Gammalt om kvinnor, män och höga backar

Cruella frågade efter gamla fördomsfulla kåserier skrivna av mig. De riktigt grova finns bara i papperskopior, men här kommer ett från 90-talet, något redigerat. Publicerat i Mål&Medel. Tyvärr finns inte illustration digitalt.

Vi är på söndagspromenad vännen L och jag. Där vi bor sker allt promenerande först nedåt. Sen ska man hem. För den som inte vet kan jag berätta att det finns mycket uppåt kvar i Göteborg efter Masthuggskyrkan!

 Uppåt ska all maten, utom den man köpt för dyrt i närbutikerna när man  inte hunnit ner en gång till. Dom riktiga butikerna ligger nedanför. På riktiga gator utan farthinder och med extrapriser och parkeringsgarage under eller åtminstone parkeringsplatser utanför. Men vi har ingen bil.

 Det är dit vår söndagspromenad har gått, till en av de riktiga butikerna. Vi har inga kärror heller eftersom vi har barn med oss.  Barn tycker  det är kul att springa nerför men jädrigt orättvist att mjölk och köttfärs får åka uppför när de måste gå. Så då bär vi hellre. 

Mitt i backen möter vi en flåsande man i snygga löpskor och svettig tröja. En pappa till barn vi känner. Joggande på stället meddelar han att först har han sovit och sen har han sprungit och nu väntar middagen efter duschen! Vad som väntar sen kan man bara ana men vi tror inte det är disken. L ser ovanligt bister ut när han joggar vidare. Det visar sig att de är arbetskamrater. Eller kamrater och kamrater, syrra och doktor på samma avdelning.

 -Vi jobbade ihop en stund i natt. Man väcker ju inte doktorn i onödan men han ser ut att ha hämtat sig, säger hon och lirkar försiktigt upp fyraåringen från liggplatsen på trottoaren medan jag visar sonen det käcka bärhandtaget på kattsandspåsen.

 L har något bistert över sig denna dag. Det visar sig att när hon efter sin tredje jobbnatt och tre timmars sömn väcktes av sina barns far för söndagsväxling av vårdnad kunde han berätta om en upprörande undersökning: Det förekommer att män i kvinnoyrken diskrimineras, t o m mobbas av arbetskamrater! Mannen, den manlige undersökaren och tillfrågad manlig politiker var helt överens om att  resurser måste till för att eliminera problemet och ge aktivt stöd till de drabbade, nu.

 Nu undrade mannen om hon hade några idéer om hur problemet kunde lösas på just hennes arbetsplats där det borde finnas flera drabbade. För att inte verka hysterisk och riskera att få ännu färre timmars veckosömn lappade inte L till mannen. I stället förklarade hon:

 -Kvinnor diskrimineras i mansyrken! Dom mobbas! Ständigt. Och VET du vad: Kvinnor diskrimineras, utnyttjas, förnedras, förtrycks i KVINNOYRKEN! Framförallt där! Kan du vara snäll och föreslå några stödåtgärder och sedan dra åt helvete så jag hinner tvätta smutstvätten du hade med dig, innan affärerna stänger! För resten vill jag inte ha en enda man till i vården och omsorgen så länge dom ska daltas med och inte jobba på samma villkor som vi!

 -Det där var nog inte så klokt sagt, för husfriden, sa jag.

 -Nä, men måste man jämt vara klok – också?  sa L och tog ett nytt grepp om barn och kasse.

Annonser

6 svar to “Gammalt om kvinnor, män och höga backar”

  1. Evis Says:

    Jag tycker att den var bra. För även om det är precis lika allvarligt när män sextrakasseras och mobbas för sitt kön så betyder det inte att kvinnor _inte_ råkar ut för det och inte att kvinnor inte är strukturellt underordande.

  2. cruella Says:

    Bra, tycker jag. Men det var ju något helt annat än det här liksom uppgivet humoristiska raljerandet över odugliga karlar som inte vet upp och ned på en blöja eller på ett barn för den delen.

  3. Evis Says:

    Precis, väldigt annorlunda.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Evis och Cruella; jag vet! Att det här inte är värsta sorten. Jag ska se vad jag kan göra åt saken, för jag vet att jag skrivit sådana kåserier också.

  5. Ullah Says:

    Vad härligt att komma hem slut efter en hel dags undervisning och hitta flera nya inlägg och kommentarer! Men jag var på väg att missa poängen i kåseriet, för jag fastnade liksom vid de där backarna… de är ju inte lika farliga här där jag bor, men de finns och två stora affärer ligger nedanför. Och jag har heller ingen bil.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; det var lätt att fastna i de där backarna. Tänk jag minns den där söndagspromenaden så väl och så är det så jäkla länge sedan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: