Hade hellre sett Rutan i rutan

Helgen drog iväg. De gör lätt det. Sova lite för länge, plocka omkring lite ute och inne, skriva i några timmar, prata lite med dotter, laga lite mat, kolla lite på tv, hänga framför datorn, dricka en kvällspilsner, sova igen, betala räkningar, plocka omkring lite inne och ute, hänga framför datorn, prata lite med dotterr, fixa lite te, åka och handla, skriva lite, kolla lite på tv. Poff, så är det slut. Undrar om jag glömde något, nä, faktiskt inte. Jo jag glömde gå till återvinningsplatsen. Men jag lagade faktiskt inte mat ikväll. Dotter borta, ingen mat. Kokade två ägg men åt bara ett, nu tycker jag ägg är lite äckligt också. Det började nog redan i somras när jag fick lite för många äggröror efter varandra.

Tänk äggröra som jag tyckte var så otroligt gott. Frukostarna på Pembroke Street. Mrs Creed som varje morgon frågade i exakt samma tonläge ”Your usual?” Och som skulle ha blivit väldigt förvånad om jag sagt annat än ja. En liten portion cornflakes, ett minimalt glas juice, en liten äggröra på toast, ett par extra skivor toast med smör, aldrig jam. En kanna te, ibland två, de var små. Men starka. För att påsarna låg kvar. Det där med teet visade sig ju inte alls stämma med verkligheten. I Sverige var det så petigt hur länge teet skulle dra. Besserwissrar grälade om minuter och om mjölken skulle i först eller inte alls. Och så kom man till länderna där det dracks te lika ofta som det stod i böckerna, eller till och med oftare. Och så tog de inte ur påsarna.

På lokal kunde man ta ur påsarna själv. Men inte hemma hos folk. Det hade verkat och verkar ofint. Jag fick lite skäll i somras hos den där mannen jag besökte, för att jag inte värmde kannan innan jag hällde i vattnet. ”Don´t you know how to make tea, woman?” Ska du säga som lät påsarna ligga kvar så det blev svart.

Jag vill alltså att te ur samma kanna ska smaka likadant från första till sista koppen. Inte långsamt övergå från ädel dryck till ljummen garvsyra. Det finns ingen glädje med ljummen garvsyra.

Kanske skulle man kunna sälja det som husmorstips? ”Ta upp påsen så blir inte den andra koppen te för stark.”

Såg att Underbara Clara ska vara med i TV. Hon ska pyssla i något sånt där trevligt pratprogram som Ebba von Sydow har, ett sånt där som går när jag aldrig ser på TV. Jag har kommit att tycka bättre om Ebba än förr, hon verkar faktiskt spontant och ärligt glad och lite barnslig. Jag vet att hon är överklass och har sagt dumma saker om arbetare, men det var så att säga inte hon själv som gav sig en för tidig karriär, det var hajpen som tog överhand. Jag tycker hon har klarat snyggt att glida ut från en misslyckad chefspost till jobb som hon verkar mer bekväm med. Sen började hon väl sin yrkesbana med att skriva om rockmusik, bara en sån sak.

Jag undrar hur det ska gå för Clara. Hon är nog egentligen ingen vidare pysslare, hennes huvudprojekt är ju att skriva om pysslet och ta bilder av det. Nu är det så att säga andra som gör programmet.  Men det kanske finns nog med tittare som får aha-upplevelser över att se henne sy en ärtkudde eller spänna ett tyg över en pianopall.

Men jag är obesett säker på att jag hellre hade sett Rutan sticka strumpor i  själva rutan. Jag är övertygad om att hon hade gjort det med betydligt mer humor och självdistans. Då skulle jag absolut lagt på minnet hur dags programmet sändes.

Annonser

23 svar to “Hade hellre sett Rutan i rutan”

  1. Monika Says:

    Klar att ”Tant söker farbror”-Rutan ska få ett eget pysselprogram!

  2. Evis Says:

    Vem hade inte gjort det? Sen får jag själsliga utslag av pysselprogram så Underbara Claras program går bort av fler orsaker. Jag vill inte lära mig limma omslagspapper på askar, det gjorde man i lågstadiet!

  3. cruella Says:

    För mig räcker det med Claras blogg, för hon tar verkligen fina bilder och förmedlar en aning om en tillvaro som skulle kunna bli min eller din eller vem som helsts. Ja, alltså, inte på riktigt. Men som njutningsmedel och vardagsflykt. Väldigt mycket likt vilket livsstilsmagasin som helst. Och därför tar jag det precis så. Men rörliga bilder har jag inget behov av och förresten ser jag bara på tv efter nio på kvällen. Om det inte hoppas och skuttas och lubbas i Korea förstås.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Monika; jag ser för mig hur hon sitter med sin stickning och låter strumpa efter strumpa växa fram men i själva verket talar till oss om väsentligheter

    Evis; ha ha, senast jag råkade få in ett sånt program var det paketinslagning. Å andra sidan finns det dom som ger kurser som folk betalar pengar för i paketinslagning.

    Cruella; inte min! Men bortsett från det, så visst är det så, hon säljer ett helt koncept. Det var det jag försökte säga. Att ingen som passerat lågstadiet behöver instruktioner i hur man syr en ärtkudde. Pysslet är bara en del i konceptet. Husmorstipsen har liksom glidit undan, till skillnad från efterapare som kämpar på i samma spår med knappt en handfull kommentarer är Clara dynamisk. Men jag undrar hur det konceptet förvaltas som en del i ett TV-program där hon inte själv komponerar bilderna.

    Ja jäklar så många gånger man hann se den där tröjkastningen igår! Måste ju säga att om man inte får vinna guld så kan man ju ialla fall slänga av sig tröjan och visa världen vilken otrolig överkropp man har!

  5. Ullah Says:

    Alla vet ju att han är snabbast ändå.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; precis, hade han vunnit så hade man förmodligen missat bringan.

  7. Rutan Says:

    Åh, tack så mycket! Jag har redan konceptet klart, men i ett eget inlägg förstås. Man är väl bloggsmart. Det kommer snart.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; tänkte väl det!

  9. Rutan Says:

    Färdigt!

  10. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; fantastiskt, jag har omedelbart länkat ut det på facebook!

  11. Lisbeth Says:

    Vilken härligt vanlig söndag. Det är dom som är bäst. Man gör ingenting men ändå när man summerar har dagen varit mycket effektiv. Om den nu måste vara effektiv. Lite fel ordval där. På söndagar ska man göra ingenting Eller? Hur har vi det med våra förväntningar. Jag har inte ens tänkt på vad jag gör på söndagar.
    Ja du det här med matvanor och dryckesvanor på öarna kan man skriva en avhandling om. Första gången jag reagerade var när jag satt med dotters exman på en flygplats och åt full english breakfast klockan 4.15 på morgonen. Vi ska nog låta dom dricka sitt te som dom gör. Gud nåde om vi kritiserar deras inrotade vana.
    Jo det är så här att virriga jag tror att alla känner hela familj. Jag har en dotter. Hon bor i Nottingham med 5 årig dotter. Hon har delad vårdnad så nu i sommar har barnet varit här. Nu har pappa ansvaret några veckor. Min dotter stannar kvar för en tid. Hon kom hit i Början av juli med gipsad hand och brutet båtben. Hon stannar så länge hon behandlas av läkare här i Sundsvall. Just nu är hennes pojkvän här och hälsar på en vecka. Vet inte om du blev något klokare
    Ha det gott

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; då förstår jag! Om släkten alltså.

    Men visst är det lustigt med vanor och ovanor. Blev förstås lite paff den gången för åtskilliga år sedan när jag upptäckte att det låg påsar i tekannan även på finkafeet i London. Nu tycker jag påsar är oslagbart, men givetvis såna utan snören. Hopplöst att få tag på i Sverige i vanliga livsmedelsbutiker, har jag klagat över förr. Det påstås vara för att svenskar bara använder påse i kopp. Jag tycker väldigt illa om påse i kopp, det är svårt att få rätt styrka. Jag använder en istång att plocka upp mina med ur kannan.

    Full Irish served all day har varje näringsställe med självaktning på Irland- De är ännu vöärre än i England. Men det är skönt att det alltid finns ett säkert kort på menyn.

  13. Evis Says:

    Konsum har påsar utan snöre.

  14. Annaa Mattsson Says:

    Evis; men inget gott te.

  15. Monika Says:

    I Skottland låter de påsarna ligga kvar och fyller på med mer varmvatten. Som jag minns det blir det rätt ok.

  16. Annaa Mattsson Says:

    Monika; I alla fall bättre än att bara låta dem ligga kvar utan påfyllning. Jag fattar faktiskt inte var all gammal kunskap om hur länge olika tesorter ska dra har tagit vägen. Eller så här; ingen låter en insats med löste hänga kvar i tekannan, den plockas nogsamt undan. Precis som ingen låter melittafiltret med gammal kaffe hänga kvar och doppas i kaffekannan. Medan påste ligger kvar.

  17. Ullah Says:

    Det är så mycket man inte förstår.

  18. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; så sant som det är sagt.

  19. Monika Says:

    Men riktiga kaffesnobbar skulle hävda att kaffet som står framme på varmhållning på caféer är helt odrickbart – det kanske är det som motsvarar tekannor med påsarna kvar i? Lite rörigt tänkt kanske, men det känns som om te aldrig blivit en lika vardaglig dryck i Sverige, och därför är vi petigare med hur det ska göras.

  20. Annaa Mattsson Says:

    Monika; rörigheten är rolig! Petigheterna kring teet uppstod nog på 60-talet när det blev en kultdryck i vänstervågen. En kannan lapsang, rökelse och förberedande av revolutionen. Det stod nog betydligt fler stora keramikkannor te än rödvinsflaskor på borden. Det var då den stora vågen av tebutiker med olika sorter i rader av burkar bröt fram. Och diskussionerna om hur länge olika sorter skulle dra blev nästan lika viktiga som de politiska! Medan man borta i de tedrickande länderna fortsatte dricka sitt vanliga breakfast tea och tepåsarna utvecklades för att ge bästa smakutvinning. Här i Sverige drevs utvecklingen åt att caféerna ska erbjuda ett prett sortiment av portionste i olika smaker, men inte kan servera en kanna nybryggt rejält frukostte! Som är så enkelt att göra med ett par snörlösa påsar. Minns en jättebesvikelse när jag hade lovat mig själv frukost på stan efter en fasta/magröntgen. Det gick på Peterséns konditori i Göteborg inte att få en kopp vanligt te! De hade bara en massa smaksatt te! ”Men vi har ju earl grey” Som om inte bergamotolja är en smaktillsats.

  21. Ullah Says:

    Lapsang är verkligen äckligt!

  22. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det finns så mycket som är äckligt och som går under benämningen te. Egentligen borde te varit ett patenterat begrepp som bara innefattar produkter till 100 procent framställda ur plantan Camellia sinensis, dvs teplantan. Nu är te samlingsnamn för en massa olika dekokter och smaksättningar som borde kallas örtdrycker i stället.

  23. Monika Says:

    Åh, caféer och deras så kallade té! Java, där jag brukade fika när jag var ung och svartklädd hade stans märkvärdigaste espresso och alla relaterade kaffevarianter. De bryggde te genom att hälla vatten genom en tesil med te i, och sedan var det klart! Det smakade naturligtvis ingenting alls. Inte fick man ta med sig silen till bordet och låta det dra lite längre själv heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: