Långt liv överskattat

Det är skruttigt med mina vänner på kvinnosidan för tillfället. Psykiska och fysiska sjukdomar varav några riktigt allvarliga, besvärliga olyckor, sega skilsmässor, tung utmattning, alkohol.

”Garantin går ut vid 50” brukar min vän A säga. Han tillhör de friskare och mindre olycksdrabbade bland manliga vänner och bekanta. Där har annars ungefär varannan drabbats av prostatacancer. Andra har hjärtproblem. Ont i magen har de visst allihop.  Och så trillar de och bryter ben och axlar, även herrarna.

Jag börjar på allvar hålla med Äldsta om att långt liv verkar vara tämligen överskattat.

Om det är så här nu, hur ska det då vara om tio år?

Vet ju hur det var för min mamma. Först dog make och syskon undan, tillsammans med halva bekantskapskretsen. Sen rök andra halvan. Så byggde hon upp en ny vänkrets på äldre dagar. Sen dog den undan också. Hon tyckte inte det var särskilt kul på slutet.

Hon blev 32 år äldre än vad jag är nu.

Jag tycker inte framtiden känns ljus.

Men jag var på fest igår och jag ska på fest idag. Och ute känns det lite Irland. Inte så varmt, lite småmulet och hög luftfuktighet.

Annonser

10 svar to “Långt liv överskattat”

  1. cruella Says:

    Tänkvärt. Visst märker man redan på ”rätt” sida femtio att det inte är värt att slarva. Knakiga armbågar, ömmande skenben, bakiskänsla efter två starköl…

    Håller med om vädret. Gillar det jättemycket, vilsamt.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; visst ja, glömde ju att nämna dem som har allvarliga problem med fötter och knän efter att ha sprungit för mycket på asfalt också…

  3. Lisbeth Says:

    Men vad härligt. Lev på du och njut. Jag tror att de flesta av oss kommer att få en andra chans. Tänker inte tillhöra en generation som dog av som flugor. Vi får börja lyssna på kroppens signaler för det har vi aldrig lärt oss.
    Ha en trevlig fest

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; tack jag ska göra så gott jag kan! Jag kan förstå om du som blivit så sjukdomsdrabbad kan tycka att jag är lite väl gnällig. Men det är en obehaglig känsla när så många av ens närmaste drabbas av något!

    Jag tänker också på det där med ”de gyllene åren” som förväntas inträffa sedan barnen flyttat hemifrån och man själv fortfarande bara är medelålders. Så blir det ju inte när man får barn sent, det blir liksom ingen tid emellan föräldralivet och ättestupan.

  5. cruella Says:

    Tack för den passningen;-)

  6. cruella Says:

    Fortsättning: Jag menar verkligen inte att jämställa diverse självförvållade dumheter med verkliga krämpor och värre. Var mest en reflektion över att kroppen är så mycket mindre förlåtande numera.

  7. frktjatlund Says:

    Enda glädjen, om man nu kan kalla det för glädje, är att åldrandet är rättvist i någon mån. En äldre kompis till mig hutade åt några unga tjejer som skrattade åt hennes fumlande när hon skulle betala på Ica: Jag har varit som ni och om ni har tur kommer ni att bli som jag.

  8. Bloggblad Says:

    ÅÅÅÅÅÅÅck den ljusnande framtid är vååååår!

    Det är bara skitsnack det där att det är så käckt att bli gammal. Nu är jag frisk – men blir så jäkligt trött fort, och stelheten… studsar inte iland från båten längre, precis.

    I vår släkt har vi haft tur med att bara de riktigt gamla har dött av naturliga orsaker (än så länge) – men häromdagen blev jag väldigt obehagligt berörd, mådde riktigt dåligt. Medan jag njöt av den ljuvliga måndagen, av att allt just nu är ovanligt bra, var det en hemsk frontalkrock med svåra följder bara 300 meter härifrån. Fem bilar inblandade och massor med folk – inom synhåll, känns jätteläskigt (fast jag stod inte på balkongen så jag slapp se). Och tidigare på dagen hade två män druknat just där vi hade sommarstuga tidigare… jag har nog för lätt att leva mig in i hur fort livet förändrades för en handfull familjer i ett huj. Tänk, stå där och njuta av försommaren, halka – och så ska den yngre i och rädda… och båda dör.

    Ju närmare olyckorna händer…. ja, du vet.

  9. -loa Says:

    Fånga dagen, vi vet ju aldrig hur DEN slutar

  10. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; men det är ju verkligen ett tecken på åldrande som man inte vill tänka på när man är som mest uppe i varv. Två av mina vänner blev ganska hårt drabbade strax efter 50-årsåldern och det blev en ganska svår chock att inse att det var slut med löpträningen.

    Tjatis; ja det slår liksom till skoningslöst! Plötsligt rasslar den mest ungdomlige ihop.

    Bloggblad; nä som sagt, käckheten är begränsad. Jag inbillar mig att det kanske är något trevligare när man åtminstone än två om det, men jag vet inte. Det är väl olika med det också. Mina föräldrar hade ju en åldersskillnad på 17 år så även fast fadern dog relativt gammal blev det många ensamma år för modern.

    -loa; så rätt så rätt, här ligger både alkoholfritt, rosé och cava på kylning inför kvällen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: