Skäms över drevet och mobben!

Så där, nu triggar mediadrevet igång politikerföraktet igen! Den här gången handlar det om garantiersättningen till avgångna riksdagsledamöter.

Framförallt är det visst vänsterpartiets fd ledamöter som hudflängs. För att de utnyttjar sin lagliga rätt till inkomstgaranti.

I stället för att sätta sig in i och kritisera denna lag kastar sig alltså journalister, bloggare och andra privatpersoner över enstaka fd riksdagsledamöter personligen. Hånfullt och faktiskt, bär mig emot att säga det, avundsjukt.

Dessutom oftas synnerligen oinitierat. Läsaren/lyssnaren/tittaren ges intryck av att avgående rikdagsledamöter kan ägna resten av livet åt att lukta på blommor under korkeken för en lön på över 50 000 i månaden. T o m vännen journalistkollegan hävdar att det är så, för det har han sett på TV. Men så är det alltså inte. Kolla information här. Lätt hämtad från riksdagens hemsida utan någon större journalistisk bragd:

http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6399.aspx

Där kan man länka vidare till själva lagtexten och annan information. Men kortfattat gäller:

Garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning. Inkomstgarantin är 80 procent av garantiunderlaget (ledamotsarvodet och vissa tilläggsarvoden) under det första garantiåret.

Från och med det andra året reduceras garantin beroende på antalet år i riksdagen.

För ledamöter som tjänstgjort under en sammanlagd tid av minst 6 år är inkomstgarantin 33 procent av garantiunderlaget. Som mest uppgår garantin till 66 procent av garantiunderlaget och det efter 12 års tjänstgöring. 

För den som tjänstgjort en sammanhängande tid på minst 3 men mindre än 6 år gäller inkomstgarantin endast ett år. Om riksdagsledamoten vid avgången har en sammanlagd tid av 6 år eller mer och samtidigt har uppnått 50 års ålder behålls inkomstgarantin fram tills han eller hon fyller 65 år.

Inkomst från andra inkomstkällor minskar garantin enligt vissa regler.

 I övrigt är garantitidens längd beroende av ålder. Inkomst från andra inkomstkällor minskar garantin enligt vissa regler.

Man kan tycka att riksdagsledamöters arvoden är för höga.  Det kan man diskutera utan hånfull missunsamhet och utan att de folkvalda framställs som en parasiterande skock som helst borde straffas med lägsta minilön.

Jag begriper inte den synen. De flesta människor drivs inte till politiken av ondska, härsklystnad och girighet. De drivs av en ambition att vara med och styra och förändra samhället. (Sen finns det onda politiker och onda ideologier men det är en annan sak!)

Den insyn jag fått har visat att riksdagsledamöter, som sköter sitt jobb, gör ett hårt arbete. Min vän S som kom in i riksdagen i medelåldern och satt två perioder säger att det är det mest krävande jobb han haft. Märk väl att han kom direkt från fabriksgolvet till riksdagen. Hög stressnivå och en ständig känsla av otillräcklighet, alltid mer och mer information som måste hämtas in, rätt avvägningar som måste göras, ständigt påpassad från alla håll. Dessutom, särskilt för ledamöter utifrån landet, mycket ensamarbete, svårt få till ett socialt fungerande sammanhag. S bodde under en tid i själva riksdagshuset. Kombinerat med pressen att synas hemma i sin valkrets under riksdagsfria dagar, helst även helger. S var en mycket ambitiös ledamot som dessutom inte precis fick de glassigaste uppdragen i sitt parti. Han var osäker på hur hans hälsa skulle ha pallat med en mandatperiod till och var nog inte så besviken över att inte bli återvald.

När vi pratade om vad han skulle göra ”sedan” sa han att han var tacksam för de möjlighet lagen om garantiersättning gav honom. Han kalkylerade då, det var några år sedan, med att det skulle ge honom ett arvode på dryga 20 000 i månaden fram till pensionen. OM han inte hittade ett annat jobb. Där menade han att möjligheterna var små. Efter åtta år fanns inte hans gamla jobb kvar. Och att ha ”riksdagsledamot” i sitt CV är inte självklart ett steg ut i en lysande karriär för en 52-årig fd fabriksarbetare.

För mig lät det fullständigt vettigt. Att han hade ett års frist med det högre garantiarvodet och sedan faktiskt, om inga möjligheter yppat sig, en trygghet i ett arvode som skulle gå att leva på. Han hade faktiskt givit åtta år av sitt liv för landets bästa! Dessutom hade han skänkt åtskilliga tusen av sitt arvode till olika organisationer under de åtta åren.

Det slog mig aldrig att den strävsamme S några år senare skulle kunna hängas ut i media och bespottas av mobben som en äcklig parasit. Men det får mig faktiskt att skämmas över både kollegor och medmänniskor.

Annonser

7 svar to “Skäms över drevet och mobben!”

  1. Rutan Says:

    Tack för det inlägget och länken!
    ”Arbetslinjen…” Jojo.

  2. snawitz Says:

    Är också fruktansvärt trött på mediadrevet och alla de mobbar. – alla är väl mer eller mindre trötta på allt som skrivits om t.ex. kungafamiljen
    Missunnar ingen att tjäna pengar, men det ska inte vara genom uppdiktade saker

  3. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; håll till godo…

    snawitz; det verkar bara bli värre och värre. De oreflekterade dreven och alla ”avslöjanden” med dåligt underlag.

    Samtidigt som t ex ingen av de initierade sportjournalister i Göteborg, som hummade sinsemellan redan för åtskilliga år sedan om de nyligen avslöjade sexövergreppen, tog sitt ansvar och gick till botten med ryktena. Nähä, då var det ett hederskodex inom kåren att man inte skulle avslöja en så framgångsrik tränare. Svinigt!

  4. Kristina Says:

    Tack för ditt inlägg. Instämmer till fullo. Om vi vill att människor ska ställa upp som politiker, så får vi vara beredda på att ge dem drägliga villkor även efter avslutat uppdrag. Jag skulle inte vilja byta med dem.
    Tycker det verkar vara brist på frågor av betydelse att ta upp när man varje sommar inleder med sådana här ”granskningar” som bara leder till att öka politikerföraktet.
    Instämmer även i synpunkterna om sportjournalistiken ifråga on sexövergreppen – det är något man däremot borde grävt upp och gjort något åt tidigare.

  5. Kristina Says:

    blev fel i mailangivelsen – nu rättat

  6. ullrika Says:

    Hear hear!!

    Jag blir galen på folk som ”gnäller” om yrkespolitikers ”för höga löner”. Vaddå höga? De är för låga, brukar jag provocerande morra och framför argument i ungefär samma stil som dina här ovanför.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Krtistina; där blev det rätt med båda kommentarerna. Jag är kanske lite förvånad över att inte fler har kommenterat inlägget, men jag är rädd att det beror på att många inte alls är överens med oss. Tyvärr verkar den genomgående reaktionen vara att hänga på drevet. Önskad effekt alltså uppnådd. Sen är naturligtvis frågan varför journalister vill driva fram politikerföraktet. Dessvärre tror jag inte alltid de vet det själva.

    Ullrika; jag har kollegor som har löner på 45 000 – 50 000 kronor för rätt så makliga rutinjobb i media, med goda villkor vad gäller arbetstider, uppsägning etc, och som älskar att tjata om de höga politikerlönerna. Arvodet för en vanlig rikdagsledamot är idag 56 000 kronor i månaden, oreglerad arbetstid, ingen uppsägningstid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: