Lock och bälte i spjälsängen?

Den uppmärksamme läsaren noterade att det igår ubröt en liten diskussion på Facebook om barnvagnar. Eller snarare kärror. Såna man sitter i.

När jag igår skulle frigöra en snart ett-åring från sin sittplats upptäckte jag hur väl han satt fastspänd. Det handlade inte om en liten sele som hindrade att han snabbt skulle ta sig ur vagnen utan riktiga säkerhetsbälten, ungefär som de jag minns från bilbarnstolar. Jag noterade att barnen satt på samma sätt som i dessa också. Alltså lite bakåtlutade med kroppen fixerad vid stolen.

Förutom att det var lite jobbigt att lirka upp honom, det krävdes koncentration och tvåhandsgrepp så blev jag lite konfunderad. Är detta nödvändigt? Jag tänker på mina barn som transporterades rätt långa sträckor i sina kärror. Hur kul skulle det varit att sitta fastspänd utan möjlighet att röra annat än armar och ben? Om man bara kan röra på huvudet är dessutom synfältet klart begränsat. Vi som pekade och tittade på så mycket!

Nu säger modern vän av ordning att barn bara åker korta sträckor i sina kärror, eftersom alla längre transporter än de på några minuter sker i bil. I bilen sitter de fastspända så de märker ingen skillnad.

Och då undrar jag vad man ska ha de där vrålåken till om de inte används.

Dessutom är det inte sant. I storstaden används vagnar och kärror.

Och sen säger jag att herre jisses, bilbälten är gjorda för att klara stötar i just biltrafik.

Sen säger annan vän av ordning att det är bra för ryggen att sitta bakåtlutad och fastspänd. Särskilt om man åker längre sträckor.

Jaha? Och hur mycket ryggproblem pga felsittande i kärror har forskningen uppmätt?

Och så är det ju säkerheten förstås. För det är ju den det handlar om. Ullrika trodde den kom från USA, idén med att ha barnen fastspända.

Vi använde kärror oerhört länge. Fick ju ofta synpunkter på det, att vi körde omkring på våra barn. ”Men gör inte ni det då?” frågade vi bilägarna. Vagnarna var ju liksom våra transportmedel. Jag fortsatte köra mat länge efter barnen slutat sitta i dem. Men vad jag ville komma till var att under alla år, alla mil vi travade fram, så hände EN incident. Mellan som plötsligt reste sig upp och dråsade i backen. Ja ja, det kunde ha gått illa, men det gick sämre första gången hon satt på en trehjuling, om man säger så.

Sen erinrade jag mig att vi faktiskt hade några tillfällen då jag snabbt behövde få barnen ur kärran, vi hade ju tvillingkärra. T ex den gången ett hjul gick av precis när vi skulle svänga upp på en trottoar. Tänker mig hur det skulle ha varit att behöva lirka med dubbla säkerhetsbälten då.

Tänker också på aspekten ”hindra barn att ta sig ur”. Jaha, och hur glad blir den rymningsbenägne om den späns fast i bakåtlutat läge?? Skriker tills den somnar av utmattning? Kärt gammal uppfostringsknep. Man kanske kunde ha säkerhetsbälten i barnsängarna också? Lock med lås på spjälsängen och bälten?

Kan fundera hur länge som helst. Jo, vi hade selar ibland. Som man kunde sitta upprätt i. Jag minns hur förtvivlad Äldsta var över sin. Hon hade ju just börjat upptäcka världen. Tänk om jag också tvingat henne bakåt!

 

 

Annonser

23 svar to “Lock och bälte i spjälsängen?”

  1. Ullah Says:

    Jag skrev ju igår att mina hade sele i vagnen. Men jag har minnen av att jag tyckte det var så jobbigt, så jag använde det nog inte så mycket. Nr 1 hade pippi på att sitta på knä och titta framåt när han åkte sittvagn, i stället för att åka baklänges och titta på samma gamla vanliga mamma. Det var mycket behändigt. Nr 2 som är latare satt nog mer tillbakalutad, men han är den ende som skadade sig när han reste sig i vagnen på Clas Ohlson, stöp i golvet, smällde i med hakan så vi fick rusa till Cityakuten och fick gå före alla i kön och tejpa ihop såret.

  2. Ullah Says:

    Och ja, jag har skrivkramp angående det föredrag jag egentligen borde sitta och fila på. Så nu förstår ni varför jag skriver små essäer här hos Annaa idag.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; ha ha, syndromet är bekant! Erinrar mig att jag hört småbarnsföräldrar klaga över nyligen hur svårt det är att få barnet att vilja sitta i kärran. Kan det hänga ihop med säkerhetsbältena? Jag tror inte ens mina latoxar hade föredragit att vara bältade framför att gå annat än om de var mycket trötta. Och då hade de ju somnat ändå, utan bälten.

  4. Evis Says:

    Jag trodde ju att det var vanlig sele du menade och det kan jag säga dig behövdes när fröknarna Karlsson kröp omkring i den där lådan till liggvagn som vi hade innan de var stora nog för sulky. Det gå ju att fälla upp ett ryggstöd på dem, men som som sagt kröp de mer än satt.

  5. Annaa Mattsson Says:

    Evis; men nog hade ni väl vår gamla blåa tvillingkärra innan ni skaffade sulky? Har för mig att ni utrustade den med nya hjul t o m!

  6. Ullah Says:

    Hihi, jag ser framför mig mini-V & mini-V som krälar runt i en gigantisk vagn.

  7. Evis Says:

    Ja, det är en sån som jag kallar sulky. Innan det hade vi en brun gammaldags liggvagn i tvillingmodell, lika bred som lång.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; likadana som nu fast pyttesmå? Kul syn!

    Evis; man har olika namn. Vi kallade det för kärra eller sittvagn, sulky var sån där enkel hopfällbar med bara tygsitts och små hjul. Men det är samma fordon vi menar. Man kunde klämma ned en bak i suffletten också.

    Minns när jag såg dig första gången med liggvagnen från spårvagnen på Linnégatan.

  9. cruella Says:

    Vi hade en lös sele som man knäppte fast vid sidorna där det verkade lämpligt. Det var väl mest i liggvagnen det, i det där övergångsläget när de fortfarande är lite för små och ostyrsliga för att klara en sittvagn som ju klarar ungar upp till fyraårsåldern. När det sedan blev sittvagn vill jag minnas att jag tyckte bygeln räckte rätt bra, i kombination med samma sorts sele på livligt barn.

    Du kan nog ha rätt i att ungarnas ovilja att vara i vagnen hänger i hop med de sitter fast. Många hatar ju bilbarnstolen.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Cruella; sån hade vi också. Så att de åtminstone inte kunde resa sig upp stående. Minns att jag tyckte det var lite långt fram till bygeln när Äldsta fick första sittvagnen. Men det hjälpte vi upp med kuddar.

  11. Lisbeth Says:

    Sele hit och sele dit. Ibland tycker jag att säkerhetstänkandet gått för långt. Jag förutsätter då att det finns ansvarsfulla vuxna runt barnet som tar sitt ansvar. Vart har det ordet tagit vägen. Under min terapi tid har just den här frågan kommit upp. Jag beskriver min barndom hos mormor och morfar som överbeskyddad. Det finns tom kort på mig där jag helt klart försöker ta mig ur vagnen men selen hindrar. Vad vad det jag ville? Ingen kan svara på den frågan men jag har beskrivit detta med olust. Därmed inte sagt att barn som har sele får psykiska problem det måste till mer. Nej det handlar om ansvars tänkande. Behövs allting för att hålla koll på barnet? Kanske kan det vara bra med lite mer närvaro?
    Visst finns det bra saker med det hela också. Bilsäkerheten är ju ett ypperligt ex
    Ha en bra dag

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; åh, jag gillar det du säger! Bilsäkerhet är ju som sagt en sak, sitta i en sittvagn en annan.

    Vi hade vår speciella inställning till spjälsängar. Not like! Flickorna hade inga sådana alls. Till Pojken lånade vi en, men hade den bara med bädden högt placerad, aldrig långt ned. När han var stor nog att klättra över spjälorna bytte vi till en säng som var lätt för en liten människa att kliva ur.

    Argument som ”det går väl an om man bara har ett barn” biter inte. Vi hade tre mycket tätt, med många gemensamma sovstrunder. Däremot skrek sig aldrig någon till sömns ensam i ett rum instängd i en bur.

  13. Ullrika Says:

    Jag är säker på att det är en vanesak, för barnen och för de som ska knäppa fast/loss henne. Mina ungar har aldrig haft ont av att sitta fastspända för de har ju aldrig vetat nåt annat? Och spjälsängar har vi använt för glatta livet!

    Lustigt, jag har aldrig tänkt på det här att det kan vara ett problem att barn sitter fastspända i vagnen, eller att de sover i spjälsängar. Men det är väl så med saker man liksom tar för givet 🙂

  14. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; kanske kan bli en vanesak, eller inte. Tycker jag har hört många rapporter om barn som vägrar åka sittvagn. Och som sagt förstår jag inte vitsen med att sitta fastspänd som vore det en bil man åkte i.

    Spjälsängarna var en viktig princip. Hade sett nog av barn som stod och skakade galler tills de föll ihop. Sen behöver det ju inte vara så för att man har spjälsäng.

    • ullrika Says:

      Det är väl det gamla klassiska ”välj dina strider”. Om barnet hatar att sitta still men det riskerar bli farligt vid varenda vagnstur är det helt klart en fajt jag sett till att vinna. Är barnet glad i vagnen utan bälte hade jag inte bråkat. Sen behöver ju det ena inte ha med det andra att göra heller, eller tvärtom 🙂 dvs ovilja till vagn har inget med sele att göra?

      Hujedamej! Gråtande barn i säng/vagn? Stinker Anna Wahlgren om det… Hujedamej igen.

      • ullrika Says:

        ps. Glömde skriva, så hårt som i en bil ska de väl förresten inte sitta? Då sitter de antingen för löst i bilen eller för hårt i vagnen – gissar jag!

  15. Annaa Mattsson Says:

    Ullrika; jag vet, det finns barn som inte gillar åkandet, jag gissar för att de aldrig behövt vänja sig. Om någon av mina inte skulle ha gillat vagn hade jag nog varit tvungen att spänna fast dem, vi använde ju vagnar mycket. Verkar som om barn som blir mycket burna i bärsele från början har svårt att vänja sig vid vagn.

    När mina brorsbarn föddes var inte Anna Wahlgren uppfunnen. Say no more.

    Kanske är det helt enkelt så att likheten mellan bilbälten och vagnsbälten är så stor att en del spänner lika hårt av bara farten?

  16. Ullah Says:

    Sedan är ju det där med alla täcken som föräldrar nuförtiden hänger över suffletterna i liggvagnar och effektivt utestänger frisk luft. Varifrån kommer den ovanan?

  17. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jäpp, såg fenomenet igår igen. Ett gäng mammor&barn som haft eftermiddagsträff på kafé på söder. Jag hade god tid på mig att se hur de pysslade med att hänga diverse skynken över suffletterna innan de gick. Det var ingen het dag – men inte stänger man väl ändå ute värme på det sättet? Och solen lyser väl inte alltid rakt ned i vagnen.

    Inte regnade det heller. Söders avgaser? Men inte är väl de så lättfiltrerade? Det enda som ett någorlunda tätt tyg håller tillbaka är de lite större partiklarna i luften. Men äger verkligen så många den kunskapen?

    Nej jag förstår inte heller.

  18. Annaa Mattsson Says:

    Jag hängde aldrig upp såna där skrammelgrejer tvärs över suffletten heller, jag ville att bäbisarna skulle ha någorlunda fri sikt, dvs kunna titta på mig ostört.

  19. Ros Says:

    Ros: det var härifrån min kommentar försvann. Min syster och jag bråkade lite om det när vi sågs senast, hur hårt bältade barn ska vara. Hon säger att främsta orsaken att hon har haft sin minsta ordentligt bältad är att hon åkt mycket vagnen med lokaltrafiken i Uppsala. Det kan ju också vara en aspekt på det hela.

  20. Monika Says:

    Jag tror att folk hänger skynke på vagnen för att skydda mot solen. Det var därför jag gjorde det, enda gången jag testat. Ungen blev otroligt varm, så det har inte blivit fler gånger.

  21. Annaa Mattsson Says:

    Ros; har inte testat just Uppsala men det kunde gå rätt så häftigt till i Göteborg också. Värsta incidenterna dock när barnen satt själva på säten.

    Monika; kan tänka det! Konstigt att inte fler har upptäckt det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: