Matkassen, nähä, inget för oss!

Funderar på det där med matkassar. De där som levereras till dörren. Undrar om det någonsin skulle ha fungerat här. Ens när vi var fyra. Tror inte det. Eller är snarare alldeles övertygad om att det inte skulle ha gjort det.

Vi skulle förstås inte haft lust att laga precis de rätterna som det fanns ingredienser till. Vi skulle framförallt ha glömt att göra sallader och så skulle grönsaker ruttnat bort. Ett par gånger i veckan skulle inte alla varit hemma så vi skulle fått för mycket mat som ingen vill äta upp.

Jag tror helt enkelt man måste ha väldigt bra disciplin, äta normala portioner och inte ha för mycket eget tycke och smak för att matkassen ska bli en bra och lönsam affär. Annars tror jag det är risk att det blir dyrt och att livsmedelssvinnet ökar.

Det finns också en präktighetsstämpel över hela matkasseidén. Inget slarv med bara lite hopstekta rester till pastan. Eller pannkakor. Utan en ny fullständig middag varje dag. Det känns väldigt mycket pappa, mamma, två barn med bestämda vanor och rutiner över alltihop.

795 kronor i veckan för enbart vardagsmiddagarna är nog lite häftigt för många  också. Då får nog i så fall resterna bli till helgmiddagar. Eller så kommer pannkakorna på bordet då.

Men att det över huvud taget nämns som ett prisvärt alternativ visar nog på ojämlikhetens Sverige.

Annonser

22 svar to “Matkassen, nähä, inget för oss!”

  1. Evis Says:

    Jag kollade in det, eftersom flera av mina vänner testar, men har flera invändningar: dels är det som du säger inte speciellt billigt, vi lägger mindre än så på mat (som maken sa apropå påståendet att det är billigare än i affären: ”Vilken affär?”), dels får man som sagt inte ha någon egen smak vad det gäller mat. Sen är det också betydligt mindre ekologiskt än vad vi äter och de har därtill bara vegetariskt en dag i veckan. Vare sig miljö- eller klimatanpassat alltså.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; för oss skulle det också ha inneburit en kraftigt ökad köttkonsumtion och det har jag absolut inte lust med. Hade ett litet gräl med en god vän häromdagen, hon var övertygad om att mitt/vårt slarv blir dyrare i längden. Dvs att inte alltid ha en välfylld kyl och frys. Enligt henne innebär det per automatik att man rusar ut och köper alldeles för dyra alternativ. Nähä, säger jag, inte alls, det innebär att man ibland äter rätt torftigt men för den skulle inte alls onyttigt. Såg t ex spår av couscous, lök och bönor här häromdagen. Utmärkt middag.

  3. Evis Says:

    Vi äter ju extremt sällan helt kött, men rätt ofta korv eller köttfärs som en del av någon gryta eller röra, så mängden kött per person skulle ökat starkt i vårt fall också.

  4. cruella Says:

    Jag tror inte det blir billigare totalt sett, för man måste ju till affären ändå för färskvaror och då är frestelserna där i alla fall för den som är funtad så. Jag har bara haft Ekolådan, men tyckte att rötterna blev väl dyra;-) Bra ekologiskt utbud på mitt lilla Konsum precis intill har vi också.

    Jag kan däremot tilltalas av att få en hel drös med kuliga matvaror att kombinera av. För jag skulle nog bara i begränsad utsträckning följa recepten på rätt dag. Finns väl inget tvång där, mer än att fisken bör ätas före fredag om kassen kommer på måndag!

    Blev lite konfunderad när jag läste på en blogg om Linas matkasse. Skribenten har ett litet barn och väntar tvåan och klagar ofta om kasst med pengar. Färdiga matkassar känns konstigt prioriterat då. Men alla är inte så matkreativa. Jag är ingen mästare men går igång på begränsningarna. Det är ju jättekul att laga av det man har hemma i frys och skafferi. Kan bli rätt så underligt framåt slutet på veckan. Och billigt.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ungefär samma här.

    Cruella; nej, har man någorlunda bra butiker i närheten så verkar inte någon av de frukt- och grönsakslådor jag sett vara någon bra affär. Jag kunde också konstatera att det som ansågs som veckoranson snarare var dagsranson av vissa frukter för oss. Medan jag helst väljer själv att köpa mer exotiska varianter när det är extrapris men framförallt avstår helt.

    Kanske hänger det ihop lite med ängslighet och viljan att vara pk att hylla matkassvarianter även om man inte riktigt har råd. Har följt några trådar i ämnet och ibland uppstår det mindre sensationer när någon vågar utropa: det där är för dyrt för oss!

    Vi kan också gå igång på begränsningar, dotter och jag här. Och vi kan också klara oss på väldigt lite. Kunde vara kul att göra ett experiment och se hur länge en enda matkasse skulle räcka här.

  6. eva Rosen Says:

    Provade matkasse för ganska många år sedan när barnen var mindre.Den var betydligt billigare då . Det bästa var att vi slapp bråket om vad barnen ville ha till kvällsmat. Jag sa bara :Marlene har bestämt att vi ska äta fiskgratäng idag ,och slapp gnäll och diskussioner.Inte så laddat heller när de inte gillade Marlenes mat , som om det varit jag som bestämt menyn.

  7. Annaa Mattsson Says:

    eva; det är förstås också ett argument! Här har vi inte haft så mycket bråkande, mest tröghet att komma igång.

  8. Ullah Says:

    Jag vill gärna ha mat levererad hem, men själv bestämma innehållet i kassarna. Var så glad när jag hade hittat Matservice, hann köpa av dem två gånger sedan la de ner här i stan. Det är särskilt tunga grejer som jag vill ha hemlevererade. Färdiga kassar skulle ratas direkt här, det är jag nästan säker på.

  9. cruella Says:

    Ullah, har du kollat in Hemmalivs.se?

  10. Ullah Says:

    Ja, det har jag faktiskt, men det var något som inte övertygade mig, förmodligen priserna, minns inte riktigt. Men jag skall kolla igen!

  11. Annaa Mattsson Says:

    Ullah och Cruella; jag skulle vissa dagar, när det t ex är snorhalt och jag faktiskt inte har något annat ärende ut, önska mig det som vi pratade om en annan gång, en springpojke som kommer hem med någon liter mjölk, en limpa och två burkar kattmat.

  12. cruella Says:

    Ullah, du har rätt i att det såg ganska dyrt ut, förutom påslaget för själva hemkörningen.

    När jag var liten kom farbror Jonsson själv eller något av affärsbiträdena farande med maten man handlat, alldeles gratis. Pappa jobbade mestadels på annan ort under 60- och 70-talet och mamma fastnade i hemmet med tre mässlingbarn på raken och så. Då var det behändigt att kunna ringa efter den där mjölken.

  13. Monika Says:

    Det är skönt att slippa planera vad man ska äta, det är skönt att få hem maten. Men man måste ju fortfarande handla frukt, frukost, dasspapper och allt annat som inte är middag! Vi har istället löst det så att vi har en rullande sexveckorsmatsedel (bara måndag – fredag) som byts några gånger om året. Vi är ganska ospontana och sura när vi är hungriga, så det funkar för oss.

  14. ab Says:

    Visste inte ens att det fanns matkassar – jag funkar inte så att jag kan planera menyer, eller låta någon annan göra det. Vem vet vad man vill ha en viss dag? Verkar bökigt. Det finns varor jag ytterligt sällan köper, som färdiga köttbullar och korv (även om korv är gott), och tänk om man inte gillar recepten?

    Det är kul att experimentera, blir det av med en mängd planering? Vad är det egentligen för maträtter de tycker att man ska äta?

  15. Bloggblad Says:

    Jag har också funderat… tänkte att det skulle vara skönt att slippa tänka och handla, men jag är också en odisciplinerad sort som vill ha det jag känner för. Men jag är grymt imponerad av de vänner jag har som gör matsedel för varje vecka och storhandlar och gör matlådor… Här duttas det lite hipp som happ. Blir det matlåda av helgmaten, så blir det…

  16. Singelmamman Says:

    Och jag som har tonåringar två veckor i taget för att sen vara själv två veckor har svårt att se hur jag ska få igång det hela. Och inte tror jag att det blir billigare, men visst sjutton är det väl en bekvämlighetsfråga? Köpa hem, slippa planera, handla och tänka.

  17. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; när vi skulle åka till landet i början av sommarlovet storhandlade min mamma och så packade handlaren in alltihop i sin bil och körde maten och henne till stugan. Själv jobbade jag ju som kombinerat bodbiträde och spring mina första jobbsomrar. Inte ett öre extra betalade kunderna.

    Monika: det kräver också en del disciplin så jag är allt lite imponerad av den rutinen!

    Annika; det kanske kan vara bra att få lite nya impulser med ett och annat nytt recept, men att följa andras recept varje dag känns lite konstigt. Jag skulle nog fått en massa mat över och varit tvungen köpa till annan.

    Bloggblad: samma här. Men jag har rätt gott samvete ändå, det har ju visat sig att ju mer man handlar,desto större blir svinnet. Även om man är välplanerad.
    Ibland är promenaden till butiken den enda om dagen i mitt frilansliv också!

    Singelmamman: nej billigare tror jag inte det blir för någon. Eller jo, jag har en kompis som när hon inte har någon mat hemma brukar springa ut och köpa oxfilé.

  18. ab Says:

    Jag har fått kritik för mitt tomma kylskåp och ser då till att ha ett välfyllt sådant – varpå jag måste slänga en massa mat. Enklare att köpa varje dag – dvs i frysen kan man ju ha lite av varje.

    Som allergiker kan man inte låta andra bestämma vad man ska äta, så et skulle bli pyssel med det också.

  19. Rutan Says:

    Nu ska Rediga Rutan berätta hur det var kring 1980. Småbarn, blöjbarn, man som jobbade oregelbundna tider. Vi gjorde veckomatsedel och storhandlade. Ofta på det sättet att jag ringde in min lista till Domus och fick varorna hemkörda mot 10 kr i avgift. 10 kg potatis, vetemjöl, blöjor (de där stora kartongerna) var enkelt att få hem. Koll med skolans matsedel så det inte blev samma. Lätt att komma ihåg att ta fram köttfärsen ur frysen på morgonen. Funkade hur bra som helst. Vi gjorde månadsbudget också.

    De där planerade matleveranserna har jag hört från några funkar bra. Skönt att slippa tänka ut och planera och handla. En kompis bor på landet 3 km från butik och är lyrisk över detta. Två heltidsjobb, två småbarn, villa.

    Men jag, ett enpersonshushåll, har ingen anledning att nyttja sån service.

  20. Annaa Mattsson Says:

    annika; lite i kylen här också, ändå alltid något som måste slängas. Och i frysen blir det tommare igen när hushållet har krympt. Frostskadade grönsaker gör ingen glad och den halva falukorven glömmer jag bort. Den frysta pyttipannan har dotter bra omsättning på, den hinner inte förlora smaken.

    Rediga Rutan imponerar! Men man lever så olika liv. När barnen var små bodde vi trångt. Inget skafferi. Det fanns ingen plats att lägga upp lager hemma. Och jag förstod aldrig riktigt idén. Varför folk som hade några hundra meter till affären skulle ha fem paket corn flakes i garderoben. Och fem kilo köttfärs i frysen. Köttfärs som är så vanskligt med hållbarhet. Det där är ju en extrapetighet jag har också.

    Det är något konstigt också med alltihop. Jag såg hushåll mindre än vårt som storhandlade mat och som dessutom åkte till Ullared regelbundet för att fylla förråden med kemisktekniska produkter och annat och dessutom tog båten över till Danmark för att handla stapelvaror som var billigare där. Buljongtärningar, skroderade min mamma, det köpte familjen A bara i Danmark. Men jisses, sa jag, hur mycket buljongtärningar kan en familj med två vuxna och ett barn göra av med? Hur kan någon utom ett storkök komma upp i såna kvantiteter så att det öht är intressant att lägga priset på minnet. Då sa min mamma att jag var dum.

  21. Monika Says:

    Annaa: en del av det handlar om ett stort trygghetsbehov. Jag har aldrig behövt vara hungrig, men det känns ändå lugnande och fint att ha massor av mat hemma. Primitivt? När jag bodde själv litade jag inte på mitt ekonomiska förnuft riktigt, så jag storhandlade i början av månaden ifall det inte skulle finnas matpengar i slutet. Nu handlar det mest om ork: ”Vi vet att vi orkar handla idag, men vi vet inte hur det ser ut på onsdag” ungefär.
    Dessutom är jag uppvuxen i en familj som köpte halva djur och frös in och sådant, så för mig är det helt normalt att ha stora förråd.

  22. Annaa Mattsson Says:

    Monika; brukar väl annars mest vara lite äldre som har det där fyllafrysen-behovet. Min mamma hade ett tag i sin lilla lägenhet två fulla frysar trots att hon var ensam och egentligen rätt sällan hade folk på mat. När hon dog var det många årgångars äppelmos som fick hällas bort, fanns ingen som kunde äta så mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: