Häng inte för tungt i öronen!

En gång för många år sedan satt jag med en annan – ja jag sa att det var länge sedan – småbarnsmamma på vagnen mellan Östra och Järntorget (det är en bit) och fnissade åt alla idiotiska råd man kunde läsa i ”läsarnas spalt” i tidningar som Vi föräldrar. Självklarheter som det i stort sett skulle kräva ett förtåndshandikapp för att inte göra per automatik. Vi bestämde oss för att testa. Skicka in de mest idiotiskt självklara råd vi kunde komma på och se om de blev publicerade.

Tyvärr minns jag inte vad vi kläckte för idéer men vi hade väldigt roligt. Sen utbytte vi några fiffigheter vi själva kommit på. Minns inte dem heller, men de hade nog med energi/resurssparande att göra. Men vi skickade i alla fall in ett par var av de där idiotråden och så några som vi tyckte vettiga. Samtliga ”idiotråd” blev publicerade! Vi tjänade en hacka av 20 spänn per råd tror jag. Däremot kom inte ett enda ”vettigt” råd med. Redaktionen kanske inte fattade själva hur vi menade. Sa vi nästa gång vi sågs.

Så jag borde vara luttrad. När jag slår på radion eller upp bloggen och läser råden i husmorsskolorna. Namnet är väl inte skyddat så det finns olika upphovskvinnor till olika förnumstigheter. 

Axplock: Det går lika bra att använda utspätt diskmedel som dyr spray från glasögonbutiken att tvätta glasögonen i. Nähä! Säger du det! Det hade jag aldrig kunnat ana. Borde talat om det för min far som bar glasögon halva sitt liv, men han gick ju ur tiden för 32 år sedan.

Eller, och det är nog en av mina favoriter: Bred ut tidningspapper innan du börjar plantera om dina krukväxter!

Det är ju alldeles genialt. För hur många gånger har man inte stått där med jord över hela balkongen eller köksbordet och golvet och önskat att någon kommit på en lösning? Nu äntligen, tack, tack, har jag fått hjälp tack vare husmorsskolan.

Jag ska inte trötta med fler. Jag blir själv trött. På fördumningen. ”Bred ut tidningspapper.” Det handlar fan inte om att värna om och sprida gamla metoder som fallit i glömska. Det är ren och skär fördumning, av sig själv och läsekretsen.

Sen vet jag inte riktigt. Hur det är med upphovsrätt till ”tips” som består i att skriva av recept ur kokböcker. Lite vanskligt när det trillar in reklampengar.

Och varje gång jag ser geniala sytips från någon som i vuxen ålder har upptäckt att om man syr ihop två tygbytar så kan det bli en kjol, och ser de förtjusta utropen efter, snyftar jag en liten skvätt över bortspilld lektionstid i slöjd.  Å andra sidan, även den mest oentusiastiska av döttrar i det här huset kom hem med tygbitar hopfogade och inprovade på ett sätt så att de bildade en kjol. Vad den andra kom hem med ska vi ju inte tala om.

Men visst sjutton är det kul om de där tjejerna inspirerar andra att t ex börja sy. Absolut. Men man kan ju undra, att om nu en veckotidning vill ha t ex en spalt med smarta sytips, varför anlitar man då inte en person som kan t ex sy? Liksom fattar vad hon håller på med? Av cynism förstås. Redaktionen skulle lätt kunna skriva ihop hundra mer användbara råd än de från husmorsbloggen. Jag gissar att de vrider sig, särskilt fackredaktörerna. Men med en ung bloggarspalt kan man förhoppningsvis nå nya yngre läsare. Och så låter de fördumningen fortgå.

Angående käcka tips så kan jag här visa dotterns lösning av skoluppgiften ”gör något av en ful liten fotoram”.

Fotoram här redan isärsågad. Begåvad läsare förstår att den varit hel. Och att dotter inte målat bilden.

Bitarna försedda med hjälpmedel från Panduro. Vips har man ett elegant smyckeset. Observera, är lämpligast att utföra med relativt små ramar. Delar av större ramar, typ väggspeglar, kan vara tunga att hänga i öron och vara skrymmande över bröstet t ex.

Annonser

27 svar to “Häng inte för tungt i öronen!”

  1. Ullah Says:

    Duktig dotter, tycker jag även om jag själv aldrig har smycken på mig. Och den sortens hushållstips som jag skulle behöva finns nog inte.

  2. Evis Says:

    Här skrattar jag åt både originaltext och kommentar – sån’t lyfter en visserligen solig, men trött eftermiddag.

  3. frktjatlund Says:

    Apropå hemslöjd: Min kompis Barbara och jag bestämde oss för att slå oss på serietillverkning av kärlekromaner under pseudonymen Barbara Kartbok. Hur svårt kan det vara? tyckte vi.

    Ta en man med dåligt rykte, notoriskt beryktad, som träffar och blir betuttad i ung mö. Under 150 sidor värjer hon sig för hand uppvaktning med bibehållen heder. Men på sidan 190 får hon klart för sig att allt är ett stort missförstånd. Mannen är i själva verket en hjälte i det fördolda och hon smälter som vax i hans armar.

    Det blev ingen serie. Vi kom kanske 50 sidor innan vi hoppade av. Men det var kul medan det pågick.

  4. Malou Says:

    *skrattar hejdlöst*

  5. frktjatlund Says:

    Och nu var jag inne på bloggen som hon med Husmorsskolan skriver, och vilket fenomenalt litet kräkmedel hon verkar vara.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; samma här…

    Evis; tänkte väl att du behövde muntras upp lite.

    Tjatis; jag upptäckte för några år sedan att jag helt enkelt inte kunde skriva så där riktigt simpelt. Trist.

    Malou; he he…

    Tjatis; kräkmedel var ordet.

  7. Evis Says:

    Jag tycker att den är rätt rolig att läsa, men jag blir frustrerad över hur lite hon vet; när hon nu ska ge råd till sina läsare.

  8. Anna VaraStark Says:

    Oj, vad jag behövde detta skratt!
    Tack

  9. Annaa Mattsson Says:

    Evis; vi minns ju tjejen som startade en ”rådgivningsblogg om mode och skönhet” och när jag påpekade att en del skärningar inte fungerade på vissa kroppstyper glatt gav rådet: ”då väljer man en större storlek”. Vet inte hur det gick med henne.

    Anna; tack själv!

  10. Evis Says:

    Kan inte du ge en bildinstruktion till hur man manglar, rullar och staplar lakan ”på rätt sätt” vid tillfälle? Det är i alla fall betydligt mer bortglömd/okänd kunskap än hur man viker en handduk.

  11. cruella Says:

    Elakt sagt om Clara som verkar vettigare än många både jämnåriga och äldre. Det här har jag sagt förr: Jag tycker hon får ta en massa oförskylld skit för att romantisera en slitig tillvaro. Läser man vad hon skriver och säger i intervjuer och kommentarer i sin egen blogg är det rätt genomtänkt.

    Att det skulle vara någon slags allmänt medfödd kunskap att putsa glasögonen med diskmedel och vatten, hur trivialt det än verkar, är helt enkelt inte sant. Folk är aningslösa och konsumerar vad som helst, kastar mat som är ätlig och beter sig alllmänt som om de vore födda igår. Vet inte om det särskilt gäller den mycket unga generationen; betvivlar det faktiskt. Om Clara inspirerar någon enda till att fundera en extra gång så är det väl jättebra.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Evis; Evis; nja, det är tveksamt. För att klara en gammal stenmangel behöver man instruktioner på plats. Ska man klura ut själv genom att läsa instruktioner vid mangeln så tycker jag man ska vara två när man griper sig an verket. Och inga småbarn i närheten! Manglar är farliga saker.

    Fördelen med stenmanglarna är att det blir väldigt slätt och att man kan mangla även lite bredare saker utan att behöva vika så mycket.

    Men numera är det väl små kallmanglar de flesta råkar ut för. Då får man trixa. Förr var alla lakan lika breda och det fanns ett standardsätt att vika i tre delar. Nu varierar måtten. Så det enda vettiga råd är att mäta och vika så de får plats. Snyggt blir det inte alltid, men jag manglar ju inte för att känna mig som en god husmor utan för att få plats i linneskåpet. (Ja inte själv alltså, utan med lakanen. Moderna påslakan tar större plats än gamla överlakan eftersom det är typ dubbelt så mycket tyg.)

    De gamla staplarna var också tänkta för lakan av standardstorlek. Man byggde som man gör tändsticks/korsvirkeshus. Varför? För att lakan manglas bäst lite fuktiga och fuktiga lakan i hyllor kan mögla, i staplarna kom det luft från alla håll så att de torkade snabbare. Men man kan stapla lite ojämnt också.

    Jag har märkt att lite fuktigt sänglinne kan dra åt sig läskig doft från hyllorna de ligger i, kemikalier från spånplattorna antar jag. Vilket osökt för över tanken på att det inte var så jäkla dumt med de gamla hyllpapperen! Kan lätt trixas in i hyllorna av en god husfar t ex.

    Cruella; men nu tror jag du har missuppfattat, det här inlägget handlar i mycket liten utsträckning om Clara. Hon är som jag skriver inte alls ensam, det är inte samma upphovspersoner till alla olika husmorsskolor, varken på bloggen eller i media. Och det finns de som är långt ifrån mindre genomtänkta, jag lovar!

    Det var egentligen bara exemplet glasögonputs jag tog från radioprogrammet, och det kan lika gärna ha varit programledaren som levererade det. Programmet sänds på bästa sändningstid lördag innan lunchekot i P1. En programtid då jag är rätt övertygad om att just P1 har få ungdomliga lyssnare – men jag gissar att detta även är ett sätt för SR att locka nya lyssnare. Lyssnar de på tramset i husmorsskolan kanske de är kvar över Ekot också.

    Men till saken. Allvarligt; hur många köper regelbundet de där små svindyra sprayflaskorna hos optikern? JO, vi gjorde det ett tag, därför att Mellan när hon fick glasögon som 7-åring var skräckslagen över att få minsta lilla fläck på glasen och därför måste ha med sig något behändigt putsmedel att hantera själv i skolan. Annars har jag faktiskt aldrig sett någon. Fadern, vad gjorde han? Tja, spottade på glaset kanske. Eller tog först en en fuktig dampduk sedan en torr. Var det riktigt illa kanske modern tvingade av honom brillorna och doppade dem i diskbaljan. Vad vet jag, utom att det här inte finns några fina gamla metoder att hänvisa till. Ett relevant råd i sammanhanget hade däremot varit:

    ”Gör i ordning en flaska väl utspätt diskmedel att ha till glasögonputs i stället för att spruta direkt ur flaskan. En enda droppe räcker till många putsar!”

    Det lovar jag, det skulle varken modern, född 1917 eller mormodern f 1865 haft en tanke på! Lika bra det, båda använde så ”skarpa medel” som fanns att tillgå och som man nog helst inte vill ha i närheten av ögonen. Det är i vår moderna tid som vi fått mildare diskmedel. Gammalt är inte alltid lika med miljövänligast.

    Enkel och saklig konsumentupplysning är jag en stor förespråkare av. Det jag är emot är att göra geschäft av fördumning och svepa in det i en bakåtsträvande förpackning!

  13. cruella Says:

    Jag reagerade mest på utnämningen till kräkmedel.

    • ullisar Says:

      Jag tyckte inlägget i sig var rätt harmlöst (och skäms lite nu över att jag skrattade så när jag läste) men håller med om onödigt elak kommentar.

  14. Evis Says:

    Jag viker alltid underlakan i tre delar och rullar dem i olika riktning under rullningen, så att den ska bli jämn. Detta trots att jag inte orkar mangla, så att det egentligen är lite meningslöst. Sen har jag även hyllpapper i linneskåpet, men jag misstänker att det är min morfar, nu död i tjugo år, som satt in dem – inte är det jag i alla fall.

  15. Ullah Says:

    Jag viker ihop lakanen och trycker in dem i ett skåp och hoppas att det går att stänga. Om inte, får jag trycka in lite till.

    Men när jag var liten fick jag ofta hjälpa mormor att vika lakan enligt ett visst mönster och man skulle stå och hålla dem i varsin ända och skaka dem. Små barn kunde sitta under och bli luftade och det tyckte de var roligt.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; fast det var inte henne vi avsåg.

    Evis; hade doftpapper i underklädslådorna ett tag. Eller jag har nog fortfarande men doften gick ur väldigt fort.

    Ullah; ett väldigt bra sätt är egentligen att ta ur lakanen ur sängarna på morgonen, tvätta och lägga tillbaka dem på kvällen. Funkar bäst om man har ett bra torkrum. Här blir de lätt hängande i några dagar och det är trist att sova utan lakan mer än någon enstaka natt.

  17. Britta Says:

    Vad jag får skratta och vad jag lär mig mycket när jag läser din blogg!

  18. Annaa Mattsson Says:

    Britta; det blir jag glad över att höra!

  19. mångmamma Says:

    Tack för medhåll – och vidarutveckling – i ett kommentarsfält!
    Blir lätt knottrig själv över aningslösheten, samtidigt är det facsinerande att läsa de olika ”husmorsbloggarna” med en vurm för nostalgiskt 40-50-tal.
    Och hittills – nej intet nytt under solen har förmedlats ifrån slika håll!

  20. Annaa Mattsson Says:

    Britta; aha, eftersom jag haft tre, en stavade med ett t, en bara var en enda termin och knappast lär komma ihåg mig så gissar jag vem det handlar om. Gymnasiet?

    mångmamma: alltid vanskligt att kommentera avvikande i en blogg där alla andra är entusiastiska!

  21. Annaa Mattsson Says:

    Britta; åk 1 och 2 måste det ha varit. Sedan tog jag ett sk sabbatsår. Kom tillbaka och upptäckte att det kunde vara roligt att gå på gymnasiet, hade ju hatat mig igenom de två första åren.

  22. Britta Says:

    Jag har ett klassfoto, där ett bistert gäng blickar in i kameran!

  23. Annaa Mattsson Says:

    Britta; det från hösten i tvåan? Bistert var ordet, knappt ett småleende. Vi sitter bredvid varandra på första raden. Av alla har jag bara kontakt med Eva H och då egentligen bara via julkort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: