Post bland semlorna

När jag bläddrar lite i bloggar så här i helgstarten kan jag inte annat än undra; hur hinner dom?

Allt detta åkande och fixande som paren och familjerna håller på med. Shoppingrundor, utställningsrundor, teaterrundor, mässrundor, släktrundor, skidrundor. Och sen all piffig mat som ska lagas när de kommer hem. Och sen bloggas om.

Här är klockan snart elva och jag har inte ens hunnit börja tänka än. Men har ingen ångest över det, klockan är ju som sagt bara halv elva. I en annan värld där ute har de där andra redan tagit en löp/skidrunda, städat undan, ätit en trevlig lördagsfrukost med pigga glada barn och sitter i bilen på väg till nästa anhalt på helgschemat.

När Äldsta började dagis, nyss fyllda tre, satt hon konfunderad inför måndagssamlingens Big Ask: Vad har ni gjort i helgen? Hon visste inte vad helg var. Dittills hade hennes liv rullat på, antingen var mamma hemma eller så var pappa hemma eller så var båda hemma. Eftersom det var sensommar och det fanns en ny lillebror i familjen hade det de senaste 2 månaderna varit rätt mycket av det senare.

Men hon lärde sig förstås snabbt, att helg var det fenomen som inföll dagarna man inte gick på dagis. Och hon uppfann snabbt ett standardsvar: ”Varit hemma med mamma och pappa.” Det spelade ingen roll hur mycket de andra rabblade. Och vad vi än hade gjort.

Mellan höll god min tills i trean. Då kom hon hem en dag i början av terminen och sa: ”Först har dom gjort jättemycket hela sommarlovet men det konstiga är att sen när skolan har börjat så har dom gjort precis lika mycket varenda helg!”

Då hade vi ändå under några år varit en bättre familj. Som gjorde saker ibland. Mannen var ju som modern sa ”så bra på att få dom med sig.”  Men vi kvalade ändå aldrig in ens i lägsta divisionen av helgakativiteter.

Själv har jag ibland någon liten plan. Men då försvinner ju halva dagen, tänker jag sen. Och skvätter lite förnöjtsamt i diskhon.

Idag tänkte jag dock föreslå en liten aktivitet. Jag tänkte dotter och jag kunde gå till återvinningsplatsen och sedan promenera vidare till vår post. Där säljer dom billigaste semlorna också.

Det skulle fadern tyckt var väldigt konstigt. Semlor på posten. Men så är det ju inte riktigt, mer post bland semlorna. Fadern jobbade halva lördagen. Sen tog han det lugnt. Läste tidningen en gång till. Tog en promenad. En sup till middagen, kanske, och en eftermiddagslur sen. Det är väl där jag fått det ifrån.

Annonser

6 svar to “Post bland semlorna”

  1. Lotten Says:

    Jag tycker er inställning låter sund och bra. Mycket bättre än den andra… Tyvärr har vi nog fastnat i den andra (läs jag…). Eller något mittemellan. Den här helgen så struntade vi i scouthajken, så helgen är oinbokad. Men jag känner mig ändå stressad av allt vi borde göra och hinna. Smått som stort. Fast nu är klockan 11.15 och jag sitter i morgonrock och vi har fortfarande inte gjort annat än slappat…

  2. Evis Says:

    Jag känner också så att de helger som man har planerat in något har ju halva dagen försvunnit. Den här helgen är en sådan: först ska jag på Samfundet Forn Seds öppna disablot i några timmar idag och imorgon ska jag och Maja på barnkalas i Härryda. Trevliga aktiviteter båda två, men de snor ju av ens dyrbara helg! Som då alltså tillbringas med att vara i hemmet. Eller _möjligen_ hos grannarna.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Lotten; när barnen var små kunde det ju kännas instängt om man inte tog sig ut. Men jag märkte ju också att de i olika perioder gillade de där långa dagarna när de bara kunde leka utan avbrott. Maken var nog mer på i det där med söndagspromenader som ett måste, han var hårt drillad i det från barndomen.

    Evis; brrr, minns när ett barnkalas i Frölunda kunde förstöra en hel helg. Först presentjakten på lördagen och sedan resa och alltihop på söndagen. Det var den helgen…

  4. ela Says:

    Vilken klok dotter du har! Jå, här är det lungt och fint också. Köpt en semla åt mig när jag var i stan för att fixa ett födelsedagspresent åt maken som är på jobbresa på en mässa ityskland. Så absolut inga måste. Har tvättat cykeln nu och då känns det som, jag, nu har jag verkligen gjort mycket. Men så klart, alla måste när barnen fortfarande är små och man vill vara världens bästa familj. Och tänk att många renovera dessutom som galningar eller bygga hus. Skönt att det är lugnare tempo numera.

  5. frktjatlund Says:

    Nej, jag inte heller särskilt helgaktiv och har aldrig varit. När barnen var små var det alltid någon av oss föräldrar som jobbade på helgerna och det var sällan som den som hade hand om barnen orkade med att dra iväg med alla tre. Möjligen till en badstrand. Så vi har aldrig fått in vanan och är alldeles för oplanerade.

  6. Annaa Mattsson Says:

    ela; husrenoveringar måste vara ett elände att leva med, åtminstone en längre tid.
    Jag är uppväxt med att ”gå på stan” på lördagar, något som man absolut gjorde i småstaden. Och det var ju enkelt för oss som bodde precis mitt i stan. Det kom jag så småningom över. I storstaden finns det ingen särskild vits med att ta sig till stan på lördag om man inte har ett alldeles särskilt ärende.

    Tjatis; vi jobbade också helger, jag gillade de där långa ensamma söndagarna på den tomma frilanslokalen. Maken var bättre än mig på att dra iväg med alla tre. Eller om vi båda var lediga med en-två, han gick regelbundet på lördagsmöten som hölls i dagislokaler (där Evis barn gått) så flickorna hängde med och lekte och jag var med pojken. Det är för övrigt det Mellan hämtar in nu, att vara ensam med sin mamma. Det var hon aldrig som liten och mellanbarn. Ska säga till henne det är hon kommer hem från Systemet att det här är hennes rättviseår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: