Jeans utan rumpa

Gjort det igen. Tagit en tidningsprenumeration för att testa produkten och för att presenterna var bra. Tappat räkningen på hur många nummer som ingick och måste betala för två tidningar som jag inte vill ha, egentligen. Man kan ju inte ha en tidning bara för bra svar från en tonårsrådgivare, särskilt som man knappt har några tonåringar själv, definitivt ingen som bor hemma. Förlagen vet att det är så. Att man tappar räkningen, glömmer. Därför lönar sig presenterna. Det här var faktiskt bra presenter, jag har använt armbandet flitigt, ljuslyktorna står på sin plats och skålen hade jag med mig som gå bort-present häromdagen. Till någon som samlar just sådana skålar. Bra, jag har aldrig haft med mig något vettigt just dit annars. En trattsats från Ikea och sånt.

Nu har jag just bläddrat igenom näst sista numret. (Det är alltid en tidning på väg när man ska avbeställa.) Det innehåller ett reportage om jeans för kvinnor 40+. Jag tror inte jag räknas in i den kategorin, antar att gränsen går nånstans vid 49½. Jeans i alla kombinationer och för alla kroppsformer, verkar finnas hela utrustningar av resårer inbyggda mellan gren- och bensömmar för att hålla in och hålla upp.

Säkert jättebra. Bara det att alla jeansen visas på samma påfallande långa och ranka modell utan några särskilda former alls. Så formuleringar som ”passar särskilt den kurviga” liksom inte får något riktigt ansikte. Eller snarare någon midja eller rumpa.

Budskapet är tydligt, det är så här ”vi” ska se ut enligt nu gällande storstadstrendsättarnorm. ”Vi” ska vara långa, smala och ranka och ge ett allmänt sportigt intryck. Om ”vi” ser ut på annat sätt så finns det kläder som döljer det, men modereportagen ska absolut inte visa hur de kläderna ser ut på just dem de påstås fungera bäst. Följden blir att jag ser fem helsidesbilder på kvinna i jeans som ser ut att sitta ungefär lika bra allihop på just hennes kropp. Inte ens underhållande.

Tröttnar de aldrig? Eller snarare, tänker de aldrig?

Annonser

14 svar to “Jeans utan rumpa”

  1. Bloggblad Says:

    Jag har numera tidningen M, och om de visar kläder för knubbiga tantformer, så hojtar äldre smala i insändare att man inte alls behöver vara tjock för att man är äldre.

    Och när baddräkter för ”vuxna kvinnor” visas på smala äldre damer med normal byst – då skriver jag inte insändare och frågar var jag ska stoppa mina meloner i en sån liten baddräkt… men sur blir jag.

    Kanske ska jag starta en tidning för religiösa småfeta tanter som sjunger i kör och går med stavar och dricker lådvin på fredagar? (Eller var det kanske en sån jag hade när jag var redaktör för församlingsbladet?)

  2. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; vi borde skriva fler såna insändare! För om man visar ett plagg, som påstås passa en viss figur, på en person som inte alls har den figuren, så har man ju som läsare inga som helst bevis för något annat än att de passar just kvinnan på bilden.

    I hela min ganska vida bekantskapskrets har jag bara en enda person i vår ålder som kan ha svårt att hitta kläder i rätt storlek pga sin pyttelilla tunna kropp. Men åtskilliga redan i ”normalviktkategorin”, dvs inom gränserna för det som anses vara normal-BMI. Det tycker jag säger en del.

    Har haft sådana tankar också. Men då tänkte jag nog inte församlingsblad.

  3. Cruella Says:

    Ni är roliga:-) Den underförstått och påstått normala kroppen är en *väldigt* smal historia (pun intended) för inte heller jag, som nog kvalar in i kategorin lång, otjock och förhållandevis sportig, kan ha särskilt många jeansmodeller. Räcker med någon centimeter för mycket mellan gren och midja samt en tendens att lägga på sig just runt midjan för att de flesta jeansmodeller ska sitta fult och vara obekväma.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; det sägs ju att en anledning till att man i stort sett bara visar plagg på smala modeller helt enkelt är att läsarna anses vilja ha det så. Kläderna är ju inte snygga annars! Men särskilt fånigt blir det när man visar plagg som påstås passa en viss kroppstyp på en modell som har raka motsatsen. I det här fallet hade man inte ens behövt visa ”tjocka” kvinnor utan enbart ”olika”.

    Ofta är det ju så också, som nu senast Evis påpekat, att större storlekar sitter väldigt illa eftersom de är uppförstorade till former som de flesta kvinnor inte har.

    Vet att många har problem med jeans. Och jag tror inte det där reportaget gjorde särskilt många mycket klokare.

  5. Rutan Says:

    Jag var på väg ganska långt att starta en websida för just sådana som Bloggblad beskriver, med forum och allt möjligt. Men sen insåg (gissade) jag att jag inte skulle få några sponsorer och inte heller några läsare, för jag tror ingen vill känna sig alldaglig och småtråkig. Eller kan det vara dags för den nu?

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; i tidernas begynnelse gjorde jag ett knäck för en större damtidning, en intervju med ett medelålders par på temat ”vanliga människors tankar om om vänskap”. Den petiga redaktören strök snabbt ett citat i början ”Vi är nog inte riktigt som alla andra”. Det sa hon, det säger alla, ingen vill vara vanlig men jag kunde väl själv se hur fel det blev när jag sen beskrev ett fullständigt vanligt par. Ja. Det var så vanligt att artikeln blev refuserad för att det inte gick att motivera något läsvärde.

    Idag är det väl skillnad. Alla dessa oändliga mängder bloggar om absolut ingenting. Som inte har några sponsorer, ingen reklam, ingen insmugen textreklam ens.

  7. Klimakteriehäxan Says:

    Ang såna prenumerationer – du vet väl vad vi kallas??? ”Väskryckare”! har du tid och lust så kommer här några länkar i ärendet …

    http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2005/04/oss-vskryckare-emellan.html
    http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2006/12/tidningsklipp-fr-vskryckare.html
    http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2007/06/sommar-semester-och-skitful-present.html

  8. Klimakteriehäxan Says:

    F ö störtgillar jag Bloggblads inlägg här ovan!

  9. Annaa Mattsson Says:

    Klimakteriehäxan; ha ha, jag har också skrivit om fenomenet förr. Även om de gånger jag stått där lite rodnande och fått riktigt fula presenter. Eller oanvändbara som knivarna förra året. Hade jag haft något otalt med Pojken skulle jag packat ned dem bland hans flyttsaker i förra veckan.

    Men väskryckare har jag definitivt varit. Ett tag kom det just en väska lagom till dotterns födelsedag varje år vid den här tiden. Hon var inte så där jättenogräknad och väskan brukade hålla ett år. Till nästa.

    Men till skillnad från dig så glömmer jag avbeställa i tid. Tidningen Elle skiljer sig från de andra. Där får man sina tre nummer och sen är det slut. Föredömligt!

  10. frktjatlund Says:

    Jag har slutat nappa på erbjudanden, hur fina presenterna än är. Just för att jag missar att hoppa av i tid.

    En problem med plagg för större damer är att de görs för större damer. Det vill säga att man utgår från att damen är större överallt. Både på bredden och längden. För en liten fet tant (läs jag) finns det knappt något att hämta i affärerna.

  11. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; just det. Jag skulle önska att detta nådde ut bredare. Evis skrev om detta för ett tag sedan angående sin märkliga bikiniöverdel. Hon är inte heller sponsrad eller har reklamintäkter så det budskapet kommer inte heller att nå ut.

  12. Ullrika Says:

    Det värsta i sammanhanget tycker jag är att jag kommer på mig själv att titta på superslanka skådespelerskor på TV och tycka de är hur snygga som helst, men om jag möter samma storlek på gatan tycker jag hon är lite för slank. På samma sätt kan jag tycka att mulliga modeller är görstarka och coola och modiga men möter jag en mullig bejb på trottoaren är jag inte lika imponerad.

    Nu gick jag ifrån ämnet en smula, men knyter ihop säcken lite snyggt med att jag helt enkelt tror att mänskorna som jobbar på såna däringa magasin som gör jeansreportage är skadade för all framtid. Det har glömt vad ”normalt” och oretuscherat är. Eller så är bara den bistra sanningen att Rutan har rätt. För att nå ut måste du vara glamourös. Eller heter det glammorös kanske? 😉

  13. Karin/Blott Sverige Says:

    Bloggblad och Rutan, jag kan väl inte beställa reklamplats direkt, men jag kommer definitivt att läsa. Det fanns en blogg om kroppar där folk skickade in bilder på sig själva, jag tror att Aftonbladet rätt snart la beslag på den, men idén var rätt fin, faktiskt. Kanske kunde man göra något liknande? Man ber helt enkelt den religiösa, lådvinsdrickande läsekretsen bidra med jeansbilder, bh-bilder, what ever? Vill man ha reklam så vänder man sig till firmor som gör kläder för tanter. Som bekant finns ju flera moden, man kanske kan sammanfatta dem som vänster höger och vanlig. Vänster är Gudrun Sjödén mm, höger är NK Kvinna och NK Dam, men inte NK Tant… och vanlig tror jag är div postorderfirmor av ganska anonymt slag, åtminstone vad gäller representation i ”damtidningarna”.

    Själv köper jag svindyra tantjeans på just NK, de kostar typ tio gånger mer än på Kaåå-Ahl, men de håller fyra fem år, så budgeten jämnar liksom ut sig. Är sportig lång och på övre gräns vad gäller bmi. Skulle jag tro.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Karin; det tål att tänka på det där. Hitta rätt koncept helt enkelt.

    Jag har nu bara två par jeans. Men inget par som är perfekt. Mina jeans ska vara både höga i midjan och smala i benen. Och så ska jag rymmas i dem. Svårt fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: