Första geten hette Röd

Vet att jag lovade – men hur skulle jag kunna undanhålla den ohyggligt värdefulla information, framförallt för nyblivna mödrar, som dottern och jag igår utvann ur tidigare nämnda bok.

Avsnittet om amningen och geten.

Kort och gott, om alla andra möjligheter att få i spädbarnet lämpligt krubb är uttömda så återstår geten.

Varannan timma eller så leder man in en get i barnkammaren, lägger ned den på en tjock matta, varefter barnet med huvudet liggande på sin lilla örngottskudde placeras utmed getens buk precis så att dennes spene kommer in i barnets mun.

(Som synes erbjuder redan detta moment pyssliga husmorsbloggare stora möjligheter till inspirerande skapande av getmattor och dikuddar. Skuttande getter i vitbroderi?)

Allra yttersta renlighet är naturligtvis viktigt. Djurets jufver tvättas med ljumt vatten hvarje gång, innan barnet lägges till. (Att detta inte bör ske med engångstvättlappar eller våtservetter behöver inte påpekas, det här är ju på mormormormormors tid. Däremot kan man naturligtvis käckt pyssla speciella juvertvättlappar av gamla lakan. Märkes lämpligen med G.  Det står inte heller i boken. Boken ger inte heller tips på lämplig sysselsättning för den som övervarar proceduren men jag kommer osökt att tänka på högläsning ur boken Petter och hans fyra getter.)

Så snart som barnet fått dia sig mätt ledes geten tillbaka till sitt stall eller också att avbeta lite gräs, löv eller skott på träden. Geten måste dagligen, precis som vilken amma som helst (står i boken) ha både frisk luft och bra föda. Dock ska man se upp med rötter som kan ge besk smak. Precis som man när det gäller ammor ska se upp så hon inte släcker sin törst enbart med vin och sprit (står i boken). Utspätt rödvin är dock helt ok. För geten gäller framförallt morötter, torr spansk klöver och majskakor.

Dock gäller inte för getter samma rigorösa 12-punkters checklista som för mänskliga ammor. Geten torde kunna slinka igenom med något enstaka ärr på halsen och något oregelbundna tänder.

Författaren medger att det kan vara lite problematiskt att hålla get i de stora städernas innersta delar. I ytterområdena är det dock inga problem. För att inte tala om landsbygden.

De allra bästa getterna kom när boken skrevs från Mont-Done i Puy de Dôme. Men även getter från övre Egypten och Toggerburg i Schweiz är ok.

Den här delen av boken är översatt från franskan. Jag skulle naturligtvis vara mycket intresserad av att veta hur dessa traditioner har följts upp av t ex unga franska husmorsbloggare. Kanske har det redan startats särskilda ekologiska getfarmar, med tillhörande morots, klöver och majsodlingar.

Men en sak är skum. Mycket skum. Författaren framhåller, förutom hur billig denna uppfödning är, hur fint den fungerar för att få i barnet diverse nödvändiga läkemedel. Är det en felöversättning eller menar han att man först ska mata den stackars geten med medicinen och sedan hoppas på att den ska övergå i mjölken? Hade han inte läst bipacksedlarna? ”Övergår ej i bröstmjölk.”

Det finns så många frågor. Om getdressyr och annat. Men jag överlämnar dem åt läsarna.

NU åker boken in i bokhyllan igen.

Annonser

10 svar to “Första geten hette Röd”

  1. Lisbeth Says:

    Verkar som man i Frankrike vet något som inte övriga världen vet. Med all säkerhet finns det nyttigheter i mjölken som ger starka och stridsdugliga ungdomar. Inga snuvor här som hejdar tillväxten. Värmen och mjukheten har jag förståelse för men varför inte ta en filt och lägga till barmen om det nu inte fanns ammor att tillgå.
    Rätt beslut att ställa undan boken annars vet man aldrig vad som komma skall
    Ps. Ställ den nära man vet aldrig när du behöver använda den
    Ha det bra

  2. Rutan Says:

    Kan man ge geten falskt rödvin?

  3. Monika Says:

    Det här har de missat på föräldrautbildningen.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; ja, det sägs att det ligger noggranna undersökningar bakom detta. Getmjölk är ju också bra ur allergisynpunkt, även barn med kraftig komjölkproteinallergi brukar kunna äta produkter av getmjölk.

    Jag ställer den lättillgängligt i hyllan. Men inte för lockande nära.

    Rutan; Det står inget om det. Jag tror man ska vara försiktig.

    Monika; det finns mycket annat vad gäller barnets skötsel som finns i denna bok och som grundligt missas…

  5. Evamaria Says:

    Det är ju en helt fantastisk bok det där! Tänk vad mycket det finns som man inte vet!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Evamaria; ja visst är det. Jag kommer säkert att finna något nytt och fantastiskt nästa gång jag öppnar den också.

  7. Rutan Says:

    Jag vill ha mer från boken!

  8. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; den som väntar på något gott… osv.

  9. ullrika Says:

    Tur att jag inte får några fler barn kanske… ;D

  10. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; don´t say…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: