Vet inte om det är roligt man måste ha

Jäklar vad veckan gick. Tror jag blev lite paralyserad av det där askmolnet. Eller snarare för upptagen. Det är en yrkessjukdom. Jag var likadan under svininfluensan. Fast jag inte alls hade något som helst uppdrag som handlade om den kunde jag inte låta bli att jaga information, hitta rätt på de mest tillförlitliga sajterna, kolla av uppdateringar. Fatta vilka sajter olika medier använde sig av och vilka felöversättningar och missförstånd olika klåpare gjorde sig skyldiga till. Samma sak här, men faktiskt verkade det som aftonbladet.se satte ett par personer att specialbevaka ämnet och att dessa faktiskt fattade informationen de följde. Icke illa. Men spännande är det med alla kartorna!

Igår var jag på ett möte. Det borde jag skriva mycket om. Men jag tror jag avstår. Plötsligt har jag blivit den man förväntar sig ska säga ifrån. Det är inte så ovanligt för min del. Det var så i det stora studieförbundet också, innan jag hamnade i förbundsstyrelsen, fast då väntade man sig att jag skulle säga ifrån i själva styrelsen. Men det har varit ovanligt i just de här kretsarna. Nu ska jag nog ta det lite lugnt med det ett tag, kanske.

Köpte krukor på hemvägen. Nu tror jag det är nog med krukor. Jag duttar med småkrukor. Nog med jord att släpa hem ändå. Det är rätt fint trots duttandet. Kanske finns det fina krukor på superrea i slutet av sommaren. Så jag kan hamstra till nästa år. Min krasse och mitt lin har tagit sig i sina kärl. Luktärten är det sämre med. Hade för lite jord så det är för långt till solen. Korkskalle. Undrar om man försiktigt kan gräva upp översta lagret och fylla på mer jord emellan?

Sen kom jag inte hem direkt utan tog en omväg. När jag väl kom hem sa Mellan att jag nästan aldrig kommer hem och säger att jag har haft roligt. Hon undrar varför jag lägger tid och pengar på att hänga på lokal med människor som jag inte verkar ha roligt med.

Jag ska fundera över det. Det gör jag redan. Vad alla människor som gapskrattar sig genom  vartenda litet glas rosé i något slags vänners lag egentligen har för vänner och vad de gör och pratar om som är så jäkla roligt.

Sen vet jag inte, om det är roligt man måste ha.

Till helgen tror jag kanske att jag får det lite roligt stundtals. Då ska jag åka till Karlstad. Där kommer jag att träffa en massa människor som jag haft roligt med förr i alla fall. Jag är lite rädd att det var roligare förr. Innan prostatacancrarna och hjärtinfarkterna och frakturerna.

Fan.

——————–

Uppdatering. Mellan tror att de där kvinnorna som har så underbart roligt och gapskrattar så mycket, det är kvinnor som är rätt upptagna med sin familj. När de går ut så är de så lättade att ”komma ifrån” en stund och så är det framförallt sina ”tjejkompisar” de träffar. Och med ”tjejkompisar” har man alltid roligt, i all fall om man är över 40.

Jag är väldigt mycket ensam eftersom jag jobbar hemifrån, jag har massor med tid för mig själv och ingen familj att ”komma ifrån”. Dessutom umgås jag sällan med glada tjejkompisar utan mest med dryga sura bögar. Och det är naturligtvis inte särskilt roligt.

Säger Mellan alltså.

Annonser

21 svar to “Vet inte om det är roligt man måste ha”

  1. Malou Says:

    Du är välkommen hit när du vill så skall du slippa rose och få öl och whisky och prata om Skottland. Eller Irland. Det kan aldrig bli fel, eller?

  2. Annaa Mattsson Says:

    Malou; det låter väldigt trevligt! Ska absolut fundera på saken.

  3. Evis Says:

    Du och jag skrattar ju en del när vi dricker.

  4. Ullah Says:

    Evis: inte annars?

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis; det gör vi absolut! Men du bor väldigt långt härifrån, väldigt sällan jag kommer hem från någon utekväll med dig.

    Ullah; jo det händer allt! Ganska mycket t o m.

  6. Tricky Says:

    Jag gapskrattar med en del, inte alla. För en tid sen skrev jag ner lite om hur mitt liv såg ut, vilka jag umgicks med och vilka jag skulle vilja fick mer plats i mitt liv. Det är gapskrattmänniskorna jag saknar, en del så mycket att jag blir ledsen av det. För mig är gapskrattsmänniskorna de som bjuder på sig själva, det är våra egna klantigheter och tillkortakommanden vi skrattar åt och i detta finns en befrielse, en enorm endorfinkick. Känslan av ”det är inte bara jag som är knäpp, klantig eller nåt” är det jag upplever i gapskrattet.
    Givetvis finns det många stunder av allvar med samma människor annars blev det inte balans men de andra, de som jag pratar med men aldrig gapskrattar med, tja de är nog de vänner jag skulle kunna mista.

  7. Lisbeth Says:

    Nej Du får inte sluta att säga ifrån Världen behöver både kvinnor och män som törs. Annars hamnar vi ju tillbaks i gamla Romarriket.
    Jag är likadan. Problemet är väl bördan som det kan bli. Förväntningarna blir höga och till slut ska man fixa allt.
    Det är nog bäst att du läser på riktigt om prostatacanser o hjärtinfarkt innan du åker till Karlstad.
    Sov gott

  8. Annaa Mattsson Says:

    Tricky; jag tror jag förstår vad du menar. Om man aldrig skrattar med någon, då är det någon spärr man har i umgänget, en del av sig själv som man inte släpper fram. Men jag tror också det ligger en del i det Mellan säger, att det är mycket omständigheterna som avgör. Och att i en del konstellationer så är skrattet givet. Kanske har kvinnor förväntningar på varandra att det ska bli just så där roligt. ”Alla” pratar ju om det stora skrattet. Men tänk om man inte pallar att leva upp till det? Då är ändå de bästa vännerna de som förstår och står ut ändå.

    Lisbeth; bördan kan bli tung, förväntningarna höga. Men det är ju ändå en kick när en mansperson betydligt högre upp i hierarkierna än man själv säger innan han går:”gör nu en jävligt bra redovisning!” Särskilt kul att det var en man? Nej, ja. För att män sällan gör sånt. För att kvinnor sällan gör sånt.

    Usch, jag är jäkligt påläst om både infarkter och prostata. Och annat. Det VAR bättre förr.

  9. molly Says:

    jag tror inte att lillan menade roligt som i gapskratta, hon menar nog mer att du ofta inte ens verkar ha haft det TREVLIGT, och att det da kanske ar lite poanglost! du klagar iaf valdigt ofta och mycket nar du kommer hem fran diverse sammankomster, sen kanske du har det trevligare an vad du sager vad vet jag. jag har det trevligt/roligt 90% av gangerna jag traffar mina vanner, jag tror inte att det ar aldersbaserat as such!!!

  10. Annaa Mattsson Says:

    Molly: gapskratta är mer ett bloggspråk. Du vet nog att jag inte själv använder precis det ordet.
    Sant. Men som du brukar säga, man har de vänner man har. När jag är ute med Veronica så är det för det mesta trevligt/roligt, även med Gunilla. Det kan faktiskt vara roligt med du vet vilka också. Men jag har ju också nära vänner som älskar att sitta och surälta. Och då kan man till slut börja funder över poänglöst.
    Åldersbaserat, vet inte. Kanske har man höga förväntingar på roligt även när man är lite över 20 och träffar ”tjejerna”.
    Nu ska jag på förbundsstämma. Det blir nog aldrig så roligt som det var en gång i tiden. Du minns väl Umeå och Västerås? Det måste ha varit höjdpunkterna! Men jag räknar med lite förfester och lite dans och lite barhäng.

  11. -loa Says:

    Kloka döttrar du tycks ha.

  12. ab Says:

    Men inte behöver man komma ifrån en familj för att gapskratta. Jag hade vansinnigt roligt med mina kompisar när vi var elva-femton, ni vet hur tjejer fnittrar och skrattar tills tårarna rinner, det var underbart. Vi hade galghumor och språkhumor. Skrattar gör man väl helt enkelt med folk som säger roliga saker som man tycker är himla kul. Ska det bli ångest kring skratt nu också?

  13. Annaa Mattsson Says:

    -loa; ja jag säger ju som min mamma brukade göra, det är underligt att så dumma föräldrar kan ha fått så kloka barn.

    annika; nej visst är det som Molly också säger, inte åldersrelaterat att ha roligt.
    Ångest? Både när man är 11 och 15, två åldrar som det ofta är mil emellan, så ligger för många ångesten närmare än skrattet. Det är alltid några som skrattar högre. Några som inte är med.
    Och det där fortsätter allt. Bloggar ger avspeglingar. Det skrattas alltid mer i vissa än i andra. Inte för att skribenterna visar på någon särskild sorts humor. Utan mer på någonting annat.
    Och det kan ställa mig förundrat utanför.
    Det måste vara mig det är fel på, igen. Som aldrig är med i de där sällskapen med alla skratten.

  14. ab Says:

    Äh.

  15. Bloggblad Says:

    Ganska nyligen funderade jag på varför allt blir så himla roligt ihop med vissa människor… och med andra lockas jag inte alls till skratt.

    För när jag analyserar vi hur skrattade hejdlöst häromsistens med gamla studentkompisarna åt att det var ok att ät Dr. Oetkers pizza – måste vara nyttig om en läkare har gjort den – så hittar jag inte nåt roligt. Men jäklar vad vi skrattade allihop och gick igång på diverse ”nyttigheter”.

    Jag gillar att skratta och kan nog vara ganska slagfärdig – men – bara ihop med dem som är på samma våglängd. Jag har några goda vänner som jag aldrig blir lockad att skämta med, medan andra kan få igång skratt och associationer.

  16. ab Says:

    Jag minns fortfarande min och Annaas karls dåvarande flickväns trettioårsskiva någonstans ute i busken, det var vinter och iskallt torrdass på vinden – vi gick i gång på ordet ”älg”. Vi sa älg i stället för olja i olika meningar och skrattade så tårarna rann. Ungefär som Bloggblad & Co och Dr. Oetker.

  17. frktjatlund Says:

    Det finns gapskratt och det finns gapflabb. Själv är jag lätt överkänslig mot gapflabb. Alltså de ljud som kommer ut ur överförfriskade kvinnor, när man själv är pinsamt nykter. Dåliga ekon från barndomen, typ.

    Annars skrattar jag mer än gärna. Både med och utan rosévin.

  18. ullrika Says:

    Jag faller nog i det där ”vill komma ifrån”-facket! Fast å andra sidan är det väldigt sällan jag ”kommer ifrån” så vi får se till att ha roligt även när ungarna är med 🙂 tacka vet jag Öppna förskolor och playdates på lekplats. Det är rätt ont om rosé på sånadär ställen iofs… 😉

  19. Annaa Mattsson Says:

    Jag kan berätta att det funkade att lyfta av det översta lagret med de ynkliga groddarna och fylla på jord under och så lägga tillbaka igen. Medan jag har varit borta har det blivit flera centimeter luktärtgrönt, flera stycken.

    Öppna förskolan pallade jag inte med. För mycket mammor och barn för mig.

    Alltså jag gillar inte ordet gapskratt heller. Men jag förstår vad du menar, Tjatis.

    Alltså jag är ju inget ufo. Det är klart att det förekommer skratt även i mitt liv.

    Fast det tror jag de flesta förstår.

  20. molly Says:

    men mamma jag skrev bara gapskratta for att illustrera skillnaden roligt som trevligt (typ som nar nagon fragar ”har ni haft kul?”) och roligt som i humor/skratta, gapskratta var mitt ord, inte nagot som jag forsokte patvinga dig! sen kan du fa tycka vad du vill om ordet i sig. och hoga forvantningar vet jag inte, men kanske. klart att man alltid har nagon typ av forvantningar pa vilken situation det an ma vara, men tror inte att alla tanker pa det pa samma ingaende satt som du gor, iaf sa gor inte jag det! och jag tror fortfarande inte att siri menade skratta overhuvudtaget nar hon tog upp fragan, men det ar ju intressant ocksa!

  21. Annaa Mattsson Says:

    Molly; jag förstod precis vad du menade i förra kommentaren. Att det handlade om att ha trevligt öht.

    Anledningen att jag utvecklade det hela till det där med ”gapskratt” är att det är ett fenomen i den medelålders bloggvärlden. Att tala om hur mycket man skrattar, det är också så att man i den världen har översatt ”lol” just med gapskratt och en del använder det på samma sätt alltså skjuter in (gapskratt) eller ”gapskratt” i texter.

    Nu ska jag åka in till stan och ha det trevligt över en fika med Micke, sen ska jag åka och mata Johns katter och kanske kommer Gunilla att hänga med och vi kommer säkert att fnissa åt en hel del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: