Ett bra kåseri skriver sig själv

Så tokig den blev denna helg, denna min första i mitt nya liv.

I fredags skrev jag duktigt på mitt kåseri som jag räknat med att lämna till illustration innan arbetsdagens slut. Nu höll det inte riktigt, förkvällen hann infinna sig innan jag var klar och jag tänkte att texten lika gärna kunde mogna under natten. Men jag var så särskilt nöjd med ett par formuleringar, tankar som jag liksom inte tänkt förut, helt nya metaforer. Jag var nöjd med just dem även nästa morgon, skrev ett följemail till illustratören, bifogade texten och skulle just klicka ”skicka” när jag fick en ingivelse att kolla vad jag skrivit vid samma tid för två år sedan.

Jäklar! Det liknade för mycket! Visserligen bara delvis och visserligen var den nya texten mycket bättre – men det hjälptes inte. Jag vet att de flesta kåsörer skrivit samma kåseri tjogtals gånger. Men inte jag! Möjligtvis ska man känna igen teman, men det ska inte vara trista upprepningar som lutkar slentrian.

Så jag tänkte ok då, jag plockar bort det ena spåret och håller mig tätare till det andra för att rädda de där fina metaforerna. Det gick riktigt bra. Tog mig för att stjäla några rader ur en blogg också, och kände mig rätt nöjd. Men har man börjat haka sig så har man. Tittade tillbaka i arkivet, insåg att även det  där ämnet kändes lite utnött. Och framförallt inte så angeläget för läsekretsen.

Så jag bestämde mig för att helt enkelt tänka om. Helt ny idé. Vid halv tre igår lördag låg stommen till en helt ny text klar. Men den där långpromenaden längs Mälaren hade redan runnit ut i sanden. Liksom allt tilltänkt socialt liv. Efter en kortare utfärd drev jag omkring i hemmet och plockade. Spikade tavla. Lade på små dukar. Såg på TV sen, såg som bekant mycket på TV. När jag närmade mig datorn låtsades jag som om den inte hade något Word-program alls. När jag har druckit mer än några centiliter alkohol, typ en liten starköl, kan jag inte skriva alls så jag passade på att snabbt dricka två. Så var den saken ur världen.

Idag, söndag, hade jag inte tänkt promenera för jag trodde det skulle bli dåligt väder. Däremot hade jag tänkt att kanske åka in till lämplig irländsk bar och se matchen. All Ireland Football Final.  Halv fem började den. Gott om tid att skriva klart innan.

16:08 gick faktiskt det nya kåseriet iväg. Jag kunde naturligtvis ha åkt då, det gör inte så mycket att komma lite för sent. Men luften hade gått ur, axlarna var stela. Så jag fick nöja mig med webb-TV. Där matchen förstås inte sändes. Så jag fick nöja mig med webb-radio, som tyvärr inte fungerade. Så jag fick nöja mig med textreferat. Det var en ny upplevelse. Man måste hela tiden själv uppdatera sidan. Så jag kunde sega på de sista rafflande minuterna, låta det vara oavgjort en stund extra innan sista klicket.

Det gick åt helvete. Dublin vann just i slutminuten.

Tja sedan däckade jag en stund med katterna. Lagade lite mat, drack upp mitt lilla vin och tittade på min ganska lilla TV. Intressant om Kerstin Thorvall i Babel. Men varför, varför kunde man inte haft en klok medelålders kvinna i studion i stället för Göran Greider? Varför  måste just Göran Greider prata om allt?

En annan sak jag undrar över är varför Benny Andersson kallas mediadoldis. Han är ju med i TV jämt numera. I alla fall i min.

Utanför dörren kom jag aldrig idag, utom en promenad till soptunnan när jag blev lite för rastlös i slutet av matchen. Äh, ska sanningen fram så satt jag förstås inte och läste textreferat i 70 minuter, bara de sista 25, typ.

Sen blev det inget mer. Det sociala livet har idag bestått i några sms och ett superkort mobilsamtal. Förutom facebook och blogg då.

Det är ganska fint i Mellans bås som numera kan kallas gästrum. En etta med gästrum, det är väl ganska coolt.

Imorgon är en annan dag.

– – – – –

Av någon anledning lät sig detta icke publiceras söndag kväll som var meningen.

Annonser

7 svar to “Ett bra kåseri skriver sig själv”

  1. Ullah Says:

    Noterar belåtet att du skriver ”som om” i stället för det förhatliga ”som att” som håller på att ta över världen, och ingen mer än jag verkar bry sig om det.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; Undrar om jag inte drar till med ”som om att…” någon gång.

  3. Ullah Says:

    Tyvärr gör jag det själv också understundom, vilket känns nesligt… men man kan väl uppskatta ”som om” ändå!

  4. Annaa Mattsson Says:

    Ullah; absolut, låt oss uppskatta det tillsammans!

  5. Lotta K Says:

    Läste i ens svensk blogg att någon hade ”borrat upp stringhyllor”. Borrat upp? Ja jag fattar ju vad hon menar, men bilden?

  6. Ullah Says:

    Språket är mycket tänjbart!

  7. Annaa Mattsson Says:

    Lotta K; jag tycker det har smugit sig på såna där uttryck rätt plötsligt. Men det beror nog på att fler helt enkelt skriver.

    Ullah; definitivt. Utmärkta exempel på detta får jag när jag läser döttrarnas facebook, exempel på två språk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: