Jag, min fjärrkontroll och några öl

Igår såg jag på TV. Massor med TV. Bytte kanal hundratals gånger.

Först var det pratprogram med Ebba von Sydow. Hon är så behaglig, Ebba, ser så glad och snäll ut och pratar så lugnt och enkelt. Men jag undrar vem programmet är tänkt för. Tempot är så sävligt, allt är så vänligt, t o m Camilla Läckberg. Jag missade Clara, men hon passar förmodligen in alldeles utmärkt med sin släpiga röst eller så är det precis där gränsen går. Den enda som inte var trevlig var kocken. Maten hon lagade såg jätteäcklig ut, friterade grönsaker som inte fick någon färg,  de medverkande verkade inte gilla den, tänk om Martina Bonnier kladdat ned sin fina klänning.

Sen kom det ett program till med Camilla Läckberg, det är mer än någon kan klara och sen pallade jag inte att se om en försmädlig pojke lyckades vinna några större summor i Postkodmiljonen. Ett dåligt programupplägg där gamla miljonvinnare skulle delta men aldrig kom in. Jag drack en pilsner  och åt lite choklad för att fördriva tiden mellan zapparna. Kollade om jag hade någon mat i kylen.

Men sen höjdes nivån avsevärt. När det gamla programmet om Jan Johansson sändes i repris. Så man slapp ens reflektera över att zappa in på Gäster med gester. Gillade någon det programmet en gång i tiden? Det måste väl varit i någon annan epok i TV-historien. Varför skulle någon gilla det nu? Fångarna på Fortet gled jag i alla fall över på ibland, sekundvis. Kul att döttrarna Montazami blivit kändisar. Dom pratar inte alls som sin mamma och sin mormor.

Och sen kom Niklas Strömstedt, och jag tycker det där programmet är så bra! Särskilt igår med Pernilla Andersson. De höll igång ett underhållande och intelligent samtal om musik i 45 minuter, spelade bra musik emellan och sen kom Nina Persson också och det var alldeles fulländat. Jag gillar visst kvinnor. Om dom är som Pernilla och Nina. Och tänka att Niklas Strömstedt fick gå hela sträckan från popsnöre till medelålders lite satt gubbe innan hans programledartalanger togs till vara. Klart han har talanger, med den bakgrunden. Hans mamma har jag träffat en gång, en kvinna som fick synas alldeles för lite, intelligent och rolig, bra skribent och berättare.

Angående synas så såg jag Skavlan också, men det måste väl ha varit kvällen innan, men han glimtade dessvärre till i repris igår, jag håller på och förtränger det fortfarande. Jag förstår inte magin. Jag tycker han fortsätter i samma spår som vanligt, män är jämlikar som är intressanta för vad de gör, kvinnor behandlas med lätt nedlåtenhet och något slags flirtigt hånleende, blir frågade om privata saker. Varför så många ställer upp, även mer svårfångade personer, beror väl dels på statusen och publiksiffrorna, dels på att framförallt män kan räkna med att aldrig få riktigt intrikata frågor. Man sitter så att säga säker  och får dessutom möjligheten att frottera sig med viktiga personer inför en storpublik.

Hyllningarna för att han fick fredagens gäster att vittna om alkoholmissbruk är märkliga. My Skarsgård är professionell alkoholterapeut med egna erfarenheter, hon hade inte ställt upp i programmet för att intervjuas om något annat än just det, det var inte den fenomenale Skavlan som lyckades locka fram sanningar ur ett vanligt kändissamtal Att andra medverkande föll in tycker jag inte alls är särskilt märkligt, till behandlingen mot alkoholmissbruk hör att lära sig vara öppen om sitt missbruk. Man lär sig snart känna igen språket!

Nu glider jag visst över i ett annat ämne. Som jag i och för sig tänkt skriva mer om. Det kommer.

Sen ägnade jag mig åt facebook istället, att hitta en lämplig version av Calle Schewens vals att minnas Mannen med. Det fick bli den ur Änglamark. Och så åt jag maten jag hade hittat i kylen, bra pastasås.

Sen ska jag avslöja att jag såg hela The Holiday på dvd. Hela! Somnade inte en enda gång. Där är en alldeles fenomenal kvinna till, Kate Winslet. Och varje gång jag ser den filmen, oavsett om jag somnar innan slutet eller ej, ställer jag mig samma fråga; varför kom det aldrig en berusad Jude Law indrattande genom min dörr? För all del, Edward Burns hade inte behövt knacka två gånger heller.

Annonser

13 svar to “Jag, min fjärrkontroll och några öl”

  1. Ullah Says:

    Då kanske jag får Niklas S. en chans. En gång hälsade mamman och pappan mycket vänligt på mig utanför bokmässan, jag misstänker att de tog mig för någon annan men sedan dess känner jag sympati för dem. Håller just nu på att lyssna på Margaretas bok med Ruth Ellis i titeln, bra men jag hakar upp mig på hennes avsaknad av r, det är hon själv som läser.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; jag anar mig till typen som hälsar allt vänligare på allt fler med åldern, för säkerhets skull. Mig hälsade han på en gång på Katrineholms Central. Den där boken är bra, men jag föredrar som alltid att läsa själv. Då får man med r:en.

  3. Ullah Says:

    Jag föredrar också att läsa själv, men det är så svårt när man är ute och går. Det händer mig inte helt sällan att jag hälsar på folk ute på stan som sagt hej och som jag inte känner igen. Gissar på gamla elever eller elevföräldrar.

  4. Lisbeth Says:

    Oj då vilken tv kväll det blev. Tur att inte jag var med. Finns det något jag inte står ut med så är det dom som zappar bredvid mig. Jag tror det sitter i sen ex makens tid. han zappade så intensivt att jag aldrig hann uppfatta vad det var för program. I och för sig gav jag upp och gick därifrån till en annan tv. Kanske därför jag alltid har 2 tv apparater i mitt hem. En bestämmer jag över alldeles själv. Det är nog så att även jag zappar men då får jag zappa i min takt och bestämma vad jag vill se på. Lite ego? Ja kanske men jag gillar att ha det så.
    Just herr Strömstedt gillar även jag. Han är annorlunda som intervjuare inte massa larv o fjant utan vardagsnära på mitt sätt.
    I kväll blir det tv fritt gillar egentligen inte att kolla på Tv.
    Sov gott på dig

  5. Rutan Says:

    Smålänningar har visst r! Fast på ett annat ställe i munnen.

  6. Ullah Says:

    Nej, inte hon! På mödernet är jag också smålänning.

  7. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; skulle aldrig kunna koncentrera mig på att lyssna när jag är ute och går, glömmer t o m bort att sätta på musik.

    Lisbeth; det är ensamboendets privilegium, att få zappa omkring. Han håller sig till att prata om musiken, det tycker jag är bra med Niklas Strömstedt i programmet.

    Rutan&Ullah; har undrat lite över hennes r, om hon på något sätt jobbat för att försöka dölja det småländska och så tappat dem helt.

  8. Rutan Says:

    Jag har inte ännu känt mig bekväm med programmet. Inser att jag måste ge det en koncentrerad chans. Jag tror det är nåt med hans glasögon som gjorde att jag inte tog programmet på allvar. Han ser ut som den där mannen som intervjuar kända skådespelare inför publik. Minns inte vad det heter. Men han har också flaskbottnar till glas.

  9. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; kan det ha att göra med att man inte väntar sig att det ska vara seriöst?

  10. Rutan Says:

    Ja, så kan det nog vara! Kanske därför Skavlan får så mycket hyllningar – man har vant sig av med att det pratas allvar på bästa sändningstid, så allt som inte är flams och tävlingar blir i jämförelsen jättebra.

  11. ullrika Says:

    Skavlan var bra när han satt i Norsk TV. Där var det härliga rundabordet-samtal där alla gäster sköt in intressanta tankar och det blev en levande diskussion. Nu är han stel och dåligt påläst och så fort det går utanför manus blir det kaos.

    Jag vet inte vad det är med Camilla Läckberg men jag klarar inte av henne. Jag känner henne inte, har inte läst hennes böcker, men ändå tvingar hon sig på mig på nåt vis. Hon har något självgott över sig som jag har så svårt för. Det där uppoffrande (jag har lyckats för att jag har jobbat så håårt) och osympatiska som jag inte fixar. Kanske är jag likadan själv? Kanske är det därför jag inte behöver henne också?

  12. Ullah Says:

    Jag tycker Läckbergs böcker är ganska harmlösa och förutsägbara, vilket i vissa fall kan vara OK, i vissa inte. Jag tror att hon har ganska stor självdistans, trots allt. Hon ser sig själv som en del av marknadsföringen.

  13. Annaa Mattsson Says:

    Rutan och Ullisar; jag tyckte också Skavlan var bra när jag såg de första norska programmen, du sätter ord på det Ullrika.

    Ullrika och Ullah; angående Läckberg så har det blivit så konstig fokusering på det där med ”hon är så duktig och arbetar så hårt”. Finns väl en jäkla massa bra författare som vigt sitt liv åt skrivandet, arbetat stenhårt på att åstadkomma bra litteratur. Samtidigt vet väl både hon och de som ständigt vinklar henne på det sättet att det inte handlar om ”hårt arbete” för att slå igenom som författare. Något intressant har hon sällan att säga, så jag förstår inte riktigt idén i lördags med att lyfta fram henne i två program efter varandra. Men jag tror mest det handlar om ett fördummande av publiken. Vad kan de stupida ensamma varelser som kollar på TV vid den tiden på en lördag vilja se, jo Camilla Läckberg är nog deras nivå.
    Hennes böcker skiter jag högaktningsfullt i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: