En ensam symaskin i Glasgow

En överentusiastisk mamma beskrev för något år sedan hur hon trodde hennes dotters liv de närmaste åren efter studenten skulle bli. Dottern skulle studsa omkring mellan olika universitet i Europa, läsa en kurs här och en kurs där och ha det bara underbart. Det där var förstås mest mammans drömmar och byggde inte på någon kunskap om det snåriga utbildningsväsendet och de stenhårda kraven på utrikiska högskolor. Men även om det hade funkat med själva skolorna så missade hon en väsentlig poäng; prylarna.

Väldigt få är som goda vännens dotter som flyttade till London med enbart handbagage för snart tre år sedan och därefter inte fyllt en enda incheckad väska när hon varit på besök. Så ser också hennes gamla rum ut som om hon bara är på sommarlov efter studenten. På plats delar hon ett enda rum med pojkvännen så det kan inte vara så prylfyllt där heller.

Mina flickor har packat och släpat. Jag har varit över hos båda med fler saker. Och så köper man förstås på sig. Allteftersom. Inte minst sånt som hör ihop med studierna man bedriver.

Problemet uppstår när man ska börja göra de där rundstudsningarna. Eller som Mellan, sent bestämma sig för att återvända till Sverige ett år.

Hon hade världens största packning i september. Världens största inom Norwegians rätt frikostliga gränser. Ryans små plastsmäck skulle ha störtat inför bara anblicken. Då hade hon ändå burit hit ganska mycket redan vid terminsslutet. Och avsiktligt lämnat kvar gardiner och liknande.

Ändå blev en del kvar. Böcker och sybehör. Symaskinen. Och av misstag alla viktiga papper. Tryggt staplat hos en ordentlig kompis. Hon trodde ju att hon skulle börja plugga i samma stad igen i höst. Så blir det inte.  Men det fanns en sommar kvar att lösa problemen, hon hade planer på hur.

Nu meddelar kompisen plötsligt att hon flyttar den 1 juni. Inte inom Glasgow. Utan iväg till annat hemland.

Jag vet, folk som har mer pengar än vi, dom beställer genast flygbiljetter och åker och hämtar rubbet. Kul med en spontan Skottlandsresa. Man kan kanske göra en liten familjeutflykt rent av. Känner en familj som tog en spontan bilsemester genom halva Europa för att hämta dotters övervikt.

Vi andra konstaterar att så där är väl livet. Man lämnar saker efter sig. En smal chans att kompisen kan packa grejerna i en låda och att hennes housemates tycker det är ok att den står där tills i slutet av sommaren. Inte ens säkert att det hjälper om de säger ok. Vi vet ju hur det gick med sakerna hon packat in och lämnat kvar i lägenheten hon själv bodde i förra sommaren, med alla housemates goda minne. Hårsmånen från att bli kompost och råttmat. Räddade i sista sekund.

Man kan inte begära för mycket av kompisar, om man inte är riktigt nära vänner som håller tät kontakt. Minns att Mannen bar med sig ett par kubikmeter av andras kvarlämnade prylar när ett  kollektiv  upplöstes och han flyttade till eget. Något hade stått där i åratal.  Ännu något år senare var vi tvungna att tömma källarförråden pga brandrisk. Några kompislådor åkte i container. En av ägarna hörde av sig så småningom. Uppbragt över det som hänt. Dumt. Man kan inte räkna med att folk år efter år ska ta hand om ens prylar.

Jag lämnade själv lite udda möbler till killen som flyttade in efter mig i en andrahands-lägenhet. Han skulle bo ett läsår och höra av sig innan han flyttade så jag kunde hämta grejerna. Framåt slutet av det läsåret råkade jag vara i Göteborg med en kompis&bil. Vi åkte vägen om. Ett helt annat namn stod på dörren. Tjejen som öppnade var snäll men några möbler hade det inte funnits i lägenheten när hon flyttade in vid årssskiftet.

Mellans symaskinen var second hand, skönlitteraturen också. Förmodligen motsvarar hennes saker inte längre värdet av flygbiljetterna. Förmodligen har hennes storasyster redan lämnat efter sig prylar för lika mycket vid flytten mellan olika hus i det andra landet. De viktiga papperen går delvis att ersätta.

Men ändå. Jag fattar känslan. Jag saknade mina pallar, små hyllor och vad det nu var som försvann då för länge sedan. Den där kollektivmedlemmen, han var nog uppriktigt ledsen över alla sina förlorade böcker även om han fick skylla sig själv för fyra års lättsinne.

Känner mig för dagen lite misslyckad också för att jag, trots att jag valt min livsstil, inte har några tusenlappar att enkelt hysta upp för att fixa alltsammans snabbt.  Inser att där ligger en skillnad.  De ekonomiska klyftorna. Mellan mig och familjen som skuttar runt  Europa och forslar sina barns prylar, eller när det kniper beställer containerfrakt, utan att nämna priset. Den där entusiastiska bloggmamman skulle förmodligen gjort samma sak. Bloggat om lite umbäranden under transporterna men inte nämnt tiotusenlapparna det kostat extra.

Borde sett till att ha haft någon bloggvän i Glasgow!

– – – – – –

Snäll mamma har bokat flyg åt dotter.

Annonser

9 svar to “En ensam symaskin i Glasgow”

  1. Lotta K Says:

    http://www.sviv.se är ett forum för utlandssvenskar. Du kan alltid gå med där och skriva ett inlägg och se om någon kan hjälpa till?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Lotta: tack för tipset!

  3. Malou Says:

    Minsta Marit har studsat hem och lämnat allting härhemma innan hon har studsat vidare mellan Sverige och Norge och Sverige och England, både viktiga och väldigt oviktiga papper. Jag tröttnade för ett par månader sedan och tömde hennes flyttlådor och kastade…Linn har ju aldrig kommit hem annat än på semester och plockar med sig lite grand varje gång. Men jag har inte en susning hur vi skall kunna bli av med allting!

    Har försökt kommentera hos dig i flera dagar och inte lyckats och vet inte varför – och jag som har haft så intelligenta kommentarer 😉

  4. Annaa Mattsson Says:

    Malou; vi ska ha en stor genomgång nu i helgen, Siri och jag, av hennes saker. Vi har ju röjt och haft oss, inte minst vid flytten. Men mitt källarförråd är fullt av alla tres lådor, en garderob, den enda separata av deras böcker, men dessutom har hon ett berg i alkoven hon bott i sedan vi flyttade hit. Det måste elimineras.

    Problemet med studsandet och det viktiga och oviktiga är att plötsligt blir en trave originalintyg kvar i den där lådan med ”inte fullt så viktiga saker” som blev kvar hos inte helt nära kompisen.

    Många bloggportaler och servrar verkar ha krånglat den senaste tiden. Trodde wordpress var skonat, men tydligen inte. Bra att du lyckades nu i alla fall!

  5. ullrika Says:

    Jag tror att det handlar om att vissa människor är hamstrar, andra inte. Själv är jag brutal hamster (jeez, du skulle se vår källare…) men jag skulle aldrig ”våga” låta någon annan ta hand om mina grejer. Antingen tar jag dom själv eller så får de gå i arv – om nån vill ha.

    Sicken oskön typ den där andrahandshyresgästen förresten. Hörde du av honom igen?

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; ja det stämmer nog. Jag som inte är hamster, men mer mån om sakers värde, kan tycka att en del alltför lättsinnigt lämnar saker efter sig. ”Den kostade ju bara…”

    Oh nej, den där killen hörde jag aldrig av. Men lärde mig något. Inte vänta sig att få tillbaka det man en gång släppt kontrollen över.

    Minns för resten när jag hyrde en annan lägenhet i Göteborg en sommar. Tjejen som jag hyrde av hade tidigare bott i samma kollektiv som Mannen. Så han gick där och plockade hem grejer som var hans och som hon smugit med sig vid flytten! Bland annat en originell skål som fortfarande är i användning här.

    Kollektiv är inga bra ställen att lämna grejer kvar i. De är för dynamiska i sin struktur.

    • ullrika Says:

      Men jösses sicken skrupelfri donna? Trodde hon inte hon skulle bli påkommen? Eller var hon en sån där som tyckte att allas saker är allas? – eller iaf att allas är hennes…

      Nä. Det där sista har du rätt i. Kanske därför de oftast inte funkar i längden. Oftast.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; ja hon var nog precis så. Allas saker var hennes.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: