Förlamad mellan dröm och verklighet

Nu kom jag på något. Jag har totalnollkoll på höstens mode. Finns det? Jag har inte en susning. Är det sista dödsrycket? Att i mitten av september ialla fall komma på att man inte har koll. Nästa år kanske jag inte ens bryr mig om det.

Jag ska inte köpa något. I våras föll jag för ett par småblommiga smala jeans och en småblommig singoallakjol. Eller snarare en klänning som jag gjorde till kjol. Felbedömning. Överspelat. Jag använde den här hemma under några varma dagar. Men jag kunde precis lika gärna gått omkring i någon av mina gamla enfärgade som passar mig bättre. Så jag ska inte köpa något som jag tror jag behöver. Utan som vanligt vänta till rean och se vad som har stått sig.

Undrar lite febrilt vad jag egentligen hade för byxor förra vintern. Det kan inte ligga några glömda förmågor undanstoppade. Jag stoppar aldrig undan något för säsongen för jag har ingenstans att stoppa. Allt har sin plats. Och jag är inte så säsongsberoende. Har varken krav på mig att gå barbent till 1 oktober som vännen K som var här ikväll, jisses vad hon frös redan på hitvägen, eller att stuva undan linnen.

Men jag ska inte tänka för mycket och för länge nu. Igår natt hade jag ett anfall av sömnparalys. Av värre sorten med både ljud- och bildsensationer. Jisses om alla de där ljuden varit verkliga och hörts i förorten på riktigt! Sömnparalys är ett tillstånd där hjärna och kropp är i obalans, kring uppvaknande eller insomnande, mig drabbar det mest när jag är lite för trött och går för snabbt in i djupsömnen. Förvärras om jag råkat få händerna i kläm. Förr trodde man att det var självaste Maran som kom på besök. Inte så konstigt eftersom man faktiskt vid förlamningstillståndet kan få en fysisk känsla av att någon är bredvid en i sängen. Alltså inte en katt eller så utan något större. En katt har oftast helt motsatt effekt eftersom förlamningen släpper vid beröring. Det sägs ofta att man även har bildhallucinationer vid sömnparalys, men det stämmer inte för min del. Jag ”ser” inte saker i vaket tillstånd, däremot är jag medveten om att jag tar mig ur både dröm och förlamning om jag bara kan röra ett enda litet lillfinger. Inget mysigt alls, men som sagt, det har en förklaring. Och är varken ett paraspykologiskt fenomen eller tecken på psykisk sjukdom.

Kanske ska jag ta en tur till stan imorgon och kolla in lite höstmode i alla fall. När jag skrivit kåseri. Det ska jag göra imorgon, skriva höstens första kåseri. Det ska inte handla om sömnparalys.

Annonser

10 svar to “Förlamad mellan dröm och verklighet”

  1. Noemi Says:

    Har inte heller koll på höstens mode. Tycker att alla går i det de redan haft. Det jag sett är att det verkar vara mode i korta stövlar?

    Har idag stövlar för första gången. Tänkte härda ut först en vecka till (men inte på barbent sätt) men det gick bara inte i morse…

    Intressant med sömnparalys. Antar att du inte blir utvilad av det! Måste kännas lite läskigt?

  2. Evis Says:

    Måste erkänna att jag gick barbent andra gången jag gick ut igår (med sockor i skorna) för jag höll på att gå åt i solskenet i nylonstrumpor på väg hem från radion. Jag vägrar låta almanackan och inte vädret bestämma min klädsel.

  3. cruella Says:

    Ingen koll på höstmodet, det känns inte som att det händer så mycket på den fronten. Jag kommer inte att köpa något nytt av den anledningen. Om man inte räknar min loppisfyndade bruna bryggarkavaj i skinn. Och ett par gråmelerade vida likaledes fyndade yllebrallor från Simrishamns loppis. Skoledes tänkte jag klara mig med gummistövlar (från snusgubbarna i surplus-tältet på Kiviks marknad), svarta converse och höga stövlar med grov, lite högre klack från förrförra året.

    Som du vet anser jag det vara sensommar än, även om den hänger på en tunn tråd som blir skörare för var dag. Men än är det inte slutbadat! Således heller inte riktigt tid för strumpor.

  4. Annaa Mattsson Says:

    Noei; ja det har jag sett, korta stövlar. Skulle nog vilja ha egentligen, jagade något halvhögt förra året men hittade inget.

    Evis; men det var just precis det K gjorde igår, gick efter almanacka men inte väder. Det är kallt här speciellt på kvällarna nu.

    Cruella; just nu är det väldigt fint sensomrigt hemma hos mig, ska strax ta en kopp te på trappan.

  5. Rutan Says:

    Sömnparalys är oerhört otäckt! Det drabbar mig ibland och en del gånger är det jättesvårt att ta sig ur det. Jag ligger där paralyserad och säger mig att nu stiger jag upp och tror att jag gör det, men det är bara i skapandet jag gör det. Jag har upptäckt att det händer när jag somnar om när jag egentligen har menat att stiga upp. Inte ovanligt att det händer om radion står på i köket och jag har tagit en för lång eftermiddagslur.

  6. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; precis, gräsligt, den här gången trodde jag att jag steg upp och stod framför fönstret men kunde inte se något för det var svart där ute och dessutom imma på fönstren och grus i ögonen som jag förgäves försökte gnugga bort. I själva verket låg jag förstås kvar i sängen.

  7. frktjatlund Says:

    Förutom stövlarna, så verkar stormönstrad plastiga regnjackor vara heta. Folk verkar riktigt längta efter regn eller åtminstone lite smådugg.

    Och jag är glad att jag aldrig upplevt sömnparalys. Visste inte ens att det fanns. Men det låter riktigt obehagligt.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Tjatis; det har jag ägt en i mitt liv, stormönstrad regnjacka, sydd av en vaxduk, trodde det var ett jättebra plagg att ta med till Irland 1971, det var det inte.

  9. Ullah Says:

    Jag förstår nu att jag någon gång drabbats av sömnparalys. Har aldrig hört det beskrivas förut men känner igen det du berättar.
    Mode är inget för mig, oftast är det fult tycker jag. Och så ser man löjlig ut på kort några år senare.

  10. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; nä, mode är inte så mycket för mig heller, men jag brukar ha en liten hum om hur det ser ut, vilka färger sm gäller och sånt. Eller så är det som Cruella säger, att det inte händer så mycket.

    Det finns ju en del hyschande kring sömnparalys. Förmodligen för att det finns missuppfattningar både om att det skulle vara ett parapsykologiskt fenomen och ett tecken på psykisk sjukdom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: