Aptrist inlägg om blommor och stekpannor

Dags att summera sommarväxtligheten, antar jag. Näpp, inga bilder. Det är nog med blombilder i bloggarna.

Som man sår får man skörda. För tätt. Luktärterna kom fint efter en seg start men sackade i uppförslutet. Bara rätt få och rätt så klena blommor samtidigt som blasten gulnade. Linet blommade inte alls. Om det inte är väldigt sent. Men jag ser ingen knopp.

Krassen gick det däremot bra med. Trots det häftiga lusangreppet. Lustigt nog lämnade lössen även giftflädern efter mitt våldsamma anfall med sekatör och såpblandning. Myrorna skållade jag.

Hortensiorna prunkade. Sen utvecklades de olika. En ruttnade bort, en annan tappade alla blad men fick nya frodiga under, den tredje står kvar med de gamla bladen och blommor som ännu inte skrumpnat, bara gått över i grönt.

Petuniorna var som man kan vänta sig av tre-kronorsplantor. Upp och ned. Bäst har de klarat sig som stått delvis under takskydd eller i större kruka på marken. Totalt sett mycket blommor för pengarna.

Lobeliorna var nyckfulla. Hälften dog tidigt, hälften blommar fortfarande fint.

Fuchsiorna var ett lyckokast. En liten kompakt röd och svindyr från blomsteraffären i Sumpan blev en  stor prunkande buske. Den spretiga vita billiga från Vi-butiken har slagit ut med nya och nya stora blommor vecka efter vecka.

Nästa år ska jag åtminstone delvis följa Simones råd och borra små hål i alla fall i de mindre tunna plåtkrukorna.

Aptrist, eller hur?

Monsteran har för resten avskytt att vara uteväxt. Hotade för en stund sedan att ge upp efter snart 40 år om den inte får komma in snart.

Någon som inte heller klarat sommaren så bra är stekpannan. Den för inomhusbruk alltså, som vi lagar mat, inte odlar växter i. Jag ska inte söka syndabockar, det kan vara en diskhjälp som gått på för hårt med diskmedel och skursvamp i ett obevakat ögonblick (jag känner sådana), det kan vara en matlagningshjälp som satt torr panna på hög värme för att få perfekt stekyta på köttet och effektivt bränt sönder titanbeläggningen (känner sådana också), det gemensamma för dem är att de har gjutjärnspannor hemma och utgår ifrån dem i behandlingen. Men vi är lite ledsna, vi vårdar våra pannor ömt, enligt moderns instruktioner, och det går i arv. Det första Pojken köpte till studentkollektivet var en egen stekpanna, han minns hur vi drog omkring mellan vandrarhemmen på Irland med en liten stekpanna i bagaget, vi tog med oss den till rummet efter varje användning.

Den förra fina hushållspannan hade vi fått av modern, hon sabbade den själv med en vass kniv som skar hål på titanlagret och fick det att resa sig upp och dra, bit för bit. Jag fick till slut presentkort på en ny, det måste varit två jular innan hon dog, dvs 2007. Den har varit en kär vän, nu duger den plötsligt inte ens att steka bacon i, då är det illa.

Någon som har tips? Eller är det helt kört? Jag har smort in med olja, jag har värmt den långsamt med olja, jag har läst diverse besvärjelser över den, utan resultat. Är titanen  avbränd är det förstås kört.

Världsliga saker men trist. Gillar inte när saker som borde ha en lång hållbarhetstid slutar funka. Tänker rodnande på de svindyra kopparkärlen med förtenning så tunn att man kunde se igenom den. Som tanklöst hamnade på gasspisen. Jäpp, de är helt ok till växter, men det var ju inte det som var meningen.

Annonser

9 svar to “Aptrist inlägg om blommor och stekpannor”

  1. Ullah Says:

    Jag hade en bra titanpanna som jag var tvungen att kassera när jag tappade den i golvet och handtaget lossade vid fästet. Jag köpte omedelbart en likadan till OK pris på Maxi.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; sicken otur, har en mindre supersvindyr fransk sak som jag också tappade i golvet men den fick bara en buckla, steker lika suveränt på tionde året ändå. Trodde egentligen inte att stekpannor kunde få bucklor.

  3. Evis Says:

    Jag trodde att titan var superstarkt och inte kunde repas; att det var det som var poängen. Fast vad vet jag: vi har en traktörpanna med teflonbeläggning som Rickard fick av jobbet och som vi använder när det ska röras ihop mycket och i övrigt är det gjutjärn som gäller hos oss.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; vassa knivspetsar kan göra skada, det var sån min mamma använde av misstag. Det är annars hårt, mycket slitstarkare än teflon. Men känslig just för snabb upphettning, särskilt torr. Typiskt att den klarade vår kraftfulla gasspis men gick åt helvete här.

  5. Ullah Says:

    Det är sådär med saker de säger skall klara allt. Jag minns vad som utlovades angående cd-skivor – man skulle i princip kunna göra vad som helst med dem, sades det, och de skulle hålla och klara allt.

  6. Monica Says:

    Hade visst varit intressant med några illustrationer på lusangrepp och sönderbrända pannor;-)

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ha ha, jag minns alla fantastiska löften om cd-skivor och hur paff man var över den första som pajades!

    Monica; lössen var intressantare i somras, nu är de borta. Men du har rätt, jag borde förevigat dem, särskilt de fantastiska mängder som hängde i klasar längs giftfläderns nya gröna skott. Det märkliga med pannan är att den ser ok, ut bara lite skrovligare än den ska vara.

  8. Bloggblad Says:

    Jag är inte mycket att ha när det gäller hushållstips, men jag fnissade lite när jag läste om sekatörjobbet – jag tror aldrig att jag har sett det ordet skrivet förut, men gissar att du utgår från ljudet som undslipper dig när du sliter med den… Fast jag måste förstås slå upp ordet, jag kanske är helt ute som säger sekatör… Ett ögonblick bara! Nej, SAOL föreslår sekatör. Helt säker var jag inte mer än på u-et, kunde mycket väl ha varit ck.
    (Nu brukar jag inte använda vare sig rödpenna eller pekpinne när jag läser bloggar, jag bara såg för mig hur du suckade för varje trögt klipp….)

  9. Annaa Mattsson Says:

    Bloggblad; ha ha, jag begriper inte hur felet uppstod, men det måste ha varit mitt undermedvetna. Eller jag vet inte. Ibland tror jag att wordpress så att säga skriver själv. Jag kan ibland hitta obegripliga misstag i mina texter. Lite som när jag tog över Mannens dator efter hans död och han hade trixat till vissa ord som han använde ofta. Bara det att jag inte visste det. Så jag trodde jag blivit knäpp när det plötsligt stod ”miljömärkning” eller ”eco labelling” eller ”Swedish government” och andra helt omotiverade ord inne i mina texter. Tog ett tag att få bukt med den där ordlistan.

    Ändrar genast i texten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: