Sötlimpa, falukorv eller wettexdukar?

Ribbings frågespalt och kommentarerna kring den är ett intressant sätt att avläsa det svenska folkkynnet. Åtminstone bland dem som alls rör sig på nätet. Ängsligheten hos dem som frågar. Förnumstigheten hos dem som kommenterar.

Nu ramlade jag via en länk på en fråga om presenter till utlandssvenskar. En just utlandssvensk som undrade hur man skulle slippa att få fler ”hantverk från trakten” och Ahlgrens bilar från besökande svenskar.

Ribbings svar var ganska enkelt. Typ, att nästa gång maila gästerna och säga  ”I förbifarten kan jag berätta att vi lider ständig brist på wettextrasor och kronljus men har allt annat vi behöver”. Obs, det var inte Magdalena som valde exemplen utan frågaren som önskade sig just det.

Kommentarerna tar aldrig slut. Några är som vanligt tjurskalliga och hävdar att det är etikettsbrott att be om presenter. Och så finns det ju de som tycker att den som flyttat från Sverige får skylla sig själv. Andra vecklar in sig i diskussioner för och emot wettextrasor. Men de flesta brinner av iver att få berätta vad de saknar mest i Nya Landet. Det senare stärker just uppfattningen hos den ursprungliga frågeställaren; det är dumt att ta med sig något som man förutsätter alla svenskar gillar. Alla svenskar gillar inte samma sak, ens när de har flyttat. Varför skulle någon som aldrig ätit varken sill eller Kalles kaviar börja äta det i utomlandet? Eller Ahlgrens bilar.

Och så önskar man sig inte samma sak hela tiden. I höstas såg jag på dotters facebook att hon saknade vanlig jäst och mandelmassa. Det tog jag med mig till jul. Men behovet var redan tillfredsställt av föregående besökare.

Falukorv påstår sig för resten Äldsta ha hittat hos sin närmsta Lidl. Så nu kanske det inte blir aktuellt att ta med sig det heller i framtiden. De rökta korvarna var det bara vi ditresta som åt i julas, så vi tog med oss resterna hem igen.

En del önskemål är udda också. Inte skulle jag spontant ta med mig vanlig sötlimpa, hushållsost och chokladbiskvier till någon. Men det vet jag en familj som hamstrar med sig vid besöken i Sverige. De brukade få med sig burkar av min mammas småkakor också, så länge hon levde. Aldrig att jag burit med mig en sån burk ens genom Sverige.

Och wettexdukar använder jag inte själv. Där tycker jag kanske att gränsen går för brist på anpassning. Men, men. Önskemålen och vanorna är olika!

Viktigt att fråga är det i alla fall. Gör för resten inte alla det? ”Är det något särskilt du saknar?”

Tänker på när man köpte med sig presenter till värdfamiljer på skolungdomsresor. Hur illa det svenska hantverket passade. Hur mycket bättre det var att göra som en del som hade tänkt själva i stället för att följa råden. Köpte på plats när de kollat familjens smak och vad som behövdes i hushållet.

Själv minns jag en våldsam längtan efter vanlig svensk ost under en längre Irlandsvistelse. Jag fick den tillfredsställd redan i London på tillbakavägen. Kusinen stod i Nordiska butiken. När jag ätit mig mätt på Jarlsberg, visserligen norsk men ändå, och knäckebröd var jag mest sugen på att åka tillbaka till Irland.

På Irland brukar jag för övrigt mest sakna vanlig svensk ljus pilsner.

Annonser

18 svar to “Sötlimpa, falukorv eller wettexdukar?”

  1. Evis Says:

    Ost verkar vara grejen, vi har fraktat hushållsost till England, till en svensk kompis som bor i Oxford. Teddy har av någon pervers anledning fastnat för messmör, men å andra sidan är han ju som infödd engelsman redan van vid marmite så jag antar att hans smak är fördärvad.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Evis; ja alla har vi ju haft engelska gäster med den obligatoriska medhavda marmite-burken framför sig, vid alla måltider.

  3. Ingegerd Says:

    Vill bara säga att personer med wettextrasor, hushålsost och torrjäst är alltid välkomna till mig. Om man vill ha med sig svenskt hantverk så föredrar jag glas. Kosta Boda el. likn. Barnen gillar Fox citronkola. Tack på förhand.

  4. Lisbeth Says:

    Kloka ord det där. Min dotter bor i Nottingham och när jag ska besöka henne frågar jag alltid vad hon vill ha.
    Tre saker står alltid på önskelistan Oboy, Marabou mjölkchoklad och ost för den är så dyr.
    Det vad är vad min dotter önskar hon skulle inte vilja ha kaviar för det kan hon köpa på Ikea
    Ha en bra kväll

  5. cruella Says:

    Min syrra bor i Paris och får besök av mig på onsdag. Då har hon beställt Jane Hellen hårfärg nr 5, frö till kattgräs (hon hittar bara plantor), citronpeppar och snus. Kaviar får hon på köpet, Ikea orkar hon inte åka till.

  6. Ullah Says:

    Jag funderar på vad jag skulle be någon ta med sig om jag bodde utomlands, men kommer inte på något. Man kanske måste flytta för att komma på det.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Alla; det här är uppenbart ett ämne som engagerar många! Och önskemålen är olika. Jag har noterat Ingegerds önskningar.

    Aldrig har jag för resten ätit såna mängder hjortron som jag gjorde hos vännen B i London. Hon kom från Norrbotten och alla gästande norrbottningar var övertygad om att hjortron var det hon längtade mest efter. Riktigt hur de bar sig åt för att få över dem vet jag inte, men hon hade alltid fullt i frysen. Varken make eller barn gillade och hon var själv måttligt förtjust.

    Mellan saknade ingenting svenskt under året i Glasgow. Däremot saknade hon engelskt fullkornsbröd och engelsk yoghurt.

  8. Lotta K Says:

    Jag fick wettexdukar på min födelsedag, så nu använder jag det för första gången på nästan 16 år. Och det måste jag ju säga att det är rätt bra. Innan alla tidningar hade internetutgåvor packade mina föräldrar ibland in saker de skickade i några nummer av Bohusläningen (lokaltidningen). Det var en bra present. Solstickan importerar jag själv. (Amerikaner tycker det är underligt att pojken inte har byxor på sig.) Sill, stearinljus och choklad finns på ikea. Har till slut hittat yoghurt utan konsistensgivare. Saknar inget.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Lotta K; så gjorde min mamma också förr, packade in saker i Bohusläningen. Fast jag bodde ju bara i Stockholm. Det skickades öht mer paket förr. Jag skickade ett par skor till dotter på Irland. Portot dyrare än skorna.

    Har förstått det, att bara Sverige svenska säkerhetständstickor har. Idag skulle naturligtvis bilden aldrig ha godkänts.

  10. Ros Says:

    Idominsalva. Stomatol tandkräm.

    När jag bodde i Dublin beställde jag alltid med lite svensk öl. Johan kom med ett flak Sofiero i resväskan en gång.

    Min mamma kan ha med sig konstiga saker. Som nya varianter av sega bilar.

  11. Ullah Says:

    Jag måste protestera om paket, folk skickar dem som aldrig förr tror jag! Men det är saker som sålts på t ex Tradera som skickas, och ofta inte med posten utan billighetsvarianterna av Dhl och Schenker.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Ros; ha ha, jag har hört talas om det där flaket förr. Kusinen i London har också hamstrat idomin i alla år.

    Ullah; det tänkte jag inte på, inte postorderpaketen heller. Jag tänkte mer på när mammor omsorgsfullt satt och slog in saker som de trodde barnen behövde i tidningspapper, lade i en låda och slog brunt papper och snöre om. En gång hade min mamma lagt ned ett par goda ostar och några päron i paketet med bl a hemvävda pläden. Bara det att paketet först tog en extra dag till Stockholm och jag inte hann hämta dagen det kom. Päronfläckar på gult hemvävt ylle är inte så lätt att få bort.

  13. Ullah Says:

    Jo, jag förstod det. Min moster som studerade i Uppsala lär ha skickat smutstvätt till modern i Jönköping, vilken (förmodar jag) tvättade och skickade tillbaka. Kanske var det billigare att skicka då?

  14. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; pojkvännen skickade tvätt hem till sin mamma. Skulle vara kul att veta det där, om det verkligen var billigare eller om det handlade om prioriteringar.

    Jag vet att jag var väldigt förvånad för när kusinen började klaga över att det var dyrt att skicka paket till England, för kanske 15-20 år sedan. Vadå dyrt, det var ju tre barnbarn med en födelsedag var och en jul om året det handlade om – utslaget på två hyggliga heltidslöner! Kanske mer ett trendbrott än faktiskt högre kostnad?

  15. Rutan Says:

    Det där med priset tror jag har med alternativet att göra. Visserligen ökar kostnaden med tiden, men att för några hundra kunna få diverse tunga jobbgrejer hämtade och levererade av en transportfirma tycker jag är billigt. En privatperson reagerar säkert över kostnaden tillsammans med besväret. Packa transportera till Posten, betala, vänta, hämta ut osv. En självklarhet förr, medan man idag jämför med att slänga in prylarna i bagaget på bilen och ta med till barnen i annan stad.

    Vad skulle jag sakna i ett annat land? Beror på vilket land ju. IKEA kommer man nog inte åt överallt. Kaviar äter jag ytterst sällan, sill tre gånger om året, bilar gillar jag men kan vara utan, i Italien saknar jag inte svenskt kaffe. Grevéost skulle jag längta efter.

    Wettexdukar skulle jag definitivt hamstra. Bra diskborstar. Osthyvel.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; men till att skicka några småprylar i ett paket mellan Sverige och England finns det inget alternativ, utom att åka dit själv. En del gör det så regelbundet att det inte är någon mening att skicka saker, men de flesta gör nog ändå inte det. Och dyrare blir det definitivt. Men det har nog med kostnad tillsammans med besvär att göra.

    Det märks även här att wettexdukarna ligger den svenska folksjälen nära.

  17. cruella Says:

    Ostbågar också!

  18. Ullah Says:

    Ostbågar! Det är något jag skulle kunna önska mig som utlandssvensk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: