Upplopp bland befälselever i Derry?

Idag, lördag, ägde den årliga Apprentice Boy-marschen rum i Derry. 15 000 personer, inklusive 140 band, marscherade genom stan.

Det gick inte så jäkla bra, men inte helt dåligt heller. Det har funnits mycket sämre år (1969 var riktigt illa, men 1995 var inte så strålande heller), men också bättre. Några bilar i brand, lite brandbomber mot polisen, en bil hijacked, det mesta i efterdyningarna av marschen. Det fanns förmodligen de som väntat sig värre. Det har småkokat lite även i Derry de senaste månaderna.

Apprentice Boys är en protestantisk organisation med 80 000 medlemmar över hela världen. Bara renläriga protestanter, bara män, kan bli medlemmar. Organisationen bildades i början av 1800-talet till minnet av Derrys belägring 1689. Derry var då ett protestantiskt fäste. Enligt historien stängde 13 lärlingspojkar portarna i stadens murar när kung James kom för att inta staden. Belägringen varade från 18 april till 28 juli och 4 000 invånare omkom under tiden, många av svält. Från Siege of Derry kommer uttrycket No Surrender. Kung James anses ha kommenderat de 13 ursprungliga Apprentice Boys att ”surrender or die”. Och svaret var alltså ”no surrender”. Minnet har firats i stort sett sedan själva händelsen. Marscher genomförs inte bara i Derry utan på flera andra platser i Nordirland.

Det finns protestanter i Derry som fortfarande anser att det pågår en siege. Derry är defintivit en stad med tydlig irländsk prägel, till skillnad från Belfast som är mer brittiskt. Och i augusti varje år ger man sig alltså ut och marscherar. Ser till att marschvägen ska snika så nära katolska områden som möjligt, helst igenom. Protestantiska marscher på Nordirland är inga tjolahopp-tillställningar. Det är allvarliga saker. Män med stenansikten, säckpipor och trummor. Väldigt mycket, väldigt dova trummor.

Apprentice Boys-marschen har inte intresserat svensk media på åratal. Men just nu finns det ju ett sug efter riots i UK så ikväll fanns plötsligt notiser om upplopp i Derry.

Jag vet inte hur det ursprungliga telegrammet såg ut. Men någonstans har det suttit en person och klippt ner och översatt. Och kommit till den strålande slutsatsen att ”Befälselevernas marsch genomförs varje sommar av probrittiska protestanter för att högtidlighålla historiska händelser, särskilt brittiska militära segrar.” (Hämtat från ett otal svenska tidningar idag.)

Min konfundering är stor. Varför i himmelens namn försöka översätta namnet? Befälselever? Finns det någon som kan ge en förklaring till den översättningen? Inom amerikanska flottan fanns under en kort period kring slutet av 1800-talet något liknande den svenska skeppsgossekåren, de kallades just apprentice boys. Antar att de fanns även inom den australiska och engelska eftersom det finns sånger från båda länderna som handlar om apprentice boys. Men inte var de väl några befälselever, snarare just lärlingar.

Men googlar man på Apprentice Boys  så är det inte precis den informationen som flödar, man får upp ett rätt massivt urval om just organisationen med samma namn. Nog för att fatta att det inte rör sig om en ”befälselevmarsch”.  Och man finner även vid en mycket snabb Wikipediaskumning att det inte handlar om att ”högtidlighålla brittiska militära segrar” utan just om the  siege of Derry.

Nog för att även en normalbegåvad sommarvikarie på TT skulle kunna få till en korrekt beskrivning av ett samtida skeende. Men nu var väl inte det så viktigt, det viktiga var att kunna rapportera om ännu ett upplopp.

Den andra sidan av Derry.

Annonser

10 svar to “Upplopp bland befälselever i Derry?”

  1. -loa Says:

    Den ursprungliga texten på engelska översatt i Goggle, månne?

  2. Evis Says:

    Jag tycker att det är intressant och sorgligt hur man har omtolkat allt till att handla om vilken sorts kristendom man föredrar. Många av de irländska frihetskämparna var protestanter, t ex Wolfe Tone, innan man under slutet av 1800-talet konstruerade en irländsk nationell identitet där språk och katolicism blev avgörande ingredienser, typiskt för nationalismens idéer om gemensam historia, språk och folksjäl. Ja, katolikerna har varit särskilt förtryckta av britterna, men inte alltid och inte ensamma.

  3. Evis Says:

    Jag är alltid lika frustrerad när folk tror att jag är emot att folk har flagga eller folkdräkt när jag säger att jag är emot nationalism. Det är en ideologi jag är emot.

  4. Annaa Mattsson Says:

    -loa; jag har funderat på det, och även testat lite olika varianter, men inte fått fram ”befälselever” någonstans. Kan dock ändå hända att det är så det gått till.

    Eva; visst är det så, även ännu senare. Även en del av ledarna i Påskupproret och personer runt dem var protestanter. Den eminente guiden på Kilmainham-fängelset i somras gjorde en särskild poäng av detta.

    Belägringen av Derry har däremot kunnat användas som en viktig symbolhändelse för loyalisterna eftersom det är en händelse där en katolsk kung ville erövra ett protestantiskt fäste, den viktigaste byggnaden innanför Derrys murar är ju St Columbskatedralen

    Senare kom dock Derry att bli en mer irländsk/katolsk stad som länge hölls tillbaka av regimen, man fick inte starta universitet, järnvägsförbindelserna osedvanligt dåliga för en så stor stad mm. Här har det alltså rört sig både av ett förtryck av en stad och en del av befolkningen. Det jag kan se hos gamla vänner i Derry som deltog i civil rights rörelsen på 70-talet är att de är mer irländska än katolska i sin tanke, många var ju också protestanter, särskilt de som kom från andra sidan gränsen (!), Donegal är ju det mest protestantiska countyt i Republiken.

    De är inte utövande katoliker, men håller fast vid en del traditioner starkare än utövande katoliker på andra sidan gränsen, ger sina barn gamla irländska namn (fast de själva har tidstypiska engelska namn), stavar även till vardagsnamnen med irländsk stavning, (det tog en liten stund för mig att fatta att mannen och barnen i huset jag bodde helt enkelt heter O´Kavanagh, jag har vänner som bor inom gaeltacht och heter samma men stavar det ”engelskt”.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Intressant är att Derry Journal, en av Irlands äldsta tidningar, fortfarande nu på förmiddagen inte rapporterat om några riots igår. I själva verket har de inte skrivit något alls om marschen! Däremot har de en nyskriven notis om att republikanerna förbereder evenemang i veckan till 40-årsminnet av dödsskjutningen av Eamonn Lafferty, den förste IRA-man i Derry som sköts av brittiska armén.

    Det finns även ett par andra nya korta artiklar om andra saker, så de har haft folk i tjänst…

  6. Ullrika Says:

    Det är så beklämmande att läsa om sånt här. Jag menar, om inte ens de med intresse att leverera nyheter och sanningar är så noga med att nyheterna ska vara sanna, nu ska jag då kunna hitta argument för dem som allra helst skvallrar och drar egna korkade slutsatser oavsett skador deras skvallrande har?

    ps. Att tidningarna inte rapporterat tror jag är ett led i att inte uppmärksamma upploppen i media. Ett bra beslut tycker jag som inte är så intresserad av att läsa om eländet och som dessutom tror att ett svalnande intresse att rapportera i media förhoppningsvis också kan få svalnande intresse hos åtminstone några av alla idioter som bränner ner och förstör (för sig själva och sina grannar).

  7. Annaa Mattsson Says:

    ullrika; ett argument är ofta att detaljerna inte spelar någon roll, bara huvuddragen är de rätta. Fick man ofta höra på den tiden media i stort sett aldrig kunde rapportera någon miljönyhet korrekt. Puh.

    Dessvärre tror jag det är precis tvärtom när det gäller den svenska rapporteringen av händelserna i Derry. Normala år skulle ett par brända bilar och några bensinbomber mot polisen inte fått någon som helst uppmärksamhet i svensk media. Det förekom ett bombattentat tidigare i år, mitt i centrala staden, som orsakade betydligt större skada än gårdagens händesler och som inte uppmärksammades här alls. Nu med händelserna på andra platser i UK ännu aktuella så blir plötsligt ”upplopp i Derry” nyhetsstoff i varenda svensk dagstidning. Så fungerar dessvärre media.

    Att Derry Journal valt att ännu inte rapportera är något dunkelt men har säkert politiska orsaker. Tidningen är katolsk. Derry marknadsförs numera som en fredlig plats, men det är en mycket politisk stad.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; Måndag förmiddag kom en artikel i Derry Journal. En väl avvägd artikel som knappast beskriver några upplopp, det ska mer till för det i Derry. Jag tror att anledningarna till dröjsmålet är två: 1. Inte vilja piska upp någon stämning och därmed bidra till mer oroligheter. 2. Sälja lösnummer! Tidningen är en tvådagars papperstidning som är beroende av lösnummerförsäljning tisdagar och fredagar. Utförliga reportage lovas i morgondagens tidning. Media är media.

  9. telefonissan Says:

    Jag assoccierade först till de norska buekorps (engelska: bow corps) som är en slags blandning mellan scouter och pojksoldater och som fortfarande förpestar miljön på Vestlandet med sitt eviga marcherande. Brittiska armen tror jag hade pojksoldater som benämdes bow corps. Ingenting av detta är apprentice boys förstås… men kanske har skribenten gjort en likadan kullerbytta som min hjärna. Eller så är det bara slarv.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Telefonisssan; kan vara en kombination av kullerbytta och slarv. Och en mycket stor portion okunnighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: