Jag och min istång

Jo just det, mitt förra inlägg aktualiserar en viktig fråga. Den om istången.

Istången låg i en förpackning med drinkverktyg som min far ropat in på en auktion en gång i tiden och som jag genast lade beslag på. Korkskruven visade sig oduglig, kapsylöppnaren har jag slitit ut, olivgafflarna har förkommit liksom de där långa drinkskedarna.

Men istången har jag kvar. Den är i själva verket ett av mina viktigaste köksredskap. Den ligger alltid framm på diskbänken.

Utom när jag haft gäster, särskilt en, som hjälpt till med disken. Istången på bänken, även fast den ligger på sitt särskilda lilla blåa fat, ses som en symbol för min slarvighet och  städas undan. Förpassas gärna förnumstigt till en undanskymd plats i en obekvämt placerad kökslåda där istänger bedöms höra hemma. ”Dom använder man ju nästan aldrig!”

Jo, jag. Jag använder min istång varje dag. Minst en gång om dagen.

Jag har nämligen den lilla egenheten att alltid använda te köpt i den västra övärlden, tepåsar utan snören avsedda för tekannor. ALLA där borta gör te i kanna och stoppar i påsar.

Det kanske är för att de inte har kommit på trixet med istänger som de aldrig sedan plockar upp dem utan häller ut dem med slatten. Innan de värmer upp kannan inför nästa omgång. JA jag vet att man inte ska värma upp med varmvatten utan med en skvätt av det kokande vattnet från vattenkokaren. (Dolores höll på att skratta på sig när hon fick höra att vi kallar kettle för waterboiler.)

Jag är så glad att min far kom hem med de där redskapen 1969 eller så och att jag lade beslag på dem. För jag är inte säker på att jag kommit på att skaffa en istång själv.

Kom inte och påstå att det skulle vara mer praktiskt med  påsar med snören med flärp, snöre och häftklammer. De flyter ovanpå, alternativt ramlar i. Och vem vill ha flärp, snöre och häftklammer i teet?

Det är i själva verket mitt bästa husmorstips. Istång till tepåsarna.

Annonser

8 svar to “Jag och min istång”

  1. Evis Says:

    Jag är nog åt övärldshållet och låter dem ofta vara kvar i kannan.

  2. cruella Says:

    Jag fiskar upp dem med gaffel eller nåt. Men även en sån där baconpincett avsedd för teflonpannor borde duga. Om man nu inte har en istång.

  3. Ullah Says:

    En sådan jättepincett har jag, men jag gör sällan te. Däremot vill jag berätta om när jag var i Lecce i Syditalien. Där värmer de upp de små espressokopparna innan servering så att de blir kokheta. Man får säga till extra om man vill ha kaffet i en kall kopp (förmodligen gör bara veklingar det). (Jag gjorde det, såklart.)

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis; hm, har nog noterat det.

    Cruella; viktigt om man använder en sån där baconpincett att man inte använder den ömsom för bacon, ömsom för te, inte kul med fettpärlor i teet.

    Ullah; nåt att tänka på, har slutat använda min största tekopp för att den kyler ned teet för mycket.

  5. cruella Says:

    Fast i Mongoliet och Bhutan sätter de smör i teet har jag hört. Inte så långt från effekten man får av en dåligt diskad baconpincett!

  6. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; hm. Om du inte upptäckt det så har jag för resten skickat mail till dig. Hoppas i alla fall adressen funkade.

  7. annannan Says:

    Det är dessutom så mycket godare te i de snörfria påsarna. Jag har insett att jag måste bunkra sådana när jag är i öv’ärlden eftersom det ingenstans i kontinentala Europa, Norden inräkntat, finns påste av kvalitetat. Skulle vilja veta vad det är som gör det snörfria bättre. Har du någon teori?

  8. Annaa Mattsson Says:

    annannan; har funderat över det också. Det är ett annat te helt enkelt, i stort sett samma breakfastte som ”alltid” druckits där borta, i de breda folklagren. Tror inte påsteet skulle ha fått ett så totalt genomslag där borta om det inte smakat ungefär ”som vanligt”. Branschen har helt enkelt jobbat med att hitta te som fungerar att påsbrygga i kanna.

    I Sverige och andra länder där tedrickandet inte är lika utbrett har branschen istället utvecklat smakteerna för att hitta nya marknader. Jag bunkrar alltid te på mina resor. Nu har jag just gått på den sista lådan i skafferiet så om någon månad är det dags för resa igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: