Riktigt fånig förälder

Oj då, det är tidskrävande att ge sig in i debatter.

Men jag förbereder reportage i Värmland också. Jäpp, Inga, om du läser det här. Jag ska t o m träffa jägare.

Men är kvar lite i det där med barnen kläderna och könsmarkeringar och fåniga föräldrar. När mina flickor var så där 1½ –  3 köpte jag en påse hårsnoddar, den åkte nog i själva verket med till rabatterat pris i en postorderbeställning. Kulörta snoddar med gulliga djur i plats på. Stor påse, flickorna fick ett helt gäng i var sin påse. Men Mellans försvann. Jag vände upp och ned på hemmet inför en resa till släkten för att hitta dem. Var övertygad om att hon var djupt bedrövad över att de var borta.

Ett par veckor senare kom de där snoddarna på tal igen och Mellan, sa plötsligt: ”Siri slängde dom i tunnan”. Siri, det var Mellan själv det, den talande bäbisen, och tunnan det var pedalhinken för engångsblöjor under skötbordet, tömd flera gånger om. ”Siri ville inte ha dom”. Och så visade hon med tydlig gest mot sitt fortfarande rätt korta och tunna bäbishår varför. Ingenstans att få fast de rätt klumpiga snoddarna.

Samma dotter sprang jag benen av mig för att hitta gula kläder till. Så fort hon öht kunde urskilja och nämna färger vid namn, det var rätt tidigt som allt annat verbalt med den flickan, ville hon klä sig i gult. Det var inte så lätt, gult var ingen barnfärg de åren, hon fick ofta nöja sig med bajsgult. Men jeansjackan som var en fransk dröm fick hon våren när hon var tre. Den hade små rosa blommor som fästes med kardborreband på fickorna och var lite insvängd i sidorna. Det var inom parentes hennes far som tyckte det var värt att satsa ett kvarts konsultarvode i den. Det är sånt som hennes storasyster kallar att vi lyssnade för mycket på systerns exter.

Annonser

2 svar to “Riktigt fånig förälder”

  1. frktjatlund Says:

    Var tid och var ålder har sina förvillelser. Jag gillade 70-talets barnkäder i klara färger. Medan det pågick. Med pojke-flicka-pojke så kunde de ärva varandra om det fanns något kvar. Samtidigt tycker jag att dagens tjejkläder har sin charm. Killkläderna är mycket tristare. Både än 70-talets och dagens flickkläder.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; och inte fan hjälper det att man klädde sin pojke i gult och rött och all världens mönster, inklusive söta delfiner. 18½ år gammal är han djupt ingrottad i tidstrendens heteronormativa dunkla färgskala för män och pojkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: