Somliga av oss är inte göteborgare.

Rutan skriver om Göteborg. Om att Göteborg inte är så vackert. Och jag håller med, Göteborg är inte precis vackert. Vatten är förstås alltid vackert. Men jag kan inte komma på nån sån där vattenvy över Göteborg som är riktigt vacker. Som när man åker in i Uddevalla t ex. Eller promenerar längs Strandpromenaden mot Gustafsberg. Det är rent objektivt riktigt jäkla vackert.

1+16 år bodde jag i stan. Det där första tog nog död på mycket av kärleken till stan. Det blev inte så roligt som jag hade trott där nere. Kanske för att jag upptäckte att jag inte tyckte om stan, egentligen. Skulle aldrig mer bo där, lovade jag mig själv på hemvägen till Uddevalla. Det skulle i alla fall dröja 17 år. Innan jag tyckte att jag inte hade något val.

Nu ska jag försöka komma på några ställen.

Infarten. Inte den med bil, jag har inte åkt så mycket bil in i Göteborg att jag har någon relation till det. Men infarten med tåget norrifrån, när det kör över Älven och sen gör en gir så att Masthuggskyrkan byter plats. Den gillar jag på nåt sätt.

Utsikten från vår lägenhet på Fjällgatan. Båda hållen. Den mot skolan, kyrkan, Älven och stan på en gång. Den är nog den bästa Göteborgsutsikten. Och på andra sidan den mot husen högst upp på Sjömansgatan och långt bort till vänster Slottsskogen. Det är kul med Göteborg att man så ofta har hus ovanför sig. Inte kul när man ska gå men när man ska titta. Minns första soliga morgonen på Bäckegatan när jag tittade ut och såg folk börja vakna och slå upp fönster i husen uppe på Hjorthagsgatan. Den utsikten gillade jag också.

Vitsippsdalen förstås, bakom Botaniska. I Slottsskogen tyckte jag om området bakom Bockhornsgatan. Fotbollsplan och gräsmattorna. Inga utsiktsplatser att tala om, men bergknallar från vilka man  i siktigt väder kunde  skymta Vinga.

Ödledammen, den anspråkslösa lilla.

Azaleadalen. Ja, den riktiga alltså, där azaleorna blommar, inte de stora gräsmattorna nedanför. 

Att svänga om hörnet från ut på Avenyen och upp mot Götaplatsen i Första Maj-tågen var nåt speciellt. Men tonårens förälskelse i just Götaplatsen rann undan det där året när jag fyllde 19. Och bodde på Hultmans holme. Och inte gick  omkring nog mycket just nere vid kajerna vid Gullbergs vass, jag skulle givit det mer tid. Nu är den delen av stan borta.

Det är mycket som är borta i Göteborg. Skövlingsvansinnet var större där än någon annanstans. Den av Vegastan var helt i klass med krigsskövlingar. Det var inte ens ruckel som revs. Det var det inte i Masthugget heller, inte allt. Skulle lagt ut en filmsnutt om det, men den gick inte att hitta längre.

Nä, Göteborg är blandade känslor.

Barnen, som aldrig åker dit, använder fraser som ‘”en gång göteborgare, alltid göteborgare”. Jag är nog mer åt något i stil med ”göteborgare blir man inte, det är man, och somliga av oss är det bara inte”.

Annonser

6 svar to “Somliga av oss är inte göteborgare.”

  1. Ullah Says:

    Min föräldrar är båda inflyttade (från Örebro och Jönköping), men jag är född i Göteborg och har bott här större delen av mitt liv (förutom perioden i exil i Kungälv), och det bästa med stan jag kan säga är att jag känner mig hemma här. Jag gillar att vara här. Det är en lite större landsortsstad, lagom att bo i. Måste det vara vackert också? Det är ganska fint kring Näckrosdammen, räcker inte det?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; Näckrosdammen hade jag tänkt nämna också.

    Nä, det måste inte vara vackert. Men frågan kom upp i Rutans blogg.

    Född är nog rätt viktigt. Kusin från landet går aldrig ur.

  3. Lotta K Says:

    Jag tycker vissa svängar av kanalen runt Stora Nygatan, och Trädgårdsföreningen, är fina. Svag för backen på Nordhemsgatan, och gatorna runt Olivedalsgatan. Ett tag bodde jag på Karl Gustavsgatan, och det är fint när man kommer nerför Viktoriagatan mot Vasagatan. Fast allt det här kanske mest är nostalgi, eftersom det är platser jag gått mycket på. Jag bodde ett tag precis vid älven, högst upp i ett hus vid Sjöfartsmuseet. Inte ens den utsikten var särskilt vacker.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; Bamses farmor mot en blå himmel, inte vackert men speciellt. Ja, barnen ansåg att det var Bamses farmor som spejade ut över hamnen.

    Ja, Olivedal är en bit fin gammal stad. Mycket nostalgi i de där kvarteren.

  5. Malou Says:

    Jag har inte bott i Göteborg på mer än 30 år, men jag är född där och bodde där som barn innan jag blev västgöte och flyttade tillbaka till Göteborg som som nybliven student. Och jag räknar mig som göteborgare! Slottskogen, Botaniska, Trädgårdsföreningen – visst är det vackert där? Och även om Majorna, Masthugget, Haga inte är ”vackra” så är dom så mysiga!
    Lotta K: jag har också bott vid Stigbergstorget, (men inte högst upp) med utsikt över Sjöfartsmuseet och sjömanshustrun. Det var ett mysigt hus att bo i!
    Och jag vill tillbaka till Göteborg. Eller Skottland. Jag skall inte dö i det här landet!!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Malou; styrker påståendet: en gång göteborgare alltid göteborgare! Hoppas du får förverkliga de drömmarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: