Det ska finnas fäder för sånt

Så där, nu ska jag säga alldeles vanliga saker.

Som att jag var iväg på rea på rea hos Monki i Skärholmen igår. Det är ett sorgligt ställe. Tomt och mörkt. Kundkretsen i Skärholmen är helt enkelt inte Monkis. Så det fanns mycket kvar. Ett par byxor och två längre långärmade överdelar fick jag. Hann inte prova. Byxorna var förstås för stora. Det hade jag glömt, att jag även för tre kilo sedan bara drog medium. Då kan jag ju knappast behöva större nu. Men man kan väl flytta en knapp.

Gillar inte att flytta knappar. Eller att lägga upp byxor. Det är värst. Det ska finnas fäder för sånt. Det är faktiskt om ett par veckor 32 år sedan han dog. Men jag har inte vant mig vid att lägga upp byxor själv. Man kan vika. Särskilt när man inte har någon petig far som ser att man gör det.

Jag köpte två stora chokladkakor på Ica till kortpris så det kanske löser sig. Med knappen alltså. Fick ett par små pilsner också. Hittade på något att fira när jag nu ändå gick förbi systemet. Att jag till slut lyckades klämma en intervju innan fem och att Mellan lyckats få en länk till skolan hon söker till.

Det är lite hett om öronen för henne nu. Hon har slitit stenhårt med sin portfolio till en designskola i Skottland. Skulle vara inne vid midnatt i lördags. En portfolio till en kläddesignskola handlar inte om att svänga ihop ett antal bilder av säsongens mode. Det handlar om att visa konstnärliga bilder och att visa på processen i sitt skapande. Från inspiration och idé till färdigt alster. Som om man ständigt gick omkring med en kamera och dokumenterade allt man gör. Eller verkligen gjorde skisser till allt. Lite stereotypt kan man tycka. Men på det sättet får förstås skolan det urval studenter man vill ha.

Bara det att när hon skulle skicka iväg sina bilder gick de inte igenom den digitala blanketten. Däremot kom ett nytt datum upp. Måndag. Och sedan ett nytt. Fredag. Anledningen lättgissad. Anstormningen till de brittiska högskolorna har blivit så stor detta sista år med de gamla avgifterna att antagningsenheterna inte har hängt med. Bådar inte gott. Konkurrensen ytterligare skärpt. Tur hon inte tänkte på det innan hon började sätta hop sin digitala portfolio.

Bara att hålla tummarna, vänta och se. Lite oroligt. Vad händer annars? Det här var ju mellanåret när vi skulle vara mammochdottbo. Sen skulle hon iväg igen.

Amaryllisen slog för resten ut sen. Den sista stängeln. I vas på kort skaft. Ful.

Och ikväll ska jag hem till vännen K och titta på hennes nya kök. Det är inte illa, jag ska ut och iväg en vardagskväll, hem till någon som jag inte träffat på ett tag. Och det är bara januari.

En annan vän tjafsade om min födelesedag igår. ”Klart du ska fira!” Klart jag inte ska. Jag ska vakna ensam på annan ort. Så mycket vet jag.

Och så hoppas jag att dagsmejan idag ska vara tillräcklig för att jag ska få loss sladdarna till utebelysningarna. Fastfrusna under snön. Jag vill inte ha kulörta lyktor längs staketet längre.

Åter till jobbet.

Annonser

2 svar to “Det ska finnas fäder för sånt”

  1. Ullah Says:

    Har du testat att lägga upp byxorna med hjälp av silvertejp?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ha ha, det kommer säkert! Men framförallt lägger jag inte upp dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: