Krackelerad semleblogg-idyll

Med tanke på semlorna härom dagen så kan ju vårt mammadotter-liv här framgå som rena idyllen. Och då hade jag ändå inte tagit med pizzorna dagen innan.

Så enkelt är det förstås inte. Ibland är det pest. Tycker Mellan när hennes mamma blir alldeles för mycket och tar upp allt utrymme både fysiskt och mentalt.

Då kan dotter bli otrevlig och tända på småsaker och då blir moder irriterad och känner sig orättvist behandlad. Och så sitter vi knäpptysta vid var sin dator tills det värsta har gått över. Sen brukar någon av oss börja prata med katten.

Ibland kan moder slamra lite extra med diskborsten bland veckans vattenglas eller svepa omkring överdrivet burdust i apelsinskalsdrivorna. Då låtsas dotter att hon har något lätt neuropsykiatriskt funktionshinder och bara förstår direkta budskap, inte antydningar eller ironier. Då är det också rätt tyst.

Blir det för illa kan dotter helt enkelt utebli. Promenera ut fredag kväll och inte meddela sig förrän 26 timmar senare. Då med budskapet att mobilen och hon av någon anledning gått skilda vägar.

Det är då den sköra idyllen krackelerar totalt. När kundservicen hos mobilleverantören visar sig ha stängt för två timmar sedan. Så den som kommit i mobilens väg har ytterligare ett halvt dygn på sig att lattja runt. Använda betaltjänster, ringa kompisar på Bali. Det brukar inte hända. Men det kan hända.

Mobilen i sig var inte värd något. Det senaste året har enbart modeller och prislägen snäppet över leksakstelefoner varit aktuellt för just den dottern. Just det, senaste året. Det här var inte första gången. Otur? Absolut. Vädligt mycket otur.

Hon kom hem ytterligare 9-10 timmar senare. Jag vet inte så noga. Det är dovt i hemmet nu. Mycket dovt.

Jo just det, abonnemanget står på mig. Hon var under 18 när det skaffades. Ett billigt bra abonnemang. Värt 19 kronor i månaden att ha kvar medan hon var utomlands. Men nu vet jag fan inte. Vi får diskutera det när vi hamnar på den våglängden igen. Att vi för normala samtal med varandra. Tills vidare är det i alla fall spärrat, abonnemanget alltså.

Kanske sover hon för säkerhets skull tills i morgon bitti. Vad ska hon annars göra när hon inte ens har en dörr att stänga om sig? Dra täcket över huvudet och hoppas att det går över? Det gör det inte. Jag finns här, hela tiden!

Annonser

Ett svar to “Krackelerad semleblogg-idyll”

  1. ullisar Says:

    Hon vet det Annaa. Att du finns där, alltid!
    Många kramar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: