Inga rosor till Valentin

Nähä! Nu måste jag visa min strålade förmåga att säga just nähä.

Jag har följt en del bloggar senaste dygnet där det ihärdigt påstås att man inte alls ska klandra barnen i skolan för att de delar ut rosor till varandra. De gör bara som vi vuxna gör. Vi måste föregå med gott exempel och dela ut våra gamla saker till hemlösa i stället.

Och jag säger nähä! Det finns inte alls någon utbredd tradition i Sverige att springa och dela ut rosor till varandra på Valentindagen! Inte skicka hälsningar på hjärtformade kort heller.

Jag fick någon enstaka roshälsning på facebook igår men det var allt. Så vitt jag kunde se var det inte så många vänner som varken hade eller talade om rosor heller. Däremot talades det i flera reportage och bloggar om kemikaliehanteringen vid odlingarna Långtbortistan. Det där är ett komplext problem liksom all vår konsumtions miljöpåverkan i andra länder.

Handeln har ivrigt kämpat för att få ett genombrott för Valentin, eller Alla Hjärtans Dag men haft dålig framgång. Geléhjärtana brukar reas för en tia ganska snart. Egentligen är det fantastiskt hur länge det kämpats utan att ge resultat. I säkert 50 år.

Däremot har dagen fått ett genombrott just i en del skolor.  Lite paffa föräldrar upptäckte plötsligt en ny tradition som totalt saknar förankring i något de själva känner igen; nämligen att elevråd köper in hinkvis med rosor som sedan elever får köpa och skänka till de populäraste ledargestalterna enligt gammal god skolhierarkisk tradition. Naturligtvis finns den aningslösa föräldrar som tycker det är underbart, särskilt när deras döttrar kommer hem med många rosor, och det skulle inte förvåna mig om det finns föräldrar som är behjälpliga i att skaffa rosor till mellanstadieklasserna. ”Pengara kan ju användas till klassresor.” Detta rättfärdigar som bekant allt.

Jag gissar att bruket att dela ut rosor till populäraste eleverna är  hämtat från amerikanska high school och college-filmer. Ungefär som de förfärliga otidsenliga studentbalerna.

Nya ungdomsgenerationer firar inte hjärtansdagen för att mamma gör det. Eftersom mamma inte gör det. Det är en nyskapad idé. Och det kan väl vara kul, att ha något att fira mitt i februari. Om man undviker det där nesliga rosenmomentet i skolan då. Även om jag tror att de flesta som inga får resonerar ungefär som jag gjorde vid Lucia-valen; det där är inget som rör mig.

Ska man summera mina flickors rosenhistoria så såg den ena aldrig av några rosor i de skolor hon gick. Som hon säger, det är möjligt att det förekom men inget som hon var inblandad i. Den andra kom hem med två vackra djupröda exemplar sista terminen på gymnasiet. Fådda av pojkvännen.

Pojken behöver jag inte ens fråga.

Valentin själv fick vad jag vet inga rosor. Däremot påstås ju hans kvarlevor ligga i ett skrin i en kyrka i Dublin. Jag har själv sett det, flera gånger.

Annonser

12 svar to “Inga rosor till Valentin”

  1. Ullah Says:

    Ja! Var skall jag skriva på? Jag skrev på några ställen på FB igår att jag är antivalentin. Inte själva helgonet naturligtvis (som jag inte bryr mig om), utan just detta löjliga ”firande” som pådyvlas en. Nu får jag än en gång tillfälle att citera min kära mormor: köpmännens dag! Hon sa det i och för sig om mors dag och fars dag, men jag är säker på att hon skulle ha sagt det också om gårdagen.

  2. Lotta K Says:

    Alltså jag tror inte just det där med rosorna är amerikansk sed. Ser aldrig enstaka rosor delas ut eller bäras på. Däremot gillar amerikaner att klä sig på sätt som påminner om den aktuella helgen/dagen: tröja med renar till jul, röd eller rosa tröja till Valentine’s Day. Sånt ser man mycket. Övriga vanor: blombuketter och choklad. Det verkar också som att vad som delas ut i skolor är små presenter eller kort från barnen till varandra, men alltid ett till precis varje unge just för att det inte skall vara tävling.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; precis. Men visst är vi ståndaktiga ändå som inte har anammat Valentin-grejen. Trots handelns idoga försök. Men jag är fascinerad över dem som påstår att ”vi vuxna” firar dagen. Undrar vilka kretsar det handlar om, jag har ändå ett ganska brett kontaktnät.

    Lotta K; tänk, jag anade nästan att det ändå inte var amerikanskt det där med rosutdelningen i skolan. Undrar vem som kom på idén först. Det var ju rätt nyss man hörde talas om det första gången. Tror jag först hörde det från en mindre friskola i Stockholm där det var rätt små barn som höll på och handlade med rosor, med både kollegiets och föräldrarnas goda minne. Tills något barn kom hem och var ledset. I kommunala skolor i förorten blir det nog inte av, barnen har inte de pengarna.

  4. Ullah Says:

    Här har vi ju sportlov denna vecka, så jag kan inte förhöra sönerna hur det har varit i deras skolor.

  5. cruella Says:

    Jag har inte hört en enda stavelse om Valentin och då har jag ändå tre ungar i den värsta åldern: 13, 15 och 17.

    Tror den äldstes klass fick rosor av läraren någon gång i högstadiet. det var ju ganska fint. Själv har jag fått något kort när ungarna var små, det senaste kanske när lillungen gick i… trean?

    Jag har en syster som fyller år den 13 och en son som har namnsdag den 16. Jag firar det i stället:-)

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; det måste vara rätt begränsat. Blev förvånad när jag såg en av mina unga facebookvänner nämna att hon i skolan fick sitta utan rosor på Valentin. Hon är 25 och från Ulricehamn. Jag undrar verkligen om rosutdelningen var uppfunnen på hennes tid. Tror hon koketterade lite, hon är en av mina snyggaste facebook-vänner. Och där finns konkurrens!

    Tror att något av barnen åstadkom något kort också.

  7. Tricky Says:

    År 2001 fick mina barn rita ”grattis på alla hjärtans dag”kort, min son. då 7 år kom hem med ett hjärtskärande kort som han ritat till sin nyligen döda morfar. Vi fick plasta in det och gå till kyrkogården och lägga det på graven. Tror aldrig jag har gråtit så mycket som då.
    Det var ändå ok, det var bilder man ritade till någon man tänkte på och han tänkte på morfar.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Tricky; var väl en bra variant, tycker jag!

  9. Lotten Says:

    Inga rosor i skolan här vad jag vet (de är väl för små). Sonen hade fått producera tre teckningar som han gav oss andra. I dotterns klass hade de återupprepat en sak de gjort tidigare. De gjorde hjärtan med sitt namn. Sen fick alla klasskamrater skriva något snällt om personen i fråga (allt från ”snäll”, ”bra kompis” till ”bra på att volta”…) på hjärtat. Var först lite kluven, men barnen blir verkligen glada över omdömena.

    Sen visade det sig att flera av barnens kompisar hade ”mys”, extra fin mat, presenter och blommor på kvällen. Vi hade ingen tanke på sånt, det var en vanlig stressig måndag. Men jag fick dåligt samvete. Som vanligt.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; ojdå, där ser man, mys och presenter. Som sagt inget för en vanlig stressig måndag. Men intressant att det kryper på i alla fall. Familjemys på Valentin är nog i alla fall väldigt svenskt!

  11. Monika Says:

    På gymnasiet (96-99) förmedlades det rosor på Alla Hjärtans Dag. Så vitt jag minns var det mest mellan folk som var ihop, inte något man gav till kompisar. Absolut inte så utbrett att den som inte fick någon behövde känna sig utpekad.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Monika; det är mitt intryck av hur det var tio år senare också, i de skolor mina barn gick. Jag tror rosenutdelningen äger rum mest i grundskolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: