Upp med tavlorna

Jag hade inte sett den där sidan på Expressen, där man kan visa bilder från sitt hem för att sedan få kommentarer, förrän Rutan länkade till den. Jag tänker inte länka vidare, den nyfikne får leta själv. Annars kan man bläddra bakåt i min blogg, he he, för jag fick mycket snarlika kommentarer när jag visade bilder från mitt förra hem i samband med lägenhetsbyte.

Jag gissar att anledningen till att människor anser sig ha full rätt att fälla kritiska kommentarer om andras hem är att det finns bestämda normer om hur ett hem ska se ut. I den svenska mainstreammedelklasskulturen. Den kultur som gäller även för dem som inte anser sig mainstream och medelklass. Där ska man, konstaterade vi redan för ett par år sedan just här i bloggen, t ex inte ha tavlor på väggarna. Då ser det belamrat eller rörigt ut. Samma ord användes i kommentarerna på Expressen-sajten. Eller ”Ner med tavlorna!”

Jisses, jag som tänkt hänga upp några tavlor till innan jag for. Tavlor är ju nästan det enda jag har, om man säger så, det finns ett par tjog i travar i garderoben, och t o m i en korg mitt i vardagsrummet. Men jag vet inte riktigt hur det ska se ut här framöver så det fick vara.

Vi pratade om det, Pojken och jag idag, hur det ska se ut i hem. Och han konstaterade att med mitt hem förhåller det sig så att ”folk” förmodligen anser att det saknas saker som ”ska” finnas i hem, t ex soffor, fåtöljer, mattor, kaffebryggare, finporslin, moderna designprylar och ärvda chiffonjéer, medan här finns andra saker som uppfattas som både överrraskande, fula och onödiga, rent av mest som skräp. Han ville inte i detalj gå in på skräpet. Men han har starka minnen från packningen av onödiga prylar i köket. Som påföljd ska han få plocka med en del till nya studentrummet. Men jag tror han har fel. Jag tror det även i mina köksskåp finns mindre än i många ”jämnåriga”. Eller snarare är det extrauppsättningarna i vitrinskåpen som saknas. ”Va? Har du inget finporslin?” Nix. Jo, julporslin. Det överrraskande? Tja skulle väl vara plastdjurgänget då. Som möjligen kan hänföras till kategorin skräp.

Han tänker ta med sig sin säng också, om vi hittar skjuts för den. Dvs halva den möbel som utgör soffa. Jäklar. Jag har ägt soffor. Jag tänkte jag skulle slippa skaffa nya. Men det är klart han ska ha med sig sin säng. (Studentrum är numera inte alltid utrustade med sängar. Anledningen är att säng är den möbel de flesta vill skaffa egen, de enklare studentrumssängarna blev ställda i förråd och försvann.)

Jag har varit inne i den del hem under min resa. Normerna inte så fasta, känslorna inte så uppskruvade kring varken för mycket eller för lite där borta. I sängen jag sov de sista nätterna var det en halvförmögenhet nedlagd i matchande lakan och överdrag,  täcken, kuddar och lampskärm, på en sån där lampa som man klappade sig lite försiktigt fram till rätt ljus. Vilken underbar uppfinning för någon vars mest förekommande mardröm är att inte hitta ljusknappen! Men runt omkring var det si och så och hipp som happ , lite udda saker här och lite extra belamrat där, och ingen hade en tanke på att jag skulle rynka på näsan åt det. Ingen berättade hur jag skulle göra med sköldpaddan i badkaret heller, så jag undvek just den delen av inredningen.

Däremot blev jag vansinnigt avundsjuk på vattenkokaren som skiftade färg efter temperatur. Blänkande rostfri utom den del i frostad plast som lyste. Fina grejer. Jag kokade massor av vatten om förmiddagarna för att testa alla färger.

Allvarligt talat så saknade en del av hemmen soffor också. Medan något hade skinnsoffa i köket. Ett annat hade motorsåg i vardagsrummet men det tror jag är ganska ovanligt.

Jag tänker inte köpa en ny soffa. Ingen begagnad heller. Jag har vägglusfobier. Men jag kommer nog på något. Ben t ex.

Annonser

12 svar to “Upp med tavlorna”

  1. Fritt ur hjärtat Says:

    Apropå inköp blev jag rätt imponerad av loppisen i Sätra! Hade ju varit på de största 2 Myrorna, men loppisen i Sätra hade ju hur mycket som helst.
    Kanske lite tur att jag vid det laget insett att jag inte skulle få med mig en enda sak till hem, så det blev inga inköp, MEN det kommer bli regelbundna besök där för mig i fortsättningen:-)

  2. Monika Says:

    Och jag som gått och tyckt att det varit lite jobbigt att vi inte hängt upp tavlorna än – vi har ju bott här ett år! Det är alltså mitt starka modeundermedvetna som gör att det aldrig blir av.

  3. -loa Says:

    Jag klarar mig bra utan finporslin och kristallglas. Tycker jag själv, i alla fall.

  4. Evis Says:

    Jag är ju så okänslig för vad man ”ska” ha att jag undrar ibland om det inte bara är dottern som har en Aspergerdiagnos 😉 Fast så är det nog inte, jag vet hur det ”ska” vara, jag bara bryr mig inte. Det handlar mer om vad jag _vill_ ha och därför har jag finporslin, inköpt på 1930-talet av min morfars föräldrar och som jag är mycket förtjust i. Jag äger också åtta paradhanddukar och haren paradhanddukshållare – något som jag är alldeles säker på att man inte ”ska” ha. Och förmodligen inte skulle ha för femtio år sen heller i den svenska medelklassen och bland dem som hade aspirationer på att komma sig upp.
    Och tavlor, fast inte så många.

  5. Malou Says:

    Och jag som inte vet vad jag skall göra när jag skall/måste sälja vårt hus – för var skall jag hänga våra tavlor?Hade inte en aning om att jag inte var trendkänslig…
    Välkommen hem, förresten!

  6. Ullah Says:

    Herrejösses, att folk orkar. Jag är också helt okänslig för trender och tvång. Tycker det är totalt ointressant.

  7. Rutan Says:

    Jag har massor av tavlor, några riktigt stora i formatet. Och så har jag ännu många fler som inte är upphängda. Den köper jag nya i alla fall. Dessutom massor av saker, som fick en besökare häromdagen att spontant fråga var jag fick alla grejer ifrån. Men varje föremål har sin historia och jag vill inte göra mig av med mitt liv, liksom. Jag brukar säga att jag har inte för mycket saker, jag har för få rum.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Simone; visst de har allt, men är löjligt dyr. Jag gissar att de tjänar mest på att köra runt med lass på tillfälliga loppisar. Det finns en stor till ett par stationer bort, där tar de t o m inträde på helgerna!

    Monika; just så var det, nu gäller det bara att stå emot ditt undermedvetna.

    -loa; mina kristallglas har sin historia, eller naturligtvis moderns. Det är hon som ligger bakom en hel del av prylarna i mitt hem, annars skulle det varit betydligt glesare. Hon kom hem från en glasbruksresa med ett dussin champagneglas och ett dussin vinglas som hon ansåg sig ha ”köpt för mig”. Jag hade förstås inte bett henne om detta och vägrade lösa ut vinglasen, däremot tyckte jag det kunde vara kul med champagneglas. Med i köpet följde två extra fina kristallglas som jag fick om kallade för förlovningsglasen. Kanske därför jag aldrig blev förlovad, för att jag hade de där glasen i förväg så att säga.

    Evis; ert hem tillhör ju de absolut mest trendopåverkade jag vet och det tycker jag är trevligt. Och du har nog rätt om paradhanddukarna, jag har en känsla av att jag är uppväxt med att det var gammaldags och lite ”bonnigt”. Var det något min moder var känslig mot så var det bonnigt.

    Malou; tack! Och tänk på de stackars konstnärerna!

    Ullah; men det håller konsumtionsnivån i landet uppe.

    Rutan; min syster säger så där också, hon skulle vilja ha ett extra vardagsrum, inte att vara i utan att ha saker i. Hon har liksom inte ett förhållande till varje sak i sig, som t ex sonen igår uttryckte att man bör ha, utan just ett starkt förhållande till hela mängden prylar, nya som gamla.

  9. Evis Says:

    Jag har ju också en prydnadstallrik från London på väggen – för att mormor köpte den när hon och jag var där. Nu har vi också vaxduk i blått med vita prickar, vilken gör hela köket mycket tjusigare.

    Ibland känner jag att jag skulle vilja ha en sommarstuga för att kunna möblera den som jag vill från början (förmodligen inte så trendkänsligt då heller utan som det såg ut hemma hos mormor på landet, minus det orange) – som ett dockskåp liksom. Man kan ju inte göra så med ett hem, för där har man ju redan saker som man inte bara kan slänga för att man skulle vilja ha en annan, eller mer enhetlig, stil.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Evis; men det är väl så många gör, slänger eller gör sig av med på annat sätt för att skaffa en annan mer enhetlig stil. Samtidigt som de skaffar nytt kök. Skaffa nytt kök är ett begrepp som nog varken din eller min mormor riktigt skulle ha begripit.

  11. Fritt ur hjärtat Says:

    Jo jag såg att det var dyrt, men ibland när de har det där lilla extra har jag överseende med det. Myrorna var också dyrt, men jämföra med småstadsloppis är det förstås orättvist…

  12. Evis Says:

    Jag vet att andra gör så, men uppfostrad av kvinnor som upplevt fattig-Sverige så slänger man inte fullt fungerande saker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: