Herrar gör det på vägen

Det är allt en elak liten höst där ute. Idag ska den tydligen förvirra oss en stund här i Stockholm och låtsas vara sommar i några timmar. Men sen kommer kvällen och då vet man hur det är ställt igen. Redan när jag promenerade hem strax efter sju igårkväll märkte man hur det var ställt. Höstluft, höstlukt.

Tvekar hur jag ska göra med de kulörta lyktorna. Packa in dem för vintern? De lyser naturligtvis upp fint mörka kvällar, men meningen med dem var ju att man skulle sitta på uteplatsen och se dem lysa varma sommarnätter. Inte kika inifrån.

Inne är det värsta sommaren nu. Eftersom solen står lägre och lyser in en längre stund på morgonen. Värmer upp och lyser rakt in över min säng. Ja jag har persienner men vill ju inte. En variant är att byta sovplats, sedan när Mellan har dragit. Men det är lite instängt där i båset. Och ljuden är annorlunda. Från min sovplats hör man uteljuden. På andra sidan skiljeväggen dominerar inneljuden. Det är rätt mycket inneljud här. Simone påpekade det i somras, alla inneljuden. Jag stör mig inte så mycket förrän de blir infernaliska. När ett barn står och leker med handtaget till källardörren i väntan på förälder. Källardörren är precis utanför min ytterdörr. Min ytterdörr är 2½ meter från min arbetsplats. När någon står och släpper handtaget upp och ned 20 gånger blir det infernaliskt. Jag antar att det är meningen, att föräldern där uppe ska höra ljudet och skynda sig. Barnet har ingen tanke på att det stör mig. Och en stressad förälder har helt andra saker att tänka på än att barnet kanske stör någon annan. Jag skulle öka stressen ännu mer om jag sa till. Så jag tänker att snart blir barnet stort och går själv och då behöver det inte stå och fippla med handtaget.

Det går väldigt fort det där, att barn blir större. Slutar göra saker som tog upp en väldig massa tid. Tittar man bakåt så var nog det allra värsta det där när man skulle iväg. Allt som skulle med, alla kläder som skulle på, allt som hände under tiden man fixade. Minns en gång på dagis när det som vanligt var kaos vid påklädning. Det kom en pappa och hämtade sin 6-åring. Han gick upp, de kom ner tillsammans efter någon minut, hon tog sin jacka och så gick de. Jag drömde om den dagen det skulle vara så. Den kom förstås inte förrän vi bara hade ett barn kvar på dagis.

En skillnad mellan kvinnor och män för resten, det är att män klär på sig på vägen. Jag avskydde det på den tiden jag åt lunch på stan och lunchsällskapet dominerades av herrar. Särskilt om man hade krångliga kläder. Då var man inte påklädd förrän halvvägs tillbaka till jobbet. Om man ville ha sällskap med sitt lunchsällskap. Ibland sa jag att jag hade ärenden att göra så de kunde gå i förväg. Särskilt kalla dagar.

Mannen försökte tillämpa samma vana med barnen. Jag lovar att det inte var särskilt framgångsrikt. Inte kalla vinterdagar. Att klä på sig själv och tre barn på väg utför trapporna. Särskilt inte när ett av dem var infernaliskt noga med hur allt skulle sitta. Inga glipor mellan vantar och ärmslut t ex. Hon fick vantförbud sedan. Åtminstone när han hade ansvaret.

Det var tider det. Och vilka ljud det var i vår trappa!

Men det var bra att jag kom på det där med vantarna. Ska påminna henne om att få med sig sina handskar på tisdag. De som går precis kant i kant med ärmslutet för att handledsvärmarna ska sitta bekvämt. Vihar redan sorterat upp mössor, handledsvärmare och halsdukar i en särskild påse.

(Rubriken är av det slaget som jag förr satte på mina kåserier.)

Annonser

14 svar to “Herrar gör det på vägen”

  1. -loa Says:

    Herrar inte bara klär sig på vägen. De gör annat också.

  2. Annaa Mattsson Says:

    -loa; oh ja, Mannen tappade t ex ofta en del av de saker han hade hängande halvvägs utanför fickorna. Mössor, vantar, extratröjor, Barbiedockor.

  3. Rutan Says:

    I sex åt har jag varit ute på luncher med idel herrar och jag känner igen det där med att klä sig på vägen. Jag fick lära mig tidigt att göra likadant, inte ta med vantar och halsduk, hoppa över jackan helt och hållet om det var väder. Ibland också om det inte var väder.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; precis så var det! Och om man protesterade så såg de väldigt förvånade ut. Fanns det något annat sätt?

  5. frktjatlund Says:

    På den tiden vi var med bil blev jag tokig på Maken eftersom han alltid började köra innan han satt fast sitt eget säkerhetsbälten. Första metrarna blev väldigt vingliga när han skulle krångla på sig bältet. Och aldrig att han väntade på att andra hunnit så på sig sina bälten. Jag ser att Svärsonen gör likadant. Alltså, även det gör herrar på vägen.

  6. Lisbeth Says:

    Sambon frågade idag om jag kände höstluften. Jag drog in luft så att näsborrarna vibrerade men jag kände inte hösten i näsan. Det är för mig en delade upplevelse. Fler sinnen måste till för att det ska bli höst på gång. Någon färgklick på bladen kräver jag. Det där med näsan kanske beror på rökningen. Nej det har alltid varit så. Jag tycker du ska sova kvar där du sover. En sak med uteljud dom finns där varse man vill eller inte men inne ljuden kan ställa till det.
    De man har lär man sig att överse med efter tag men så hemskt att få nya att vänja in sig på. Om jag var du skulle jag ta värmen finns ju fläktar att köpa om det blir allt för outhärdligt
    Ha en bra lördagskväll

  7. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; åh, jag har åkt bil med många män… say no more.

    Lisbeth; kul du säger det, att jag ska sova kvar på min plats, de flesta som ser lägenheten säger spontant att jag förstås ska flytta över till båset. Du har helt rätt om uteljuden. Jag föredrar skatornas kraxande framför fipplandet med handtag och dörrar!

  8. Ullah Says:

    Haha, min man skulle aldrig klä sig så där i farten (men mig händer det då och då) eller åka iväg innan alla sitter fast ordentligt…

  9. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; va, är dom inte alla stöpta i samma form?

  10. Karin/Blott Sverige Says:

    Tjatis,
    Har kommit på att inte stänga dörren förrän EFTER att ha knäppt bältet. Funkar.

    Annars kan jag väl bara säga att jag avskyr hela grejen. Höggravid började jag sluta (kan man säga så) försöka hålla jämna steg med maken då vi skulle nånstans till fots. Det har jag sen slutat med. Han får väl springa i förväg. Han får ju ändå lov att vänta till slut.

  11. Karin/Blott Sverige Says:

    Blev fel. Sen har jag fortsatt med det, att gå i min takt.

  12. Annaa Mattsson Says:

    Karin; jag har prövat den varianten med säkerhetsbältet, blir beskylld för att vara en fumlig käring, även om de inte säger något så ser jag det på kroppsspråket.

    Och så alla dessa små barn som solidariskt försöker hålla takten.

  13. Karin/Blott Sverige Says:

    Mmm, men det får man väl ta. 😉

  14. Annaa Mattsson Says:

    Karin; Allt för trafiksäkerheten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: