Under sälkostymen

Angående det där med att tappa bort saker och plötsligt finna dem på osannolika ställen.

På Bokmässan i höstas fick jag av någon anledning en påse tuggummi. Fick med mig dem hem och tuggade ett par stycken frenetiskt inför flytten. Sen försvann påsen. Jag sörjde inte så mycket, tuggummi är liksom inte my cup of tea, tänkte att den nog försvann ned i nån skräpkasse.

Ikväll skulle jag leta efter de där blomrankorna som jag beställde från Ellos för flera år sedan. De fanns inte. Jag kom alltså ihåg rätt, att de slängts vid flytten. Däremot bestämde jag mig för att byta ut den trasiga bärkassen som härbärgerade skärp och sjalar. På botten av kassen fann jag inte bara mina baddräkter och en av Äldstas gamla spetskragar utan även påsen med tuggummin. Det finns ingen bra förklaring.

Förmodligen skulle jag ha letat ganska länge efter baddräkterna. Eller åtminstone den ena. Den andra kunde jag lika gärna slänga. Den där blåblommiga från Ellos som påstods ge platt mage. Det gör den faktiskt. I stället för att se ut om en rund tunna ser man ut som en ännu större tunna som plattats till framtill. Känns som lite förspilld mönsterkonstruktörkraft.

Den andra är min grå sälkostym med breda axelband och ben. Ska lägga den på ett säkrare ställe sen jag kollat att den verkligen är ok, att inga resårer har vittrat bort och sånt. Om jag nu skulle få för mig att bada i sommar. Allt annat i badväg är tydligen slängt. Lika bra det.

Ungefär så.

Fick lära mig något jag inte alls tänkt på av kvinnan i den lokala textilbutiken när hon sålde en bunt billigt resårband till mig häromdagen. Bandet skulle vara till en kjol där den gamla resåren vittrat bort i garderoben.

-Du hade kanske dansat i den sist du hade den och blivit svettig? föreslog hon.

Ja, det är mycket möjligt. Det var på en fest, det minns jag, och jag stoppar ju aldrig något annat innanför linningen än midjefläsket med diagfragmafläsket hängande ovanför. Så nog kan det ha blivit lite klafsigt i resåren.

-Ska man aldrig göra! Äggviteämnena från svetten fräter sönder gummit i resåren. Vill man inte tvätta hela plagget så ska man åtminstone försöka skölja upp själva linningen.

Sa kloka damen. Och frågade om det var ok med svart resår så att hon slapp gräva efter den vita. Det var det absolut.

Det där förklarar en del. Och är värt att komma ihåg.

Mellan klagade på mig att jag köpt för smal resår. Den kommer inte att orka bära upp hela kjolens vikt, särskilt som jag mätt av för lång bit åt henne att trä i. Det hade jag dessvärre inte. Jag förstår vad hon menar utan förtydligande, risken finns att kjolen drattar rakt ned utan att stoppas av obefintliga höfter och platt ända.

Borde helt enkelt kompletteras med ett knytband. Dom vittrar inte sönder. Och behöver inte mätas av till exakt längd.

Annonser

6 svar to “Under sälkostymen”

  1. Ullah Says:

    Hihihi, får mig att fundera på om det där med burkini inte vore så dumt för mig ändå…

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; burkini tror jag är ett utmärkt plagg.

  3. frktjatlund Says:

    På semesterns enda badtillfälle upptäckte jag att resoren bakpå mina bikinibrallor gett upp. Nog för jag har hört talas om äggvita i urinen. Men i baken?

  4. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; även svett innehåller alltså äggviteämnen. Kan ju säkert drabba bakdelar av bikinisar.

  5. -loa Says:

    Det är OFTAST bäst att knyta ihop säcken.

  6. Annaa Mattsson Says:

    -loa: absolut. Ganska hårt dessutom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: