Allt är globaliseringens fel

Jag minns den där sommaren som måste ha varit antingen 1978 eller -79, möjligtvis -80. När V på redaktionsbokföringen fram i början av augusti suckade över att hon inte hade fått fram sommarkläderna. Det hade inte funnits någon anledning. V var ingen positiv person. De flesta av oss andra hade använt ett och annat sommarplagg. Men det säger ändå en del om tiden. Och skillnaderna.

Några har reagerat på att jag uppehåller mig mycket kring det där med kläder och väder. Det beror förstås på att jag har funderat mycket över det. Den skillnad i beteende över en begränsad tid som jag kan se. Och vad den beror på.

Om jag sammanfattar åren bakåt så stod i mitt begränsade ”förr” vårlig tunnkläddhet för ”ungdomligt oförstånd”. Racet mellan flickorna i folkskolan om att vara först med kortstrumpor. De äldre flickorna som ville vara fina till utedansen. Tage Aurell skrev t o m en novell om det. Flickan som åkte i bara tunna klänningen till utedansen, fick lunginflammation och dog. Karin tror jag hon hette.

I min ungdomskultur fanns inte mycket sånt. Man drog av sig ylletröjan om det blev för varmt. Shorts var plagg för värme, de fungerade inte som vårmarkör. Vårmarkören var när man knäppte upp kappan och vände ansiktet mot solen på särskilt varma skyddade platser.

Sen hände något. Det första jag kan komma på är uteserveringarna som bredde ut sig över höst och vår. Med filtar. Sen det ena efter det andra. Jag antar att det handlar om påverkan utifrån. TV:n som skickar ut en ständig ström av bilder på ständig sommar. Åtminstone en ständigt ytterklädsfri värld. I en studioinspelad sitcom hinner inge fippla med ytterkläder, en halsduk får räcka som höstmarkör, även när snön faller i New York.

Förmodligen spelar det ökade resandet in också. Sommar och tunna kläder blev det naturliga, allt annat ett knappt nödvändigt ont. Det är inte alls längre något tecken på ungdomligt oförstånd att springa barfota i ett par plusgrader, novellen om Karin skulle inte kunnat bli skriven idag. Den skulle i så fall handla om Karins mamma som fick blåskatarr och svår känning av sin reumatism när hon barfota fixade första grillfesten i Tanto. Och det är inte alls lika vemodigt engagerande som den skakande späda kroppen innan för det tunna klänningslivet på vagnsflaket till dansbanan. Undrar om hon inte fick sina nya vita sommarskor med sig på kistlocket, Karin. Ecco-sandaler gör sig inte lika bra.

Och sången om blåsippan skulle inte heller ha skrivits. Inte bara pga bristen på blåsippor utan på förmanande mammor. ”Ta av er strumpor och skor, nu är sommaren här säger mor”.

Jag vet inte hur utbredd den här förändringen är. Men visst hörde man förra vintern talas om brittiska studenter som frusit ihjäl? Av samma orsak som Aurells Karin. Gått ut barbenta i bara klänningen. Fast i 20 minusgrader. Blivit lite på lyset och inte haft många minuter på sig att överleva.

Men i Spanien har jag varit och sett ortsbefolkning klädd efter väder i april medan svenska turister låtsades högsommar. Och i Portugal i höstas blev vår svenska turistgrupp ett udda inslag i den höstklädda stadsbilden. Läderstövel mot flipflop, så att säga.

Så jag vet inte. Men jag tycker alltsammans är mycket märkligt. Och förklaringen ”vi längtar i vårt klimat så länge och så mycket efter sommaren” räcker inte. Det har man alltid gjort. Det förklarar inte förändringarna. Och förnumstigheterna. Det gör nog egentligen bara globaliseringen. Den har stått för mycket dumt och ont.

Annonser

2 svar to “Allt är globaliseringens fel”

  1. Lotta K Says:

    Nu bor jag ju inte i ständig sommar, det finns en regnig ”vinter” också, och lite kallare i feb-april. Men just nu, tex, är det närmare 30 grader om dagarna. Bland mina studenter ser man ibland hur modet går åt motsatt håll mot det du beskriver. Flickorna har dyra Burberry gummistövlar trots att det ALDRIG regnar i september.

    Inom medieforskningen talar man om kultivationsteori/cultivation theory, som i stort går ut på att de långsiktigt påverkar TV vår världsuppfattning, och vad vi uppfattar som ”normalt”. http://en.wikipedia.org/wiki/Cultivation_theory

    Jag skulle tro att det är något sånt som har hänt, i kombination med det ökade resandet. (Och det är väl delar av globaliseringen, det, som du också säger.) Det är ändå oerhört intressant. Jag minns första året jag hade med flip-flops på sverigesemestern på sommaren. Det var dunt 20 grader ute, och jag stod på tunnelbanan och tittade på folks fötter. Alla andra hade skor, läder- eller gympa-. Bara jag visade nakna fötter. Det var i början av 2000-talet.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lotta K; alltid intressant att hitta termer och teorier kring det man funderat på själv!

    Jag har ju funderat en del på varför vissa förändringar har slagit igenom ganska plötsligt när TV har funnits i svenska hem så länge. Men förklaringen är naturligtvis att förändringarna sker långsamt och man inte märker dem förrän de slagit igenom brett och man börjar tänka efter ”hur var det förr”.

    Jag har ju redan tagit upp den infantila kritiken som modetyckare haft de senaste åren om svenska stjärnors klädsel på galor som infaller mitt i vintern. För få bara ben! Och så jämför de med amerikanska stjärnor som framträtt i ett helt annat klimat.

    Det kommer nog att se rätt annorlunda ut om man tittar ned i sommar! Å andra sidan verkar fortfarande ballerinaskorna dominera kvinnomodet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: