”Ingen kritiserar varandras texter!”

Angående diskussioner om kritik, påhopp och kollegialietet så är det bra med den där listan över lästa inlägg som man får i WordPress. Tack vare den hittade jag ett fem år gammalt inlägg. Jag vet inte om jag fick några kommentarer eftersom det är från min gamla blogg och kommentarerna försvann vid flytten.

Men det handlade i alla fall om lite funderingar efter att ha jobbat tillfälligt på en redaktion. Redaktionen finns inte mer, tidningen finns inte mer så ingen behöver längre ta åt sig. Håll till godo, från mars 2006.

”Alla är snälla, ingen kritiserar varandras texter.
Det var roligt att för några dagar vara inne på en redaktion och faktiskt läsa och tycka om varandras texter.
Kollegan påpekade att så här gör vi inte vanligtvis. Vanligtvis har ingen några synpunkter.
Nej tyvärr. De flesta journalister är överkänsliga mot synpuntker på sina texter. Antar att det skulle vara lika illa om man faktiskt kommenterade en bloggtext som presenteras som ett skrivet alster, inte bara en snabb anteckning.

Jag hivade iväg en kritik av en text som en professionell ”bloggvän” skrivit och som hamnat i min e-post. Slarvig och tendensiös. Men han svarade inte. Van vid bara rosor behöver man inte svara.

Dottern anser att en tidning som står oss nära är skittrist. Jag är benägen att hålla med henne. Säg det då! Säger hon. Nope. Meningslöst. Jag skulle bara få en skopa av försvar.

Journalister är i stort sett oemottagliga för kritik. Någonstans i utbildning eller i branschen byggs försvaret upp. Det individuella för varje producerad text. Det familjära, för tidningen man jobbar på. Det kollektiva för branschen.

Jag tröttnade tidigt på att läsa kollegors texter. ”Nej men det var inte det du skulle titta på utan det här!” Vilket? Om jag inte fick ha synpunkter på varken innehåll eller form är det ju meningslöst.

Det började redan under utbildningen. Den fina. Att varje kritisk kommentar var ett påhopp. Alla var ju redan så fulländade för att de tagit sig in på den fina utbildningen. Tyvärr verkar det inte ha förändrats på alla dessa år.”

Som ni märker var jag fortfarande ganska oskuldsfull vad gällde bloggandet. Visste ingenting om takhöjd och påhopp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: