Förspilld stick-kraft

Jag har stickat en babykofta.

En rörelsekollega fick barn i maj och jag tänkte att nu jäklar ska jag se till att få klart ett plagg, till skillnad från de alster till mig själv som blivit liggande ofärdiga. Hittade lämpligt garn i Göteborg i slutet av juni och ägnade sista dagarna innan jag reste åt intensivt stickande som jag återupptagit de senaste dagarna. Nu är den nästan klar. Ska bara fästa lite under ena ärmen, sy runt knapphål och hitta lämpliga knappar.

Jag är ganska nöjd. Lite knepigt när ärmarna stickas runt på strumpstickor och bålen fram och tillbaka på rundsticka. Ett gammalt problem. De flesta stickar hårdare när de stickar runt med räta varv och slipper aviga maskor. Dessutom är det lättare att sticka jämnt när man stickar runt. Alltså har jag nu en kofta med lite jämnare och hårdare stickade ärmar. Men den är ok ändå. Folk som inte stickar själva brukar gilla hemkört. Det är dessutom fint med garnet som skiftar i natur, grön och rosa nyanser.

Men jäklar vilken tid det tog.

Så jäklar vilken enorm massa tid jag måste ha lagt ned i mitt liv på att just sticka. Små och stora plagg.

Jag gjorde en del fina och unika barnplagg. Jag har ägt en och annan favorit, det ligger någon kvar i hyllan. Och de två tröjorna jag stickade åt Mannen var fina, Mellan gav dem nytt liv i vintras, jag antar de ska med till Belfast fast den ena knappt hänger ihop längre.

Men allt det andra! Allt det där som kom till av bara habegär och oförmåga att begränsa mig. Så mycket pengar, så mycket energi och tid. Var det verkligen värt det? Var inte en hel del av plaggen egentligen rätt så mediokra?

Ja jag vet att det är att svära i kyrkan, inte minst min egen. Men jag kan inte låta bli att undra ändå och mumla om förspilld kvinnokraft.

Frågan är ju förstås vad jag skulle gjort med den där kraften i stället.

Annonser

2 svar to “Förspilld stick-kraft”

  1. Monika Says:

    För mig känns stickning aldrig som förspilld kraft – det är snarare något som ger mig ny energi. Att sy är däremot ganska jobbigt, men jag har blivit för petig för att köpa kläder. Jag är inte så duktig så att det är bättre kvalitet på mina hemsydda, men de passar i alla fall.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Monika; ska sanningen fram så gav nog stickningen när den var som värst framförallt energi att sticka ännu mer. Slutade sy när jag insåg hur tråkigt jag tyckte det var, inte alltid, men ofta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: