Tappat ord på min papperslapp

En gång av alla de hundratals jag skrivit upp numret till SJ-bokningen tappade jag bort lappen. Och det var innan internets tid så det fanns inte hemma heller. Just den gången kom jag ihåg numret! Fullständigt obegripligt.

En gång glömde Mannen tala om för mig att han tagit emot ett telefonsamtal om bokad biljett och ett bokningsnummer. När jag kom till resebyrån där biljetter för just det ändamålet brukade hämtas fanns ingen biljett. Den låg hos SJ. Uppdragsgivaren fick jag inte tag på, det hade hunnit bli efter kontorstid och jag skulle resa tidigt nästa morgon, så jag fick köpa en ny biljett för egna pengar. Det var när jag klagade över det som Mannen kom på det glömda bokningsnumret. Mannen bad inte om ursäkt. Han gjorde aldrig det, jag tror hans liv skulle ha blivit för fullt av ursäkter om han bett om ursäkt varje gång han missade eller glömde något. Man kan inte leva med så mycket ursäkter i huvudet, det är enklare att lägga undan på hyllan för ovidkommande världsliga saker och gå vidare med de stora frågorna.

Det är nog så med SJ också,tänker jag. Att de inte kan hålla på och bry sig om allt det klagas på. Då blir det för mycket.

Fast nu ska jag egentligen inte klaga på SJ, inte direkt klaga. Utan mest roas av systemet. Igår hade jag för första gången skrivit av numret fel på min bokning. Papperet låg fint i väskan, men numret stämde inte. Rätt nummer fanns både i dator och uppskrivet hemma, men katterna är tröglärda på allt. Det var bara katten Sixten som oombedd lärde sig svara i telefon, dvs peta ned luren i golvet när det ringde.

Nu var jag ju på Centralen och kön till luckan var kort så det gjorde inte så mycket. Men gåtan var svårknäckt. Den snälla kvinnan vid biljettdisken letade genom systemet och var imponerad av hur många med mitt namn det finns, gissar att flera av dem var jag. Inte hade jag mitt prionummer med mig heller. (Andra gången den dagen som jag fick konstaterat att man ska bära med sig alla kort, nummer och kvitton.) Men till slut knäckte hon beställningen på mitt mobilnummer. Jag hade i farten kastat om två bokstäver. Hon skrev ordentligt ned det rätta numret på en lapp och sa:

-Nu kan du gå ut och hämta biljetten i automaten. Tar jag ut den här måste du betala för det!

Visst är det fantastisk! Hon kunde ägna sju minuter åt att leta efter min biljett men fick inte lov att trycka på en knapp och skriva ut den, utan att ta betalt!  Jag menar Seven Eleven är en sak, men det här var SJ:s biljettdisk på Centralen.

I övrigt ägnade jag eftermiddagen och tidiga kvällen igår åt jakten på ström. Mellans sladd till minilaptoppen brann ju. Hon har varit dålig på backuper. Batteriet är dött. Skulle behövas lite ström för att sparka igång apparaten en sista gång och tanka över innehåll till ett usb-minne. Ska inte trötta ut med berättelsen om mina besök i ett antal Expertbutiker. Men det var en positiv överraskning hur snabbt det gick att ta sig mellan Kungens Kurva och Globen, med buss och tvärbana. När nu allt annat var förgäves.

Annonser

13 svar to “Tappat ord på min papperslapp”

  1. Lotta K Says:

    Min partner-boyfriend la batteriet till sin dator i frysen häromdagen. Han sa att han läst att man kan få det att starta igen på det sättet. Linda in i tidningspapper och sedan plastpåse. Låt ligga en vecka. Värt ett försök.

  2. Lotta K Says:

    Nu sa han: ”google ‘how to revive a battery'”.

  3. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; värt att pröva! Gäller bara att begripa hur man får loss det…

  4. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; det verkar dessväre haka sig på att batteriet sedan måste laddas om och då är vi tillbaka vid ruta ett igen, ingen ström i datorn!

  5. Lotta K Says:

    Tänkte inte på det… hm. Man kan ta ut hårddisken, sätta den i ett fodral som gör den till en extern hårddisk, koppla den till en annan dator och tömma den på det sättet. Förutsatt att den inte skadades vid branden/vad det nu var som hände. Du behöver liten skruvmejsel, samt ett hölje med tillhörande usb kabel. Typ sånt här: http://www.amazon.com/External-Enclosure-Case-Blue-Laptop/dp/B000FNBYKW

  6. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; Jag föreslog faktiskt killen jag hade oturen att råka på i en av butikerna (den där hans kollega lovat hjälpa till men inte var där när jag kom dit) att man kanske kunde göra just så. ”Det är inte värt det!” sa han och såg ut som jag inte visste vad jag pratade om. Det är då det gäller att bita ihop och lugnt och värdigt gå därifrån.

    Nu är det ju inte min dator, utan dotterns, så jag tror jag sätter hennes bror, som varit inne och petat förr i den, med en skruvmejsel nästa gång han kommer hit. Hon blir inte så arg på honom om han gör något galet.

  7. Eva W Says:

    Det ska nog inte vara så svårt att ta ut hårdisken, säger jag som aldrig gjort det. Men när moderkortet på min förra bärbara dog plockade min gubbe ut hårdisken och den kan jag koppla till den nyinförskaffade datorn.
    Eva

  8. Lotta K Says:

    Låter som en bra plan. (Jag hade nog inte bitit ihop, förstås. Om det är värt det beror väl helt på vad som finns på den där hårddisken? Och hur mycket det är värt för den som äger datorn?)

  9. Annaa Mattsson Says:

    Eva; det kommer att fixa sig!

    Men kära nån, jag är alldeles förvirrad, jag trodde du var någon helt annan och måste vid tillfälle ha svarat dig något synnerligen förvirrande. Vet inte varför jag fått för mig att du är en helt annan Eva.

    Lotta; man väljer sina strider. Det där överseende leendet hos yngre män gör man allra bäst i att bara vända ryggen. Men jag lovar att svetten rann innanför tröjan fast det inte alls var särskilt varmt när jag gick ut ur affären. Frågan jag hade på tungan var egentligen ”Kan du över huvud taget något alls om datorer?” Tror nämligen hans kunskap var ytterst begränsad.

  10. Lotta K Says:

    Jag tror det hade varit en strid som jag tagit, dårå. Just för det där överseende leendets skull. Sen tror jag du har rätt i att han inte visste. Det var väl därför han kunde säga något så dumt…

  11. Lisbeth Says:

    Jag väljer en annan vinkel på inlägget. Sj SJ gamle vän som den gamla slagdängan låter. Var det bättre förr då? Det beror på hur man ser det. Visst var det trevligt med de käcka konduktörerna som klippte de små biljetterna. Då fanns det risk att tappa bort dom. Inget bokningssystem där inte. Borttappad var borttappad. Enda stället att köpa och få sin biljett var på stationen i kassan. Fanns det ingen bemanning på stationen fick man sätta sig på bussen eller ta bilen till närmaste bemannade station
    För att inte inte tala om mjölpallarna. Då stannade tåget på alla bebodda ställen. Eller som i Helgum där man fick vända en skylt så lokföraren såg att man ville kliva på. Det var tider det. Allt har sin baksida även tågtrafiken

  12. Annaa Mattsson Says:

    Lotta; ha ha, jag borde kanske.

    Lisbeth; men inte har konduktörerna blivit snällare! Du minns väl de som blivit avslängda trots biljett, dyker ju hela tiden upp nya fall. Och inte hjälper det om man har ett bokningsnummer men inte hunnit hämta sin biljett. Har själv klarat mig men varit med om att andra har fått betala ny biljett ”det spelar ingen roll att t-banan var försenad, du borde ha hämtat ut den igår”.
    SJ hade en ganska bra tid under de första x2000-tågens första år, fram till år 2002 ungefär. Som tur var så var det under de åren jag åkte som mest tåg. Som det blivit sedan skulle jag aldrig pallat.

  13. Lisbeth Says:

    Nej det är nog som du säger. Min aktivaste tågperiod skedde på 60-talet. En lapp runt halsen med destinationen skriven av mormor eller morfar. Jag pendlade mellan Östersund och Umeå för att vara med mamma. Jag var ljuslockig som en söt ängel. Vilken konduktör kunde stå mot mig då. Charm har jag fortfarande men resten kommer jag inte långt med. Ska vara att jag tar med mig Rollatorn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: