Och männen hade namn

Var på ett seminarium på det stora bildningsförbundet.

Man som höll intressant föredrag om sin bok, man som samtalsledare.

Mest män i publiken. Män som snarare kunde kallas något äldre än medelålders. Två män skrattade mycket högt hela tiden. Det där retoriska intellektuella skrattet.

När samtalet efteråt skulle bryta ut räckte både kvinnor och män upp händerna. Men det skulle dröja ungefär fem män innan första kvinnan släpptes in. På något underligt sätt lyckades själva atmosfären i rummet få  kvinnliga inlägg att verka lite naiva. Även fast de inte var det. De andra två kvinnorna ställde ju bra och relevanta frågor.

Samtalsledaren kallade de män han kände vid namn. Det fick dem naturligtvis att verka ännu mer betydelsefulla.

Kvinnan jag satt bredvid känner jag till som en gammal god radikal intellektuell. Vi sågs på ett annat möte häromsistens. Det var kul att träffa henne så här privat. Hon gav mig beröm för insatsen på det där andra mötet. Det blev jag glad för. Jag blir faktiskt glad för beröm. Är man bra på en enda sak så är det ju kul att nån gång få beröm för det.

Jag var en duktig aktivist och spred ”rapporten” från förra året i så många ex jag hade med mig, kunde haft med mig tio till.

Smäckte i mig tre chokladbollar när jag kom hem.

———————

När jag berättade om händelsen för en kompis idag insåg jag varför kvinnornas inlägg lät så naiva fast de inte var det. När man får vänta länge på att komma till tals, fast man var först med att räcka upp handen finns alltid risken att man liksom tunnas ut. Allt har ju redan sagts. Men i det här fallet handlade det nog mest om att männen hade haft långa utläggningar för att tala om vad de själva tyckte – medan kvinnorna hade konkreta frågor.

Annonser

9 svar to “Och männen hade namn”

  1. Bloggblad Says:

    Jag hörde ett mycket intressant föredrag igår om kvinnligt – manligt… som jag direkt associerade till när jag läste det här. Mina kvinnliga kompisar (på bilderna på min blogg) har haft typiskt manliga uppdrag och ofta ofta råkat ut för att man tagit för givet att det är den medföljande mannen som haft uppdraget. För det är klart att män gör de Viktigaste Sakerna… för en del, både män och kvinnor, tyvärr.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; usch ja. Kände mig riktigt nedstämd när jag åkte hem.

  3. ab Says:

    Minns hur en kvinnlig journalist berätta om sin kvällstidningsredaktion, hur en besökare tittade in i ett rum fullt av kvinnor och frågade: ”Är det ingen här idag?”

  4. Ullah Says:

    Ab: vad hemskt!

  5. ab Says:

    Berättade. Mina tangenter hänger inte med!

    Ullah: Ja, hemskt – och säkert inte ovanligt.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ab och Ullah; var med om precis samma sak i fackförbundets fikarum. Tror han sa ”är du ensam här idag” till den enda mannen bland 10-12 kvinnor. Han urskuldade sig med att han avsåg kategorin ombudsmän. Men det höll inte, han sa det icke på det sättet.

  7. Bloggblad Says:

    Vid en diskussion med en annan dam igår, om ungefär samma sak, hävdade hon bestämt att det är vi kvinnor som låter männen bli såna. Det tror jag inte på – dessutom är den damen så himla tuff och gåpåig, så jag tror inte en enda karl vågar dominera som vanligt i hennes närvaro.
    Sen lärde jag mig ett nytt ord i helgen – fenomen har jag noterat sen länge: Bedding behaviour, när kvinnor börja putsa sig och fladdra med ögonlocken så fort en karl kommer in i rummet/gruppen. Men nu måste jag kolla om jag gör så själv, jag tror inte det, men det här handlar om reptilhjärnan förstod jag nu.

  8. Bloggblad Says:

    Alltså inte ”nu” utan under föreläsningen.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; jag funderade lite igår på om jag skulle höja rösten, jag har ett utmärkt medfött magstöd, och hojta lite. ”Hallå Göran, ser du möjligtvis att det är några kvinnor som viftar också eller är vi för korta för dig?” Men det brukar bli så dålig stämning när man gör sånt.

    Jo, jag har hållit tyst alldeles för många gånger. Fick beröm efteråt av en kvinnlig kollega för att jag för en gångs skull bet i på styrelsemöte härom veckan. Orföranden som påpekade att det varit dålig närvaro på ett par möten ”En gång var det väl bara du och Putte och kanske någon mer!” -Varvid jag inflikade ”Annika och jag var där också, men du kanske inte lade märke till oss?”

    Tyvärr tror jag att bedding behaviour är mer utbrett än vi någonsin vill erkänna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: