Inte bara nostalgi

Man kan ju inte bara sluta så där.

Men när jag varit borta och tänkt på datorn så har det inte varit bloggen jag saknat. Efter bara någon dag slutade jag tänka ”det här ska jag skriva om”. Det var ju lite glest innan också. Kanske beror det på att jag varit igång med lite annat skrivande. Och det var det jag gick och funderade på.

Om jag funderade på något alls. Man kan jobba som festivalvakt i tolvtimmarspass utan att tänka på något särskilt annat än var det kommer att vara skugga nästa gång. Förutom att se till att inte fel personer passerar genom entrén man är satt att vakta. Ovanligt enkelt den här gången. Några band hann jag se. Roligast var Brandon Flowers. Han är också sångare i Killers om det säger något. Ännu roligare var att Jenny Lewis kom in och sjöng en duett med honom. Henne hade jag annars missat helt eftersom hon uppträdde mitt på dagen.

Det sorgliga med Jenny Lewis var att hon och Sahara Hotnights stod för de enda kvinnliga inslagen på festivalen. Och Jenny uppträdde inte ensam utan med sin pojkvän. SH var dessutom första akten, med bara några tusen i publiken. Det är alltså män som gäller även inom den lätt alternativa pop/rocken. Nä, jag påstår inte att Coldplay är alternativa, men andra av artisterna har åtminstone räknats till den genren – som förstås inte är en genre.

Kvinnliga singer/songwriter såg jag kvällen innan. Någon sa att man blir trött på dem. Tja, man blir väl rätt trött på manliga singer/songwriters också. Jenny Almenius hette hon som varken jag eller alla de andra tanterna, hög medelålder vid Gräfsnäsgården, tröttnade alls på under en timma.

Mycket nostalgi i Göteborg. Förstås när man håller till i Slottsskogen och bor ett par nätter nästgårds till gamla lägenheten, den där barnen var små. Illa planerat hade jag gjort, men det ordnade sig ju med översov och jag mötte folk jag kände överallt. Nästa gång kanske jag ska ha bokat in mer. Men bara kanske.

Nostalgin kändes nästan som när jag gick omkring och tog adjö av Stockholm i början av 1979. Eller när jag återvände till Dublin 2001. I båda fallen med ett melankoliskt skimmer av minnen och avsked. Till Stockholm flyttade jag tillbaka 1980 och till Dublin kom jag också tillbaka inom ett år. Så det blir nog inte så mycket med avskedet till Göteborg.

Uppehöll mig för övrigt inte i nostalgi hela tiden eftersom jag tillbringade sista dygnet, typ, hemma hos Evis. Där är det nutid.

Här hade mina glasögon kommit. De fungerar t o m vid datorn. Antar att de progressiva glasen har utvecklats på tolv år.

De som följer mig på facebook vet att jag bokat resa nu. Dvs första delen av den och hemresan. Tanken är kanske att det ska finnas möjlighet till en viss flexibilitet mot slutet. Flexibilitet mot slutet… kommer mig osökt att tänka på att en gammal vän ur rörelsen gick ur tiden i veckan. Hur vet vi inte riktigt, men det spelar nog inte så stor roll om båten vickade hit eller dit eller om hjärtat stannade under simturen. Gott var det att få veta att en brant stupande utförskurva i hans liv tydligen vänt mot slutet. Bra skulle det nog aldrig ha blivit, men undrar om det inte är bättre att dö när det är lite bättre än när det är mycket sämre. Om det nu inte är vanlig sjukdom som avses. Ja ja.

Nick Cave sjunger Murder Ballads i bakgrunden.

Annonser

9 svar to “Inte bara nostalgi”

  1. Fritt ur hjärtat Says:

    Köpte Jennys skiva i går. Hörde henne tidigare i vår och hon är verkligen begåvad. På bluesfestivalen var honockså det enda kvinnliga inslaget, lätt dprimerande tycker jag. Men glad att det var hon och att det då vr mycket folk som visdae sin uppskattning.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Kul! De flesta i publiken kände inte till henne innan, de som går till Gräfsnäsgården för måndagsmusik är knappast den vanliga bluespubliken. Men hon vann allas hjärtan redan innan hon börjat sjunga. Ovanligt roligt mellansnack. För det är Jenny Almenius du menar va – inte Jenny Lewis. Plötsligt heter alla begåvade sångerskor Jenny.

  3. Fritt ur hjärtat Says:

    Almsenius var det :-)Kolla min blogg, fin bild fick jag på dem.

  4. Ullah Says:

    Hoppas verkligen inte att du tänker sluta blogga, som du antyder lite försiktigt…

  5. Anna Says:

    Det hoppas inte jag heller, jag som just börjat läsa din blogg!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Simone; så hette hon ja. Och icke att förglömma killarna i bandet, skitbra de också. Kul med ståbas.

    Ullah och Anna; nä, men plötsligt så kändes det inte så angeläget när jag kom hem igen.

  7. vildhunden Says:

    Jennys skiva köpte jag som födelsedagspresent åt f.d. hustru som bl.a. spelar bluesmunspel. En uppskattad present. Jag gjorde naturligtvis en säkerhetskopia också. 🙂

    I torsdags spelade Jenny Almsenius i Borlänge men det var för långt att åka för mig. Jag gillar henne och hennes musik som jag upptäckte genom att lyssna ”P4 Live” (?) tidigare i år 🙂

  8. lisbeth Says:

    Ja du verkar som om sommaren inletts på ett ypperligt sätt. Visst är det skönt att för ett tag lämna bloggvärlden bakom sig. Finns ju många man börjat känna medn hoppas och tror att de finns kvar när jag kommer åter. Upplevelsen av gamla kvarter kan jag känna av ännu. Inte för att jag vill ha tillbaks tide. Att den är lite bitterljuv kan jag dock inte komma ifrån
    Ha det fint

  9. Annaa Mattsson Says:

    Vildhunden; kul att hon verkar få den uppskattning hon förtjänar!

    Lisbeth; det är ju lite speciellt med Göteborg och de där kvarteren runt Slottsskogen eftersom det också innebär minnen från när vi var fem i familjen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: