En Inter Rail-illusion fattigare

En gång i tiden drömde jag om att åka runt i Europa med tåg. Färdas mellan länder och städer, kliva av någonstans som man kände för, stanna en timma eller två dagar, och fara vidare.

Tåg var dyrt, så vi liftade i stället. Två somrar med långliftande i Europa blev det.

Året efter att jag fyllt 21 infördes Inter Rail. För unga under 21. Eller hur det nu var. Jag var i alla fall ett år för gammal. Efter några år höjdes åldersgränsen. Kanske till 25. Då var jag ett år för gammal igen. Mina tågfärder i Euorpa blev med biljetter från en plats till en annan. Jag minns när jag stod i kö i en timma i Prag för att köpa en platsbiljett till hemresan. Det kostade hutlösa pengar att göra det hemifrån. Där betalade vi fyra kronor styck. Året var 1973. Jag har åkt på ”rosa rabatter” i Tyskland med hjälp av Reso. Och jag har gått bet på att få en tidtabell hos SJ Resebyrå för att jag inte bokade min biljett London-Tralee där. Men det gick ju bra. Men jag drömde om att åka alldeles fritt. Hoppa på och hoppa av. Kanske bara köa för en och annan platsbiljett på en främmande pulserande station.

Numera bokar jag rutinerat resorna mellan Dublin och Tralee för en hundralapp. Svär när det inte funkar och jag måste betala två. När flickorna åkte till Italien för några år sedan kollade jag upp varenda sträcka och visste vilka tåg som var billigast. (De kunde gjort det själva men jag tyckte det var kul.) Samma när jag reste lite i England härom året. Bokade inte, men visste.

Innerst inne drömmer jag fortfarande om ett Inter Rail-kort. Inte mint för att det är så omöjligt att boka en sammanhängande tågresa som går genom flera länder. Tänkte att det kanske vore ett alternativ.

Tills igår. När Mellans kompis J ”bara skulle” köpa ett Inter Rail-kort innan de klev på flygbussen. Hon ska till Barcelona på festival i juli och ett svenskt kort har visat sig vara billigast. Först sjabblades hennes nummer bort. Det är en annan historia. Om SJ. Sedan dröjde hon vid sin kassa. Och dröjde. Till slut gick jag fram och undrade. Diskret. Den ytterligt verserade mannen i kassan hade nog barn själv. J ser lite liten ut. Så han började prata med mig. Om hur komplicerad hennes resa var. Att hon borde ha kommit ned till honom för flera dagar sedan, så kunde han i lugn och ro en vanlig vardagseftermiddag bokat in alla hennes sträckor. Nu fanns det inte tid. Och goda råd var dyra. För att hon skulle hinna med sina resor.

Va? Gäller inte Inter Rail en månad? Jo, nä. För man får bara göra visst antal resor denna månad. Och tur och retur Berlin-Barcelona tar precis så många dagar som billigaste alternativet medger – om man hinner med exakt rätt tåg. Som snart är fullbokade.

Alla andra visste säkert det här redan. Utom jag och J. Hade hon varit min dotter så hade jag vetat för länge sedan, men hon har en sån där mamma som bara bryr sig om ifall hon har städat sitt rum. Inte vart hon åker i Europa. Eller varför.

J fixar säkert sina beställningar från ett internetcafé i Berlin. Eller inte. None of my problems. Någon måtta får det vara på mitt engagemang.

Men däremot vet jag att jag inte ska skaffa ett Inter Rail för seniorer. Om jag inte bestämmer mig för En Väldigt Planerad Resa. Jag som inte ens klarade ett busskort på Irland för några år sedan. Av samma orsaker. Och som kände det som ett mycket stort hinder när jag bokat lite för många nätter på samma ställe åt Pojken och mig under vår rundresa i samma land några år senare. Som gjorde oss bundna.

En illusion fattigare blir det till att fortsätta kolla på nätet. Efter enkelbiljetter hit och dit.

– – – – – – – –

Kan berätta att det sket sig totalt med stackars J:s interrail. Först gjorde hon en massa dyra bokningar på nätet. Sedan var redan det första tåget kraftigt försenat från Berlin så hon missade alla de andra anknytningarna. Men hon kom fram. På tillbakavägen sket det sig på olika sätt. Till slut stod hon i Paris med ett interrailkort som gått ut och ännu några outnyttjade dyra bokningar. Fick vänta tre dagar på billigaste resa till Berlin med buss. Resan kostade henne flera tusenlappar mer än hon tänkt och spräckte hela sommarbudgeten. Hon hade kommit billigare undan med lågprisflyg från närmsta tyska flygplats.

Annonser

19 svar to “En Inter Rail-illusion fattigare”

  1. Lisbeth Says:

    Tacka vet jag ”tågluffar” kortet jag hade. Säger som Stenmark : Dä ä ba å åk” En underbar resa blev
    Var allting bättre förr eller var det så att det var okomplicerat
    Ha en bra dag

  2. Ullah Says:

    Det finns ju kort med obegränsat resande också, men det är dyrare än det där med begränsat antal resor.
    http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=11249&a=75736&l=sv
    Konstig information flickan J. fick.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; man kan som Ullah säger tydligen göra så nu också, men det är en dyrare historia.

    Ullah; jag har kollat, och det stämmer allt. Hon köpte den billigaste varianten, som alltså inte gäller en månad, utan bara tio dagar varav fem resdagar. Det är väldigt knappt för den resa hon ska göra, gäller att få platsbiljetter på rätt tåg. Och det är TGV i Frankrike som är det stora kruxet. Där måste man tydligen boka långt i förväg. Han verkade väldigt pedagogisk.

  4. Evis Says:

    Jag minns det där som man fick åka vart som helst med, utan att boka, frihetskänslan. När man upptäckt att Lyon inte var något att ha kunde man bara hoppa på ett tåg vidare till Italien.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis: Det är de där differentierade priserna som ställer till det. Och så ska ju inte J åka runt, utan ta sig tur och retur från en plats till en annan. Hade hon valt ett dyrare alternativ hade det blivit enklare, men det skiljer 700 kronor till nästa nivå. Det är möjligt att hon hade kunnat tråckla sig fram på annat sätt, men Inter Rail verkar vara det billigaste alternativet och det är en knivig historia att boka tågresor genom flera länder via nätet. Mellan ska inte med på den resan.

  6. Ullah Says:

    Jag brukar boka tågresor i utlandet via sj:s telefon. Det fungerar sådär – personalen är trevlig och hjälpsam, men de kan inte välja platser och vet inte så mycket om hur tågen är. Och jag tror inte att de kan ge de billigaste alternativen. En gång tvingade jag dem att boka upp en hel vagn för att vi skulle få de platser vi ville ha, och så kraschade systemet som följd.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; som sagt, den här mannen var väldigt hjälpsam, men han hade behövt ett par timmar på sig för att hjälpa henne, han beklagade att hon inte insett det innan. Tänk flyg som man bara bokar med några enkla klick!

  8. Ullah Says:

    Och så kostar det ingenting i jämförelse. Helknäppt.

  9. benved Says:

    Ja det kanske är enklare med flyg men ofast flyger man ju inte mellan mer än två platser. Ska man åka till flera plaster under samma resa blir det genast mycket besvärligare och dyrare , då oftas hemresan sker från en anna ort an utresan gick till. Ska man dessutom byta flygplats kan det bli riktigt spännande.
    Eva

  10. frktjatlund Says:

    Maken har grämt sig över detta sen 1970 då vi åkte till Paris och sen liftade runt i England. Född fel år för tågluffning. För vart år man sträckte ut behörigheten har han varit för gammal. Själv led jag inte så mycket eftersom jag aldrig egentligen gillat sova på tågstationer, stränder eller på parkbänkar.

  11. Evamaria Says:

    Som jag minns det infördes interrailkortet t.o.m. det året vi fyllde 21, men bara för dem som inte fyllt 21. Vi som fyllde år på våren kunde inte använda det, medan de som fyllde på hösten kunde åka hela sommaren. Och likadant gjorde de det året vi fyllde 25! Jag grämer mig också över det fortfarande. Det verkade så enkelt med tågluffandet jämfört med att lifta som vi gjorde. Å andra sidan gav liftandet många roliga erfarenheter!

  12. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; precis!

    Eva: men du kan fortfarande lätt boka via nätet. Du kan gå in på Skyscanner och få en bild av de billigaste resorna. En vacker dag kommer jag säkert att åka till Skåne för resten.

    Tjatis; gissar att maken är årsbarn med mig och Evamaria.

    Evamaria: så var det. Attans smärtsamt. Men visst gav vårt liftande roliga erfarenheter. Det hände oss ju heller inget särskilt farligt. Pengarna vi blev av med i Paris hade ju inget med liftandet att göra. Precis som annat någorlunda dumt vi gjorde. Inte så att man skulle rekommendera sina döttrar att lifta genom Europa. Det var ju som sagt en annan tid.

  13. cruella Says:

    Jag har luffat på +26-kortet, hann precis fylla om jag inte minns fel. Mycket behändigt och inte sov jag då på någon parkbänk eller strand. Vi tog den rätt vanliga traden Köpenhamn-Amsterdam-Paris-Biarritz-Írun (och så tillbringade vi ett dygn i Pamplona)-Lissabon-Lagos. Och där nere i Portugal stannade vi och solade och badade i drygt en vecka. Gud så trevligt! Bodde hos en liten, liten gumma och en liten, liten gubbe och träffade trevliga australiensare på världsomsegling. En av dem hade semester från sitt gympalärarjobb i Kuwait, och en dag läste jag en liten invasionsnotis med Saddam Hussein-anknytning i en svensk tidning. Ridå. Han kom aldrig mer dit. Minns hans långa fejs: ”But they’re supposed to be friends.”

    När vi åkte hem var pengarna slut redan i Lissabon så ända till Lille i norra Frankrike där vi skulle hälsa på min kompis alkade moster Bibi levde vi på ljummet dunkvatten.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; Evamaria ovan och jag liftade från Fredrikshamn till Marseilles via Amsterdam och Paris, längs Rivieran och upp till Schweiz. Där fick vi en långlift ända till Danmark. En skräckfärd med en tystlåten fransman som skulle på psykologkonferens i Köpenhamn. Alla tre i framsätet på en stor jäkla bil, en passagerare utan bälte, gasen i botten längs autobahn, gjorde ett enda stopp på hela vägen. Vi var rätt glada att byta lift på färjan! Sånt som kallas minne för livet, om man överlever och det gjorde vi ju. Men vi hade en massa roligt också!

    Sommaren därpå korsade vi England och tog färjan från Wales till Irland, rundade Irland, oj oj, och tog färjan tillbaka från Wexford, sneddade över London och åkte färja Dover-Calais (nä, det gjorde vi väl inte alls????). Lustigt nog hade Amsterdam mist sin charm under året som gått. En del av ungdomen liksom passerad. Lustigt nog har Irland aldrig riktigt mist sin.

  15. cruella Says:

    Liftat I England och Skottland har jag också gjort, det måste ha varit året innan. Jag och en kompis som läste arkeologi knödde in oss på volontärutgrävning i London några veckor på sommaren. Fyra pund om dagen var lönen, räckte till åtminstone tre pints på vattenhålet Queen’s Head (hur många finns det?) intill.

    Sedan tog vi tåg norrut – Edinburgh, Inverness, Skye. Tillbaka liftade vi. Den mest udda skjutsen fick vi av en British Telecom-arbetare i skåpbil. Alla tre i framsätet, inte ett ord blev sagt på tjugo mil när vi väl förstått att han inte var den pratglada typen. Mysko det där med att känna sig helt okej med att ta upp liftare fast man är så uppenbart ointresserad av sällskap! Men det finns kanske fler dimensioner.

  16. Ullah Says:

    När jag var 17 åkte jag och min kompis runt i England och Skottland med sk Britrail pass, som var ett interrailkort som bara gällde i Storbritannien (vet inte om det finns nuförtiden). Vi tog Tor line båten över och åkte runt. Men det blev lite liftande med en engelsk kille som var militär på en bas i Tyskland också, han behövde lite stöd för han ville inte åka hem ensam till sin mamma, vilken tyckte att Thatcher var en mjukis.

  17. Bloggblad Says:

    Jag vet ju redan att vi är nära i ålder – annars hade jag fattat det nu, för jag hade samma problem med att vara fel när de ändrade åldrarna.

    Numera har jag tappat den äventyrliga reslusten, kan inte sova i salar med en massa folk och ett hål i golvet för alla – hundra meter från sovsalen. Inte heller vill jag sitta i ett överfyllt tåg, utanför toalettdörren, i flera heta timmar… Sånt som inte var nåt problem alls -74 när vi ”gjorde” Europa per tåg. Fast med vanliga biljetter…

    Så himla praktiskt det är att jag anpassat mina drömmar till det jag kan få! Dagsturer med båt… Middagsslummer under äppelträdet…

  18. Rutan Says:

    Jag har aldrig tågluffat, men skulle vilja göra det nu. Då, när jag var i rätt ålder vågade jag inte och hade inte heller pengar. Säkert hade jag inte fått lov till det heller. Jag hade ingen kompis som var intresserad, så det fanns ingen att åka tillsammans med. Jag vågade knappt åka på charter till Rhodos, som jag nästan gjorde om kompisarna hade velat ha mig med. Ingen aning hade jag om hur man betedde sig i utlandet. Jag hade velat åka med Club 33, det verkade lite tufft, men så blev det inte heller. Det modigaste jag gjorde var att flytta till Stockholm vid 24 års ålder.

    Fast jag liftade – flera gånger till Jönköping för att gå i affärer, även på egen hand. Annars var det en kompis och jag som åkte på tummen till olika dansställen och någon gång till Halmstad. På den tiden fick man pengar tillbaka på oklippt tågbiljett, så om mamma betalat jönköpingsresan så gick man på plus genom att lifta och lämna tillbaka biljetten sedan.

    Kanske att jag tar igen det lite nu, fast någon backpacker blir jag aldrig.

  19. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; jag har under senare år flera gånger bott i sovsalar igen, och det har fungerat alldeles utmärkt. Särskilt de lite större varianterna. Däremot har jag aldrig gillat hål i golvet eller offentliga duschar, men det har mest varit på miljölägren jag drabbats av det. I Sverige. Miljöläger åker jag inte på mer.

    Rutan; åh, tycker lite synd om i efterskott. Jag hade turen att ha fått en summa pengar av föräldrarna i samband med husförsäljning. Det räckte precis till två skolungdomsresor till England vilket i sin tur satte fart på reslusten, och tursamt nog fanns det en kompis som var på, två långa liftarresor somrarna när vi var 19 och 20 blev det. Minns fortfarande när vi hade rådslag hemma hos mig, mina föräldrar och EM:s pappa och vi. Om första liftarresan. Vi hade i demokratisk ordning en röst var när vi gick till omröstning. Ja-sidan vann med en röst, den avgörande rösten kom från min far.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: