Tacka nej eller lämna glaset orört?

Gjorde det igen.

Läste en blogg, en ganska liten övre medelåldersblogg. Blev sugen på att tycka några saker. Men stoppade mig vid anvisningarna. Typ ”välkommen till min blogg, här tycker JAG vad JAG vill, gillar du det så är du välkommen att kommentera.” Pust. Tur jag inte gjorde bort mig.

Det har jag gjort några gånger på senare tid annars.

Trodde absolut att en annan bloggare hade ett förståndshandikappat vuxet barn, eller åtminstone ett med svårt neuropsykiatriskt funktionshinder, tyckte det framgått så tydligt, och skrev deltagande och uppmuntrande om hennes vedermödor och tunga praktiska bestyr kring barnets liv. Något om att vi som har till synes helt normala barn ibland utsätts för påfrestningar långt utöver det acceptabla, hur är det då inte med föräldrar som börjar komma upp i åren att ständigt behöva finnas till hands för ett barn med funktionshinder, ständigt behöva rycka in med basalt stöd. Var på vippen att fråga hur det var med personliga assistenter eller annan form av avlastning. Kanske ett gruppboende vore bättre än helt eget boende. Typ.

Tur jag inte gjorde det. Personen i fråga blev både förvånad och förnärmad över mitt deltagande. Det var väl inget fel på hennes barn? Var hade jag fått det ifrån?

Bortgjord men samtidigt lite sur. Är det inte lite av ett hån mot dem som har verkliga problem, sjukdomar och handikapp? När det uppenbarligen handlade om simpel curling.

Ett annat problem aktualiserade vännen Liisa idag på sin facebook. Hur hon bjudit en gammal vän på middag och denna viftade avvärjande med handen när steken sattes på bordet, hon var ju vegetarian. Och sen sköt hon undan vinglaset också. (Snälla Liisa, bjud hem MIG nästa gång! ). Jag råkade ut för nästan samma för ett tag sedan. Gäster som knappt åt av maten. Den kan inte ha varit äcklig. Men jag måste ha missat något i informationen. Och kände mig lika bortgjord som  Liisa. Trots att jag inte som hon glömt utan bara missat.

Handen över vinglaset tycker jag är ok. Ingen ska känna sig borgjord. Man ska respektera andras alkoholvanor. Till en viss gräns, jag har haft gäster som glupskt försett sig med påfyllning innan resten av sällskapet knappt hunnit skåla, det är ohyfs och ska inte respekteras. Tycker inte det är ok heller som en i kvinna gjorde när hon blev bjuden på middag tillsammans med ett mindre sällskap, vi var väl 6-7 vid bordet. En av de närvarande bjöd å sin organisations vägnar, betalade notan vid bordet. Vi var i ett dyrt land, vinpriserna hutlösa, flaskorna beställdes i stor måttlighet. Den här kvinnan lät sig hällas för av det vita till förrätt, smuttade knappt och lät resten stå, accepterade även det röda, men lyfte aldrig ens glaset. Så gör man väl inte! INGEN hade reagerat om hon druckit vatten eller bett om en cola. Nu händer det fortfarande att deltagare vid den där middagen säger när vi ses ”kommer du ihåg när B såg till att få fulla glas av allt men inget drack!” Någon påstår att hon även sa ja till en avec, utan att röra den, det kan vara sant. Någon annan kallade det tanklösa överklasslater.

Och jag gissar faktiskt att Ribbing skulle säga att på en större middag så hade det varit fullständigt korrekt att göra som kvinnan. Det är hennes sak om hon vill dricka av det upphällda vinet eller ej.

Men fan inte när den som betalar sitter vid bordet och ser hur det han pröjsar för bärs bort och hälls ut orört! Det kan faktiskt ha varit så att det fick beställas in en extra flaska av det ena vinet för att räcka runt och att det inte hade behövts om hon sagt nej.

Det här vill jag gärna ha synpunkter på. Bara påpekar det.

Att man ska säga till innan om man har särskilda matopreferenser tycker jag definitivt. Det tycker inte Ribbing, man ska respektera det som bjuds, annars i värsta fall ta med sig eget. Men jag tror hon menar större middagar då. Verkar ju fånigt om man är fyra vid bordet och två ska ha med sig egen mat. Tycker det tyder på någon miss i kommunikationen.

Jag säger numera alltid ”inte lax” när det är små privata tillställningar. Det är enklare för alla och  brukar funka. Och jag ska fan komma ihåg att fråga i fortsättningen. Sen kan det ju bli fel ändå, som när den gäst som skulle ha med sig vegismaten till en annan av gästerna försov sig och gästen fick sitta och gnaga på två stackars kycklingben utan tillbehör. Men det är en annan historia.

Annonser

11 svar to “Tacka nej eller lämna glaset orört?”

  1. Klimakteriehäxan Says:

    Håller med.

  2. Eva Says:

    haha du är alltid lika rolig synd bara att du inte länkar till bloggarna du kommenterar. ( nu kan du bli sur och göra ett inlägg om att jag är kritisk!)
    Om maten man serverar inte passar tar man av det som man kan/vill äta, för jag antar att din kompis inte serverade steken med korv och bacon som tillbehör.

  3. Ullah Says:

    Ja, synd att du inte länkar! Man blir så nyfiken!

  4. frktjatlund Says:

    Folk i min omgivning som har olika preferenser brukar säga till i förväg och det tycker jag är helt OK. Men ibland blir det ändå fel. Vid ett tilfälle var hela familjen bjuden hem till ett äldre par. Svärdottern aviserade att hon var vegetarian och inte åt kött. När vi kom stod en buffé uppdukad och den stolta värdinnan tog Svärdottern vid handen och ledde henne till bordet och sa: Här har jag gjort en kycklinggryta enkom för dig eftersom du inte äter kött.

  5. Cecilia N Says:

    Jag tycker också det var fräckt av kvinnan som tog av vinet utan att dricka av det.
    För ett tag sen ringde en kompis som var i trakten och jag var nästan i färd med att laga mat så jag bjöd in henne. Men sen när hon kom och såg mig stöka i köket så frågade hon försiktigt om jag hade glömt att hon var vegetarian nu.
    Jajamän att jag hade glömt!
    Men det var ju inte serverat än så jag vevade på med lite mer grönsaker och mejerivaror så jag tror vi alla blev nöjda.

    @frk Tjatlund: hur tacklade svärdottern denna vänlighet som gått så fel?

  6. Annaa Mattsson Says:

    Flera; länkarna. Så här, jag fattar om man blir intresserad. Om det är någon känd bloggare som kanske t o m får betalt för sin blogg så brukar jag säga vem det är så man kan trixa sig fram själv eller länka. Jag är mer tveksam till att hänga ut privata bloggare om det inte handlar om onda politiska utspel. Och det gör det sällan. Offentligheten är inte så enkel. Visserligen ska man stå för det man skriver och vänta sig synpunkter. Men man ska nog inte behöva bli uthängd för sina ändå rätt små misstag. Kanske läser de jag skriver om min blogg och tänker efter.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Blir galen på wordpress och kommentarsfältet!

    Eva och Cecilia; jag tänker nog som ni, att man tar potatis och grönsaker och gör det bästa av situationen. I det här fallet fick värdinnan snabbt leta fram något helt annat i frysen.

    Tjatis; under ena dotterns vegisår var vi bjudna på middag hem till vänner som också var vegetarianer, särskilt den då typ 27-åriga dottern. Rejäl vegismat fixad, kyckling var lagat till oss andra. Innan rätterna sattes på bordet tog plötsligt värdinnan formen som kycklingen lagats i och skulle hälla kycklingsky över vegisrätten. Min dotter gallskrek NEJ och både värdinna och den strikta vegisdottern såg förvånade ut. ”Men annars smakar det ju inget!” Intressant att kyckling alltså kan betraktas som grönsak. För mig som sett all typ av slakt och tycker kycklingslakt är något av de obehagligaste är det väldigt svårt att förstå.

  8. Eva Says:

    Nej men oj inte kan man väl tro att höns är en grönsak. Dessutom är uppfödning av kyckling nog den värsta sortens djurhållning. Men det är ju inte heller ovanligt att folk som kallar sig vegetarianer äter fisk.
    Det är klart att man dricker upp sitt vin som man blir serverad eller visar attman bara vill ah lite i glaset.
    Jag tycker att det var sympatiskt att du inet vill ”outa” helt vanliga bloggare.

  9. Ullah Says:

    Fast det är ju inte bara nyfikenhet som gör att man vill läsa, för det är ju alltid bra att kunna skaffa sig en egen uppfattning, men jag förstår också att du inte vill hänga ut folk.

  10. Lisbeth Says:

    Vart går gränsen för hänsyn till sina gäster. är det så att man i inbjudan ska skicka med slags meny där man kan kryssa för både mat och dryck? Hos mig är det så att det serveras det jag lagar. Brukar fråga om fisk, skaldjur och allergier. Vill dom inte äta eller dricka så kommer då inte jag att bjuda någon fler gång. Vi i Sverige är ett hänsynsfullt folk utan goda bordsvanor. Vi sitter oftast till bords för att äta. Se på många sydligare länder där man använder måltiden som ett sätt att umgås. Litet inlägg från mig är så kul att läsa din blogg

  11. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; vegetarianer och veganer är ju oftast detta av djup övertygelse, att plötsligt äta kött för att man är bortbjuden är otänkbart för de flesta. Det samma gäller förstås t ex muslimer som inte äter griskött. Då bör man säga till innan. Särskilt om det är en liten tillställning. Så det inte uppstår en pinsam situation. Är man bjuden på mat vill man ju gärna kunna äta och värdarna vill inte stå med fulla karotter på bordet när gästerna gått. Det är ju skillnad mellan att inte gilla och att faktiskt absolut inte äta. Och för det mesta brukar det ju ordna sig.

    Kul att du tycker det är kul att läsa min blogg! Snart börjar du skriva mer själv också igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: