Man kan väl köpa strumpor i Berlin

Så var vi där igen. Angående det här inlägget hos Tjatis:

http://frktjatlund.wordpress.com/2011/04/10/annu-en-bikt/#comments

Om borttappade saker, bland annat.

Framlidne maken tappade som bekant bort saker. Han hade en allmänt lättsinnig inställning till tingen. När han skulle åka på någon övernattningsresa rafsade han i sista sekunden till sig sin tandborste ur tandborstmuggen, samt den nyöppnade stora tub tandkräm som stod bredvid. Utan att kolla eller fråga om det möjligtvis fanns någon annan.  Och om så behövdes en handduk. Inte en av de äldre nötta som låg i en särskild hög för sig på armlängds avstånd. Utan den som hängde närmast, t ex min av moder nyfådda present av reafyndad lyxvariant.

Tandborstattiraljerna blev förmodligen kvar på övernattningsstället. Det positiva med det var att han alltid hade förvånansvärt nya och fräscha tandborstar i sin mugg. Handdukarna fick han ibland med sig ett längre stycke. T ex till hemresetåget där han käckt hängde upp dem på tork och lämnade dem åt sitt öde medan han själv bytte i Achen eller så.

Han visade lika lite ånger, skam och grämelse över detta som när han släppte ifrån sig barnens prylar som vore han Hans&Greta som strödde småsten efter sig för att slippa från häxans hus, nej snarare som den gången de strödde brödsmulor i stället och dessa blev uppätna av småfåglar. För snygga jackor, bra regnställ, nya Barbiedockor, exklusiva hemstickade tröjor och mössor hade en tendens att bli upp-plockade innan jag hann ut på jakt efter dem. Observera jag. Det var jag som hämtade den glömda barnkärran på Systembolaget också. ”Åh fan” var hans klassiska kommentar. Och fick det att låta som om det var jag som var prylfixerad, även om det var dotters nya snygga enda vårjacka som gled ur händerna på honom. Han som gjorde stora utredningar, skrev rapporter och böcker om hur vi skulle minska resursslöseriet, få det vi hade att räcka till fler.

Nu har det hänt igen. Ja, jag vet, han har varit avliden i snart 13 år. Men han har avkommor. Igår åkte en av dem till Berlin. Jag kände luftdraget från svischet när saker hämtades från badrum. Anade men kollade inte förrän flera timmar senare. Tandborstmugg tom, ok, det är säkert dags för en ny. Stora nya tandkrämstuben borta från handfatet. Det spelar ingen roll om hon får med sig den från hotell och vandrarhem. Hon ska flyga tillbaka och den kommer icke att passera säkerhetskontrollen.

I fredags var hon för resten på den klubb där hon tappade sin mobil för några veckor sedan. Jag hade inte behövt undra om hon frågade efter den. Not.

Jag vet inte om Mannen någonsin försökte. Om hans ”Åh fan” bara var en attityd. Så att han egentligen led svåra kval över alla förluster. Särskilt när det var andras saker. Men jag tror inte det. Det var något genetiskt. Minns den gången vi (han) åkt ifrån ett stort nyöppnat paket barnvälling och en nappflaska med alla attiraljer hos hans mamma. Vi ringde inifrån stan och bad systern som var på besök att ta med sig prylarna in. Då hade det alltså gått en halvtimma. Hon hittade inte sakerna, men sa med stor stolthet att modern nog hade slängt dem ”för hennes devis är att inte samla på sig för mycket saker”. Jag tror nästan Mannen uttryckte sitt gillande. Demens? Elakhet? Dumhet? Nej,något annat, svårfångat.

Det gick naturligtvis att köpa en ny nappflaska och ny välling till hutlöst pris i en söndagsöppen nödbutik. Och hur det kunde främja hushållsekonomin eller motverka resursslöseriet fick jag aldrig i min skalle.

Ett vet jag i alla fall. Gener är starkare än uppfostran. Min fullständigt infernaliska övertygelse att om man skaffat sig prylar så ska man ta mig fan ta hand om dem på allra bästa sätt (ja, jag brukade gå igenom dammsugarpåsarna efter legobitar och barbieskor) har satt mycket ytliga spår hos alla tre. Har dock hos Pojken anat vissa skamkänslor över t ex borttappade julklappshandskar.

Övervaka packningen? Se till att någon av de små trekvartstomma tandkrämstuberna, sparade just för ändamålet, kommer med i stället? Händer. Men min grundinställning är att efter en viss ålder ska man klara sånt själv. Mannen hade passerat den åldern med dryga 20 år när vi träffades. (För resten var det inte bara prylar. Det kunde handla om sedelbuntar och frimärksrullar för flera hundra också.)

Strumpor glömde hon för resten få med sig. Men fan, kunde man köpa kalsonger i Frankfurt kan man väl köpa strumpor i Berlin.

Annonser

15 svar to “Man kan väl köpa strumpor i Berlin”

  1. ab Says:

    Rolig krönika! 🙂

    Tänk, jag minns ingenting av det där från min tid med samma karl. Och det är inte för att jag är likadan.

  2. Annaa Mattsson Says:

    ab; du kanske undermedvetet aldrig lät honom ta ansvar för saker som pojkarnas regnkläder och sånt!

  3. ab Says:

    Eller också var de stora nog att hålla reda på sina egna regnkläder…

  4. Annaa Mattsson Says:

    ab; klart andra gener. Så stor blev B aldrig. Sista gången han var på ett offentligt möte slarvade han bort sina sista regnkläder, nej för resten, mina.

  5. ab Says:

    Dina? 🙂 Du är 1.60 och han var 1.93?

  6. Bloggblad Says:

    Ojdå. Här ser jag att ni tydligen delat på denne man… jag känner igen det där med tandkrämen – men det är det enda.

    Eftersom min man lever och betalar vår hyra och bilen, ska jag inte skriva en lång krönika om hur olika vi ser på ordet ”ledig”… något väldigt aktuellt eftersom jag var ”ledig” och ensam hemma förra helgen, och maken var ”ledig” och ensam hemma den sistlidna. Men mellan dessa rader kan säkert en viss irritation förnimmas… jag nämner inget om att han efter att ha hämtat mig så snällt i grannstaden, släppte av mig vid mataffären, gav mig sitt betalkort och sa: det finns inte så mycket mat hemma… den lille gullungen hade grävt i frysen i tre dagar och avstått från färskvaror… bl.a.

  7. ab Says:

    Men Bloggblad, varför uppfostrar du inte din karl?

    ”Ja, nu går vi in och handlar!” eller ”Oj, har du glömt att fylla på innan jag kom hem? Då gör du det nu då, så väntar jag på dig hemma!” hade varit bra repliker… 😉

    Nix, Annaa och jag har inte delat på en karl. Det var rätt många år emellan.

  8. Annaa Mattsson Says:

    ab; ha ha, han hade just tappat bort sitt eget och jag hade varit dum nog att köpa en regnjacka i riktigt stor storlek så jag skulle få plats med mycket under.

    Bloggblad; nej just det, delade gjorde vi inte. Men samma var det.

    När min far, född 1900 blankt, skulle vara ensam hemma några dagar laddade min mamma upp åt honom. Vi talar nu om kanske 60-talet, utan frys. Hon tyckte han kunde öppna en konservburk och värma sig en soppa t ex. Eller koka sig lite potatis till något annat. Det tyckte inte han. Han levde mest på kaffe, bröd och kallskuret, det gick ju bra några dagar. Och om mjölken tog slut så hade min mamma gjort upp med butiken om att ställa ut en flaska mjölk på baktrappan så han kunde gå och hämta! Utvecklingen har nog gått lite framåt sedan dess. Din man verkar ju i alla fall ha lagat sig mat.

    ab: man måste nog vara väldigt tidig och tydlig med såna pedagogiska samtal.

  9. ab Says:

    Jag tror på mycket konkreta åtgärder! Någon som okamratligt vägrar diska (eller fylla maskinen) bör få disken i sin säng, t ex. Man tvättar inte hans kläder om han inte tvättar ens egna, och tycker han inte det gör något med dammråttor i hörnen kan han få sällskap av dem också. Lite skit rensar magen!

    Utan att gå in på gener i specifika fall, vill jag säga att det är dåligt kamratskap att behandla sin sambo som tjänstefolk.

  10. Rutan Says:

    Men Bloggblad, det var väl bra att han tömde frysen på en del innehåll. Alternativet hade annars varit dyra biffar eller färdigt från restaurangen, räksallad, starka ostar, kryddiga korvar mm. Nu var det resurssparande i stället!
    Om jag ska komma med nåt så inte tappade mitt ex bort något. I stället hittade han gärna saker som andra kasserat och drog hem.

  11. Annaa Mattsson Says:

    ab; jo visst håller jag med dig, i princip. Jag tyckte min mor var alldeles för släpphänt redan när jag var runt 10. Såna fånerier, att han inte kunde gå in i den lilla speceriaffären och köpa sin mjölk ens.

    B var bra på hushåll. Framförallt det som hade med mat, disk, grovstäd att göra.

    Rutan; så kan man också se på det. Åh, jag är glad att ha sluppit just den sorten, den med kasserade saker. Jag har sett dem på nära håll. Exemplar som inte kan motstå ett parti utgången våffelmix och sånt.

  12. Monica Says:

    ADHD? Är många som är missade och i ditt fall är det lite sent att få karlen utredd;-) men inte otroligt att det går i arv och du skriver nån rad om gener
    ser jag, fundera mera du men i nya banor:-)

  13. ab Says:

    Annaa: Haha…. hur mycket tror du B och jag bråkade om hushållssysslor? Hans svar: ”Men om du vill att jag ska ta halva jobbet, måste du ge mig halva ansvaret och låta mig bestämma också! Om jag bara ska lyda dina order tappar jag intresset.” Och det hade han faktiskt rätt i.

  14. Annaa Mattsson Says:

    ab: du hade stått för en bra grundskolning där. Vi var igenom en del liknande när det gällde spädbarn, men inte så mycket. Han hade en rolig idé om att smutsiga strumpor alltid skulle slängas på golv innan de bars till tvättkorg. Jag tyckte det var väldigt onödigt med små pastellfärgade spädbarnssockor i golvdammet.

    Monica; nja det är nog för många faktorer som inte alls stämmer in, snarare är motsatta. Men visst finns det drag. Även av annat.

    Svårt med de där kategoriseringarna. Mannens teori om Mellan var att hon var den fösta av en ny art. Jag har en viss aning om att redan förlossningspersonalen var inne på samma tanke. Men då kände de ju alltså inte hennes pappa.

  15. frktjatlund Says:

    Det argument som ab citerar kämpar jag också med. För det ligger en viss sanningen i dem. Jag vill inte heller bli beordrad att göra saker och kritiserad om jag inte gör dem på ”rätt” sätt. Och aldrig att jag skulle kunna vinna en ordstrid hemmavid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: