Om så hela Drottningtorget vore fullt

En av mina intressantare sidor är att jag i stort sett alltid får rätt. Förr eller senare.

Ibland kallas jag konspiratorisk. Det är inte riktigt sant. Däremot är jag förutseende och intuitiv. Men lite konspiratorisk också, fast inte på ett infernaliskt sätt. Bara ibland. Då har jag för det mesta också rätt.

Ibland är egenskapen inte så kul. När det obehagliga visar sig ännu obehagligare än t o m jag känt på mig. Det är roligare att tro gott om alla än så där lite halvont om många. Fast det är i alla fall bättre än min far som nog aldrig trodde gott om någon.

Stort och smått kan det vara. Privat och väldigt offentligt. Om människor och om företeelser. Allt möjligt.

Ta det här med spårvagnarna i Göteborg t ex. Redan för flera år sedan pratade man bland Göteborgs planerare mycket om hur viktigt det var att man skulle ha bra förbindelser från Centralen till det sk evenemangsstråket. Dvs den där lilla snutten mellan Scandinavium och Liseberg. Som förgrenar sig lite ut mot Universeum  och Världskulturmuseet. Och som inrymmer lite hotell också. Man pratade inte så mycket om folk från kranskommuner som skulle till stan över dagen, utan om de där riktigt utsocknes, de viktiga personerna med stora dragväskor och resegarderober. Det var viktigt för stadens rykte att de erbjöds bra service.

Jag tyckte det var lite strunt. Spårvagn åks mest av göteborgare,  och de kommer från alla möjliga håll där Centralen är ett. Kollektivtrafik i en stad ska gå där de som bor där jämt åker mest. Dessutom ska det förstås vara lätt för besökare att begripa när man kommer t ex till Centralen hur man tar sig till olika ställen i stan. Och det ska gå att ta sig enkelt från Centralen till de där olika ställena. När man t ex kommer in från kranskommunerna för att nyttja stadens möjligheter.

Men, sa jag, folk som kommer åkande till Centralen för att gå på mässor och bo på närliggande hotell, dom skiter väl i spårvagnarna. För dem räcker tydliga taxiskyltar.

Tänkte på det i torsdags när jag tog vagnen till Korsvägen från Drottningtorget. Att det trots att det var förmiddag första mässdagen bara var jag och en till som såg ut att ha kommit med tåget och skulle just till mässan. Bara vi som hade dragväskor och som fipplade med våra kort som utsocknes gör.

Sen pratade jag med folk och läste i bloggar. Om taxiresorna. ”I taxin till mässan så…” – ”Och gissa vem jag delade taxi med…!” – ”När jag stod och väntade på taxin..”

Det tillhör grejen. Om man är någon att räkna med så åker man taxi. Även om stans alla spårvagnar står beredda på Drottningtorget och taxikön är hundra meter (fast det är den väl aldrig mer, det var förr). Särskilt naturligtvis om man är där för att på något sätt delta, inte bara titta.

Den här gången åkte jag för resten rätt med alla spårvagnar. Det beror på att jag bara åkte med en. Till mässan. Till tåget på lördagen gick jag genom stan. Och hann med tåget trots att jag glömt att Evis köksklocka går så där tio minuter efter. För det var väl det som var felet, inte jag som plötsligt såsade till det vid Näckrosdammen eller så.

Annonser

10 svar to “Om så hela Drottningtorget vore fullt”

  1. Rutan Says:

    Just så är det. Det är inte illa att taxifolket åkte tåg. Var det specialinsatta bokmässetåg från Stockholm i år?

    När jag åker ensam till Stockholm på t ex kurs går jag eller tar tunnelbana/buss. Men är vi flera så blir det taxi. Jobbigt att kolla kommunikationer när man är några stycken och knöligt med flera stycken med stora väskor.

  2. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; tror det, men annars var det några särskilda X2000 som var mest fyllda. Förstaklassbiljetterna gick åt snabbt.

    Under mina år i styrelsen för det stora studieförbundet lärde jag mig att utsocknes i stort sett alltid åkte taxi till och från tåget. Oavsett om de var en eller flera. Det tillhörde så att säga konceptet.

  3. Rutan Says:

    Jag tror det hänger en hel del på vem som betalar resan.

  4. ullrika Says:

    Jag gör det oftast till en sport att åka kollektivt när jag kan, men jag är väl inte en representativ resenär kanske 😉

  5. Annaa Mattsson Says:

    Rutan; säkert. Viktigare statusgrej det där än man kan ana, att ha någon som betalar.

    Ullrika; samma här. Eller att gå. Men för många är det en jättegrej. Hade en gammal styrelsekollega som brukade berätta om en annan kollega som t o m åkt kollektivt i Köpenhamn. Och jag svarade varje gång ”Och???”

  6. Evis Says:

    Just i Köpenhamn har ju kollektivtrafiken också den fördelen att man bara behöver förstå skriven, inte talad danska, vilket ju vanligen krävs om man åker taxi.

    Jag tyckte att det var lite svårt att åka spårvagn och flygbuss i Polen eftersom all information stod på polska, man var tvungen att köpa biljett innan genom att tala om vart man skulle och ingen i de små kioskerna som sålde biljetter någonsin kunde vare sig engelska eller tyska. Möjligen betalade jag för lite på flygbussen i Warszawa.

  7. Ullah Says:

    Jag måste erkänna att jag älskar taxi utomlands. Och hemma tar jag det vid behov, eftersom jag inte har någon egen dyr bil. Men Annaas frågeställning handlade ju också om en bestämd sträcka, den mellan Centralen och Korsvägen. Jag åker den då och då, och måste säga att den i alla fall inte gjorts förgäves. Det brukar vara ganska mycket folk som åker. Så den passar göteborgarna också.

  8. Annaa Mattsson Says:

    Evis; minns ett förfärligt försök till taxiresa i Warszawa. Vi klev ur och tog flygbussen.

    Ullah; jäpp, det är rätt mycket folk på vagnarna den sträckan. Men som sagt, t o m en hektiskt mässdag ser man mycket få gå från fjärrtågen ut till spårvagnarna.

    Framlidne maken kände en person från Stockholm som kallats in som expert för att vara med och planera den framtida spårvägen i Göteborg. Han ansåg att de viktiga punkterna var Korsvägen, Chalmers och Sahlgrenska. Mellan dessa och till Centralen skulle det finnas ett ständigt flöde. Det kröp ganska snart fram att han under sina korta Göteborgssejourer jobbat på just C och S och bott på Guldheden. Det var hans Göteborg och han hade svårt att föreställa sig att det t ex bodde människor västerut. Och Hisingen, vad var det?

  9. Lisbeth Says:

    Transportmedel har då den fördelen av att de ofta får vara med i debatten. Hur är det nu med taxi? Hur många åker taxi om dom måste betala själv. Ta ex: flygtaxi. Den åker man om företaget betalar annars åker man flygbuss, eller?
    Innan jag blev sjuk var jag bekväm och åkte bil vart jag än skulle. Nu när jag har vant mig vid att åka buss vill jag inte använda bilen. har insett att det är bekvämare med buss om man inte storhandlar.
    Jag tror att det finns många skäl till att man väljer olika kommunikationsmedel.
    Som slutkläm kan sägas att när jag reste i jobbet under min tid på Telia åkte jag taxi. Jag delade ofta den med kostymklädda herrar och damer i halvhöga pumps. Är det där skon klämmer? Prestige?

  10. Annaa Mattsson Says:

    Lisbeth; taxi är ibland fullständigt oumbärligt, men det är också ett prestigefordon. Det fanns de som slentrianmässigt började åka taxi så fort de kom in på Journalisthögskolan…

    Ibland klagas det på politiker som ständigt åker taxi. Där kan det handla om både tid och säkerhet. Men jag har också sett tendensen hos t ex departementsfolk som jag jobbat med i olika sammanhang. ”Hejdå” sa man vid Arlanda. Arlanda Express har underlättat där, det är väl nog dyrt för att duga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: