Släkten är värst

På flyget hem från Stansted var det inte riktigt som vanligt.

Precis när man trodde att alla var på och ingången skulle reglas skred det in en hel familj, eller snarare en halv släkt. Högljudd. Skrikande tonårsflickor, brôlande pubertetspojkar,gormande mammor, bullrande pappor. Och så till slut själva anfadern, en grånande patriark med det största handbagage jag någonsin sett på ett Ryanplan. Sällskapet, ca 12-15 personer anmodades sätta sig ned på första bästa lediga platser, men så icke, de skulle alla vidare in i planet, till särskilda stolsrader. Jag kan inte se bakåt pga min stela nacke, men min vilda gissning är att de betalt priority-ombordstigning för ett par personer som rusat på planet först för att paxa ett antal stolsrader. För det går ju inte att boka plats på ryanplan.

Stämningen ombord blev lite konstig faktiskt. Avgångstiden var redan inne, men sällskapet var fullt upptagna med att bestämma vem som skulle sitta med vem och fixa med sitt bagage, och patriarken måste högljutt marscherande upp och ned i gången visa sin ilska över att det inte fanns plats till hans jätteväska precis över hans huvud. Hur fan fick han den igenom gatekontrollen? När flera av oss som hade väskor med rätt mått och därunder anmodades att både väga och testa storlek i den där korgen  en extra gång. Den frågan oroade åtminstone mig en del. Jag blev inte precis lugnare av att killen snett bakom satt och gjorde tjogtals korstecken.

Tre gånger försökte den stackars flygvärden eller vad han nu kallas att på sin spanskbrutna engelska få tyst på sällskapet och få igång säkerhetsinformationen. Förgäves. Trots att han uttryckligen så alla vi andra tydligt förstod, meddelade att det här planet riskerade att inte kunna lyfta alls pga av allt spring och buller.

Då lossade en ung tjej långt fram på sitt säkerhetsbälte, reste sig upp, vände sig bakåt och skrek ”Håll käften!” Så det ekade i de tunna Ryan-väggarna. Sen satte hon sig blixtsnabbt ned igen. Vilket språk släkten talade vet jag inte, det framgick inte av alla skrik och rop, men att budskapet nådde fram var uppenbart, det blev alldeles knäpptyst. Och flyvärden såg väldigt lättad ut, kunde torka svetten ur pannan och tillsammans med resten av personalen påbörja säkerhetsinformationen.

Det hände förstås inget mer sen. Men det var faktiskt obehagligt. För att man är så utsatt och sårbar när man ska flyga så allt som skiljer sig från det normala fastnar och stör.

Och jag undrar fortfarande över den där väskan. Han var sist ombord, hade ingen chans att försvinna i mängden. Bestämde sig gatepersonalen för att låta den passera för att få iväg planet i tid, inte riskera försening pga ett förutsägbart storgräl med passageraren och sedan krångel med betalning och pålastning? Resonerade som så att väskan var ju ändå scannad och planet inte fullt?

Det dök upp gamla minnen också, från charteråren med barnen, hur vi fullständigt avskydde släkter som reste ihop. De där jättesällskapen som just för att de var så många blev så dominerande och ockuperade så otroligt många solstolar och säten och för att de hade så många att prata med lät så otroligt mycket mer på flygplan och bussar än oss andra. Ljudminnen av brôl från Gnällbälte och Varaslätt susade i öronen och gjorde att jag i alla fall kände mig lite mindre rasistisk. Och det är ju alltid skönt.

Annonser

2 svar to “Släkten är värst”

  1. Bloggblad Says:

    Efter ett par dagar ihop med goda vänner när barnen var små – har vi alltid semestrat och rest ensamma, jag klarar bara inte av den sortens demokrati när ett helt sällskap ska få alla viljor igenom… för man kan ju inte idka handuppräckning i varje gathörn.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; vi undrade ibland på charterresorna varför vissa släkter reste ihop, de som aldrig verkade ha roligt tillsammans. Minns särskilt ett par systrar med familjer på Lanzarote. De lyckades få igång bråk redan till frukost. Och värst var det den morgonen ena systerfamiljen hade smugit ned till frukosten tidigare just för att undvika frukostbråken!

    Jag har alltid blåvägrat allt resande med både andra par och senare andra familjer. Aldrig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: