Varför kommer inte herrar?

Tänkte jag skulle bjuda på ännu ett gammalt kåseri. Kanske mer herrigt den här gången. Inte ett av mina mest lysande. Men ändå lite tidstypiskt. Den uppmärksamme med stor kännedom om mitt liv observerar att det måste vara skrivet någon gång mellan den 15 augusti och 15 september 1998.

 

Kåseri till Mål och Medel 11/98

 Jag undrar så mycket varför inte herrar kommer när de har lovat.

 Nej, det här är ingen gammal favorit i repris utan bara en ständigt återkommande undran. Man skulle förstås kunna ge upp också. För gott strunta i att sätta det vita vinet på kylning. Men det vore liksom att ge upp själva livet. Och dessutom tvingas skaffa sig snickarkompetens.

 Till saken hör att vi har skaffat en ny katt. Sixten. Röd och vild. Vassa tänder, rivsugna klor. Kort sagt förtjusande. Tycker alla utom vår gamla feta huskatt  Nisse. Han brummar, väser och lappar till. Därför bor Sixten i sovrummet och Nisse i resten av lägenheten. För att detta ska fungera krävs en dörr. För att denna ska fungera krävs ett handtag. Det föll av nittonde gången dörren vräktes igen precis mitt emellan svans och nos på de små liven.

Handtaget i fråga var uppbyggt kring invärtes numera utgängade mässingsskruvar från 1932. Fastighetsskötaren  var mycket deltagande när jag ringde om saken. Nästan i nivå med när jag bad om hjälp med en död katt i våras. Han insåg både att katter behöver egna rum samt att reparationer av antika dörrar inte är något som hyresgäster, framförallt inte nästan ensam-stående damer, ska förväntas klara själva.

 -Det fixar vi, sa han. Jag ringer snickar´n. Imorr´n!

 Snickaren ringde faktiskt. Och lovade. I övermorr´n! Åh, vad han lovade. Att i värsta fall komma med en helt ny dörr fast jag inte trodde det behövdes. Då. För tre veckor sedan.

 Nu är jag inte lika säker. Kanske hela dörren blir utgängad av alla knep vi tar till för att få igen den – för att inte tala om att få upp den. Vi bor ju flera stycken där som måste ha mat, gå i skolan, pissa och sånt! Utan handtag. Det är föga tröst att grannen har väntat på sina köksluckor sen i juni. Hon ämnar ju faktiskt inte stänga in katterna i skåpen. Så hon reder sig.

 Kanske har de inte tid för att de är för nedskurna, fastighetsfixarna. Men de hade en kvinnlig vikarie som hette Vickan ett tag. Hon hade massor av muskler och var jämt glad och verkade inte ett dugg nedskuren. Hon kom nästan jämt – idag! Vem som än ringde.

 Jag har däremot bestämt fått för mig att herrarna verkligen kommer bara när herrar ringer. För det vet ju vem som helst som haft med herrar att göra att de inte kan vänta! Är de väl där ska dom ha både vin och pimpinella och hela dörrhandtag – NU.

 Naturligtvis har vinet ingenting alls med det hela att göra. Jag är inte så dum så jag lockar en underårig lönnfet snickarslyngel med ädla drycker. På arbetstid. Nej det är bara ett exempel på att det inte tycks spela någon roll vad de har lovat komma till. De kommer inte ändå, framförallt inte när de har lovat. Det är inte sött.

 Kanske håller sig den här borta för att han helt enkelt inte kan. Laga handtag alltså. Det är förstås rörande. Men inte tillämpbart i ALLA situationer? Eller?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: