?

    Har en trettonåring hemma som har använt bh i ungefär ett år. Hon började förstås inte med bh för att hennes bröst behövde lyftas upp, men för en tjej i puberteten kan det vara en väldigt viktig milstolpe att börja med bh, det är liksom ett tecken på att man är på väg in i vuxenvärlden. Min dotter använder inte bh varje dag, men hon är noga med att göra det om hon t ex har en tunnare överdel på sig så att bröstvårtorna syns igenom om hon inte skulle ha bh. Det förstår jag mycket väl att hon vill. Hennes bh:ar är heller inte på minsta vis ”sexiga”, utan helt neutrala i bomullstrikå, oftast enfärgade, svarta eller vita. Jag tror hon har en prickig och en randig också.

  23. Annaa Mattsson Says:

    Annika; när jag skrev om tjejer och behå så utgick jag naturligtvis från tjejers egna önskemål, inget annat. En förälder som säger till en 11-12-åring som vill ha behå att hon är larvig är ingen bra förälder.

    Ja varför, om de rymliga kläderna som idealiseras i debatten. För att det som beskrivs helt enkelt är dagens trend för pojkar. 60-talets dagisklädsel, det var ofta strumpbyxor och rätt så små korta och tajta tröjor, gärna i banlon och i murriga färger. En rätt så androgyn klädsel som ingen tvilade på att barnen kunde röra sig i.

    Karin; delar helt din uppfattning!

  24. ab Says:

    När man ska använda behå? När det är obekvämt utan (dvs när man är stor- eller lång-bystad eller både och), och när man använder genomskinliga blusar. Eller, för den delen, när man tycker det helt enkelt är snyggt.

    Nu har jag faktiskt förstålse för väldigt unga flickor som vill prova sig fram i vuxendjungeln. Det ÄR fascinerande att få en ny kropp och kliva in i en ny värld. Visst är det det! Man står framför spegeln och tittar storögt på midjan och tuttarna. Och det är klart man inte ska fnysa åt en flicka som vill prova en behå, det vore inte så taktfullt. Men det kanske kan vara bra om det finns en viss sund skepsis och lite no nonsense omkring proceduren.

    Det är för mycket tjafs kring hela kvinnorollen, och unga flickor matas non stop i media med ett evigt tjat om kläder, hår, sex och framför allt VIKT. Kan då vara bra kanske med en mamma som visar i handling att allt det där faktiskt inte är viktigt. En del kan vara kul, men det är i grunden inte viktigt. För trycket utifrån är så enormt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: