Fast i hemmadotterträsket

En fråga har gnagt omkring ett tag. Angående det där med husmorsbloggarna. Och lite allmänt slafsiga påståenden om att ett diffust ”vi” är dåliga på att ta till vara och föra vidare kunskaper.

Är det helt enkelt sant?

Evis och jag har pratat om hur aningslösa en del som kommenterar t ex  Underbara Claras blogg är. De är imponerade av varje mått och steg hon tar. Och vi har undrat; kan de ingenting?

En del av förklaringen handlar om det gamla vanliga. Att sluta in sig i leden och inte bryta mot kutymen i beundrarsvansar.

En något mer långtgående förklaring är att Clara är ung och unga bloggare har nästan undantagslöst ännu yngre läsare. Många av dem som låter entusiastiskt överraskade över självklarheter är tonårstjejer som bor hemma och inte har testat något annat hushållsarbete än att röra till chokladbollar och ställa kvar disken på bänken åt mamma medan de själva sprider cocosflingor i hemmet. Deras tid ska komma.

För mitt intryck är att det är samma sak nu som förr. När man börjar komma upp i flygfärdig ålder så börjar det att trixas med både det ena och det andra i t ex matväg. Sen passerar olika personer nudelstadiet snabbare än andra. Men jag tycker det har blivit ganska mycket med bullbaken och hemmamiddagarna hos t ex Äldstas jämnåriga när jag tjuvkikar på facebook. De blir 22 iår.

Och själva hushållsgrejen. Få bor som Clara i egna gamla hus med sprakande brasor när de är 23.

Men de hamnar i alla fall i andrahandsettan nånstans och börjar så småningom borra sig ned i den mögelblommande disken och den spridda smutstvätten, innan mamma kommer på besök. Börjar fundera på hur man ska få bort rödvin och andra fulfläckar från lakanen. Ringer och frågar mamma. Eller pappa. Eller nån kompis. Eller nån över huvud taget. För att det är en myt att det där förr skulle vara förmedlat via något slags mystiska länkar mellan mor och dotter. Nån måste man fråga första gången.

Om man nu inte hjälpt till väldigt mycket i hemmet. Det gjorde man förrförr. Om man var flicka alltså.

Ni kanske märkte mönstret i mitt stolt-inlägg? Om pojkarna. Som jag utvecklade vidare i en kommentar och drog in farmor och faster också. Inte fan var det någon slump att det var det sjätte syskonet, faster Ester, som stod där och stirrade spänt in i kameran bland de bländvita lakanen bredvid sin barska mamma! Pojkarna hade väl fullt upp med sitt. Friluftsliv och brudar tyckte de var kul, de fem bröderna Mattsson. De var kända för sina snygga svidar också. Nån måste väl hålla skjortkragarna rena.

Ska jag sammanfatta så tror jag att vad vi gjort, vi i min generation och den lite äldre och den lite yngre (en generation är knappt 28 år så vi kanske får ihop en) är att vi har plockat de kunskaper och metoder som var rimliga och användbara för det liv vi ville leva. Dvs ett någorlunda jämställt liv inkluderande yrkesliv. Vi var dessutom förmodligen mer benägna än tidigare generationer på att pröva nytt, inte bara följa våra mödrar och bryna söndagssteken på exakt rätt sätt. Därför att vi blev vuxna i en tid som medgav det. Vi hade ingen äldre årgång att fråga om lasagnen och chilin.

Jag och många med mig tyckte att en av poängerna med att flytta hemifrån det var att just slippa en del gissel som var knutna kring hushållet. Vi lagade inte enklare mat, men vi gjorde annat.

Vi kan stryka, det är något man lär sig rätt snabbt utan några skruvade knep. Men vi gör det kanske inte för att vi vill göra annat. Våra döttrar kan naturligtvis lära sig, om de har lust.

Men en av grejerna vi gjorde, vi som engagerade oss i debatten om jämställdhet och hushållsarbete, det var ju att tagga ned något. Och många av oss upptäckte just det, att när man taggat ned, slutat vara superhusmor, då var det faktiskt lättare att dela på uppgifterna. Men körde man med argumenten ”så har både min mamma och mormor ALLTID gjort” så fick männen bråttom till något annat.

Det är faktiskt inte säkert att mamma och mormor hade rätt. De kanske bara var tvungna. Av olika anledningar.

Och farmor, hon behövde en hemmadotter för att fixa allt! En anledning att faster Ester levde sitt liv som hon gjorde var säkert att hon helt enkelt satt fast i husmorsträsket. Utan att hinna bli annat än hemmadotter.

Det är väldigt synd att jag inte kan visa den där bilden med de två kvinnorna och lakanen.

Nu måste jag rappa på med redovisningen av ett stort projekt. Inne innan midnatt. Pengar och bra text, det ordnar sig. 

Jag tror inte jag är smartare än faster Ester. Hon ser som sagt inte ens förnöjsam ut på den där bilden.

Annonser

3 svar to “Fast i hemmadotterträsket”

  1. Evis Says:

    Oerhört viktigt. Ska länka till det senare, när jag orkar skriva något till det, men idag är det begravning som gäller.

  2. Inga Magnusson Says:

    Du har skrivit intressanta texter om kvinnors villkor och kvinnors stolthet. Mycket är igenkännande för min del, vi är ju samma generation. Dessutom hade jag också en faster Ester som fick bli hemmadottern, senare hushållande åt sin äldre bror. Min mamma föddes också 1917, arbetade med mat och var himla duktig på det. Stolt naturligtvis över det var hon och stolt över att ha rent och snyggt runt sig enligt devisen, man behövde inte vara rik, det som gällde var ordning och reda.

    Jag tycker att Du har anledning att känna stolthet över Ditt liv: Över barnen förstås som alla har förmågan att tänka självständigt om jag tolkar Din blogg rätt, över att Du fixat ihop det med deras uppväxt på ett bra sätt trots att omständigheterna inte alltid varit tillrättalagda, över att Du ändå har gjort valet att sysslat med sånt som Du gillar att göra, över att Du har gått egna vägar utan att snegla åt sidorna, osv.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Inga; jag har faktiskt tänkt på dig ibland i den här debatten om de nya husmorsidealen. Ett bra exempel på hur det minsann går alldeles utmärkt för en 50-talist att bära med sig av sitt modersarv, avstå från en del (sömnaden om jag inte minns fel) söka egna vägar bredvid, driva upp familj och samtidigt leva i en ytterst seriös yrkesroll.

    Jodå, vissa dagar känner jag mig rätt stolt ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: